Han håller huvudet halvhögt över marken och springer målmedvetet genom skogen. Över stock och sten. Genom snår och buskar. Farten ökar och efter ett par kilometer stannar han och börjar böka med nosen. Fyndet är kartonger med kaffepaket och konserver. Men det är människor han söker. Jakten går vidare över ön, ned mot vattenbrynet och upp igen i skogen. Han är målmedveten och kontrollerar behärskat dofternas riktningar. En helikopter kretsar ovanför. 

I två timmar har polishunden Pirat och hans förare, polismannen Sune Johansson, och kollegan Renberg med valpen Jack, spårat efter dem som stulit, och dumpat en lyxbåt i den östra delen av Kalix skärgård. De båda männen är trötta, benen skakar. Pirat är alert. De närmar sig en klunga med hus och Pirat stannar vid en förfallen gammal kåk. Polishunden har hittat gärningsmännen. De ger sig frivilligt efter att ha sett schäferns käftar genom fönsterrutan. Senare erkänner tjuvarna båtstölden och ett tjugotal sommarstugeinbrott. Polishunden Pirat har gjort ännu en av sina bedrifter och det rapporteras i media över hela landet. Polishunden Pirat är en kändis och sommaren 1964, när denna jakt tilldrog sig, hade han många lyckade utryckningar både bakom och framför sig.

I boken “Pirat den oslagbara polishunden”, som kom ut i slutet av augusti i år, berättar Sune Johansson i varma ordalag om åren tillsammans med den exceptionella polishunden. Läsaren får ta del av Pirats tretton år långa liv med träning, utryckningar, tävlingar, vardag och vila. Totalt gjorde hund och förare 124 utryckningar vid sidan om uppdraget att bevaka Bodens fästning.

– Jag förde från start noggranna anteckningar om allt vi gjorde. Utan dem hade jag inte kunnat redogöra så detaljerat. Till boken har jag valt ut ett antal utryckningar som jag berättar om.

Även om spårningen och att hitta människor, bovar eller sådana som gått vilse, var det som uppmärksammades mest är det respekten och kärleken mellan hund och människa som genomsyrar boken.

– Jag var inte det minsta hundexpert. Vissa trodde kanske det, eftersom Pirat blev så duktig. Men det hela handlade om att vara snäll, energisk, rättvis och envis. Han fick en fri uppfostran. 

Pirat hade fallenhet för spårning. Det stod klart tidigt. Ledningen på polisen i Boden såg att här finns möjlighet att få den bästa spårhunden någonsin. De gav Sune Johansson fullt stöd i att träna Pirat.

– Pirat tycket att det var så roligt och han var oerhört skicklig. Med hjälp av kollegor och civila fick han mycket träning. Många ville vara med och hjälpa till och bli spårade, både vuxna och barn.

När tävlingen om vilken hund som skulle bli Svensk polismästare hölls i Göteborg 1963 var det Pirat som tog hem titeln. Sune Johanssons dåvarande fru, Siv, var mycket fäst vid Pirat, och han vid henne. 

– Det var hos Siv han laddade sina batterier. Hon gav honom mat och trygghet och massor av kärlek.  

Det är nu 48 år sedan Pirat gick ur tiden men minnet av honom består. På Polismuseet i Stockholm har hunden sedan 1997 en egen monter. Sune Johansson, som nu har fyllt 88 år, slutade som hundförare efter Pirat.

– Han var speciell och kemin stämde mellan oss.

Sune Johansson, som växte upp i Norsholm i Östergötland, arbetade i 25 år vid polisen i Boden. Därefter blev det 18 år vid Norrköpingspolisen. Numera bor han i Linköping, men är ofta i Västervik hos sin särbo, Solweig Thegerström.