När Manda Hedin inte ägnar sig åt politik, musik eller konst, kan man hitta henne på snowboarden, som är en nyfunnen hobby. "Skitkul", lyder omdömet.
När vi ses kommer hon direkt från ett arbetspass i hemtjänsten, ett givande jobb där ingen dag är den andra lik.
– Det är ett livsviktigt jobb. Det bästa är den personliga kontakten. Speciellt nu under pandemin märks det hur viktigt det är att försöka göra det lilla extra. Till exempel så var jag ute och badade med en man för ett tag sedan, säger hon.
Badade? I april?
– Nej, i februari, säger hon och skrattar.
– Mannen hade tänkt på det i 20 år. Så jag och en kollega gjorde slag i saken, förklarar hon.
Hur givande jobbet än är finns det mycket hon skulle vilja förbättra.
– Lönen till exempel – den är inte fet. Och det är konstigt, när det är ett så viktigt yrke där det är brist på personal, säger hon.
Ja, att hon engagerar sig politiskt är kanske ingen slump.
– Jag har nog alltid varit intresserad av politik, utan att veta att det är politik, om du förstår hur jag menar? Allt är politik egentligen, förtydligar hon.
– Vi pratade sällan partipolitik när jag växte upp men vi pratade mycket om grundvärderingar, allas lika värde och hur vi behandlar varandra i samhället. När jag blev äldre insåg jag att det faktiskt är politik, och att det går att påverka, säger hon.
Manda är en av få unga som engagerar sig politiskt. Drygt 5 procent av unga mellan 16 och 24 år är medlemmar i ett politiskt ungdomsförbund, enligt enkätundersökningen ungdomsbarometern. Undersökningen görs vart tredje år av Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor, och den senaste undersökningen gjordes 2018.
Samtidigt som bara 5 procent uppgav att de engagerade sig politiskt, uppgav drygt 60 procent att de var intresserade av samhällsfrågor, och 44 procent att de var intresserade av politik.
– Många har nog uppfattningen att politik är lite tråkigt, ensidigt och lite jobbigt…
– Men det är så mycket mer! utbrister hon.
Ett mål hon har med sin ordförandepost är att få fler unga att engagera sig, även om det blivit svårare under pandemin när kampanjandet till stor del sker digitalt. Själv blev hon medlem i SSU efter att Västerviks alla ungdomsförbund besökt gymnasiet.
– Jag insåg att mina värderingar stämde överens med förbundets. Det är också en sådan sak som är rolig att göra: att träffa nya människor och att värva medlemmar. Så det är klart att det senaste året har varit lite tråkigare än normalt, erkänner hon.
För Manda har det alltid varit självklart att diskutera och debattera, även innan hon engagerade sig politiskt.
– Jag får en kick av att diskutera! Den bästa känslan är när man får ett uppvaknande, när man pratar med någon som verkligen tänkt igenom det den pratar om, och det slår en att ”så där har jag aldrig tänkt, men det stämmer ju”, berättar hon.
– Och jag har aldrig varit rädd att säga vad jag tycker. Det är kul att höra andras åsikter, så länge man kan hålla det på en bra nivå och hålla en god ton, säger hon.
Hon tycker att den stora behållningen i att engagera sig politiskt är att få kämpa för något större än en själv.
– Alla kämpar ju för en bättre värld, på sitt sätt. Alla ungdomsförbund vill ju att världen ska bli bättre, det är bara synen på vad som är ”bättre”, och vägen dit, som skiljer sig. Jag vill engagera mig för att jag vill kämpa för min och mina barns framtid. Annars får jag ju nöja mig med hur det är idag, säger hon.
Manda Hedin tar med oss ut på promenad till hennes favoritplats: krönet där det nästan alltid blåser. "Det ger mig en känsla av frihet. Och på nätterna när det är stjärnklart är det oerhört vacker", säger hon.
2020 tog hon studenten från ekonomiprogrammet, med inriktning juridik.
– Jag har alltid varit säker på vad jag vill jobba med – ända tills jag tog studenten! Jag har alltid tänkt att jag ska jobba inom rättsväsendet, som polis, utredare eller kriminolog. Journalistik verkar också spännande. Jag älskar att skriva, och vill vara där det händer – in action. Men nu till hösten ska jag söka en musikfolkhögskola. Det vore roligt att få utvecklas musikaliskt tillsammans med andra, berättar hon.
Något utstakat mål om att bli statsminister har hon alltså inte.
– Vi får se hur långt mitt intresse tar mig. Man får ta de möjligheter man får. Vad jag gör i framtiden får tiden utvisa, konstaterar hon.
Hon bor kvar i hembyn Vråka, än så länge. Men någon vidare storstadslängtan märks inte av.
– Det bästa med att bo här är att det är så familjärt. Min mormor bor där borta, och runt krönet bor min morbror, säger hon och pekar.
De få människorna som kör förbi vinkar glatt från sina bilar.
– I en stor stad träffar man mer människor, men utan att se varandra, konstaterar Manda.