Sophia flyttade till Västervik från Stockholm.
Vi träffas i familjens trivsamma villa i Grantorpet. Här har Sophia bott sedan slutet av år 2020, då hon återvände till sin barndomsstad tillsammans med maken Jonnie. Till familjen hör också de båda barnen Ellis, 4, och Juno, 2.
Här har Sophia levt i "småbarnsbubblan", som hon själv kallar det, de senaste åren. Men nu är hon redo att satsa mer på sitt företag.
För ett antal år sedan utbildade hon sig till fotograf och det är det som är hennes huvudsyssla nuförtiden. Musiken är mer ett sidospår.
Såhär i Melodifestivalstider är det dock oundvikligt att vi kommer in på gamla minnen, för Sophia och hennes band Abalone Dots – som fortfarande finns kvar – var ju med där 2012.
– Melodifestivalen jagade oss, men vi sa nej några gånger. Vi kände att det var fel form, säger Sophia.
Till slut sa de ja till att vara med, men det skulle i så fall vara med en egenskriven låt. Det var ett villkor.
– Vi var också noga med att inte ha "fusksång" i bakgrunden.
Sophia Hogman Myrbacka är fortfarande musiker, men mest fotograf.
Det var mycket runt hela evenemanget som inte handlade om musik, konstaterar Sophia, såhär i efterhand.
Lite av en cirkus?
– Ja, verkligen. Det är kul att ha fått uppleva, men jag vill inte göra det igen.
Abalone Dots gick inte vidare efter delfinalen i Växjö, där de bland annat tävlade mot Loreen.
Musiken har länge varit en viktig del av Sophias liv.
Fortfarande blir det en och annan spelning för Sophia och hennes bandkompisar Rebecka Hjukström och Louise Holmer, men Sophia kan inte tänka sig att fara runt som de gjorde förr.
– Jag är för hemmakär.
Hon förstår inte hur artister som har småbarn hinner med att repa och förbereda sig. Det är så mycket krav och förväntningar också.
– Man måste hela tiden släppa nytt och vara superaktuell.
Men att åka iväg ibland, när det inte är vardag längre att göra det, tycker hon bara är roligt. Att få sova på hotell och bli omhändertagen.
– Nu när vi har spelningar är vi som kossor på grönbete, skrattar hon.
Sophia vid familjens hus i Grantorpet, Västervik. Där har hon bott sedan slutet av år 2020.
Sedan 2016 har hon jobbat mer eller mindre heltid som fotograf, med avbrott för två barn. Hon har också bytt stad, något som förstås haft en påverkan på hennes yrkesliv.
Flytten har gjort att hon delvis har fått hitta en ny marknad, jämfört med när hon jobbade i Stockholm.
– Där är det mycket om att man behöver nischa sig. Här får man vara lite bredare. Men i grund och botten är det samma sak det handlar om: att fånga känslor. Att få vara med och skapa minnen, som de kan återuppleva, säger hon.
Sophia har hämtat frön till fåglarna i ett av uthusen.
Småfåglarna får lite mat av Sophia.
Tänkvärda ord på väggen i hallen.