Smilla är nöjd med alla sina skolår och känner sig nu taggad över att se vad livet har att erbjuda.
Vad ska du göra idag?
– Idag har jag ju den här intervjun och så ska jag ta en lunch med min kille, sen vet jag inte, man får väl ta vara på vädret, säger en solbränd och glad Smilla.
I fredags var det fest hemma på gården men för att inte samla för mycket folk på en gång delade de upp dagen lite.
– Från klockan två till klockan sex var det mest släkt, familj och äldre och på kvällen lite mer kompisar i min ålder som kom, säger hon.
Något firande med klasskompisarna på stan blev det inte, på grund av rådande omständigheter fick alla fira hemma men det gjorde ingenting för Smillas del.
– Jag tyckte det var lite skönt. Man har ju hört från tidigare år att alla går ut på Palladium men jag hade tyckt att det känts tråkigt att åka hemifrån för där var ju familjen och ens kompisar. Jag tror jag hade roligare hemma med familjen än om jag hade gått ut.
Smilla gick samhällsprogrammet på Västerviks gymnasium med inriktning på beteende.
– Vi har läst sociologi och psykologi. Vi har haft mer fokus på hur människor fungerar i samhället, säger hon.
Så fort pandemin tillåter vill Smilla ge sig ut och resa men först ska hon jobba ihop lite pengar hemma i Västervik.
Inför framtiden känner sig Smilla positiv.
– Trots pandemin så fick jag ett så bra avslut på gymnasiet och är nöjd med alla mina skolår. Jag är glad över att vi trots corona klarade oss genom halva gymnasiet på distans. Nu är det sommar och jag har hela livet framför mig och kan göra vad jag vill. Jag känner mig taggad över att se vad framtiden har att erbjuda, säger hon.
Är ni många som kommer att stanna i Västervik?
– Jag tror att de flesta av oss kommer flytta härifrån och plugga men det kommer nog dröja ett litet tag. Vi är många som vill plugga men stanna här och jobba först.
Varför inte ge sig av på en gång?
– Man vill hinna landa lite, speciellt när man gått ut gymnasiet. Jag tror inte så många skulle orka att sätta sig och börja plugga i fem år till. Jag tror man kanske behöver ett år innan men det är ju olika för alla, vissa skulle också bli uttråkade av att stanna.
Smilla är säker på att det blir studier om ett eller två år men till vad vet hon i nuläget inte.
– Kanske läser jag till journalist för jag gillar att skriva men sen finns det ju så mycket annat, det dyker upp nya yrken hela tiden som känns spännande, säger hon.
Innan Smilla sätter sig i skolbänken igen väntar världen och den vill hon se.
– Så fort det funkar vill jag ge mig ut och resa och se nya platser. När jag väl börjar plugga är det ju det som gäller, det är åren mellan studenten och nya studier man måste hinna med och göra andra saker.
Hon fick jobb på Kjell & Company redan i påskas och har jobbat extra under helger och lov.
– Tanken är att jag ska fortsätta jobba där nu och i höst för att spara så mycket pengar som möjligt och sen kunna resa när corona tillåter.
Smilla fick jobb på Kjell & Company redan i påskas och har jobbat extra under helger och lov.
Smilla och många med henne fick ett annorlunda slut på studietiden.
– Om någon för två år sedan sagt att det kommer en sjukdom som kommer ta över hela världen, så skulle man inte tro på det. Det var sånt som bara hände på film eller förr i världen. Detta är något som kommer att stå i historieböckerna i framtiden, säger Smilla.
Hur var det att gå halva gymnasiet på distans under en pandemi?
– Så tråkigt, man har ju missat så mycket. Till en början trodde vi bara det skulle vara fjärrundervisning i några veckor.
Det hon saknat mest har varit gemenskapen och fasta rutiner.
– Man gick aldrig riktigt upp och kom igång med vardagen. Man satte på lektionen på datorn men fixade kanske inte i ordning sig utan gick och chillade lite fast man hade lektioner. Dagarna flöt in i varandra, säger Smilla.
Hon och kompisarna försökte ändå ses och plugga ihop ibland.
Pandemin har också gjort att Smilla ser med nya ögon på sådant hon tagit för givet.
– Innan kunde man känna att man inte orkade gå till skolan och nu senaste året har man verkligen saknat att gå i skolan.
Smilla vet inte vad hon ska plugga till men studera det vill hon, senare.
Nog om pandemin, nu går vi över till framtiden igen.
Vad gör du om tio år?
– Det låter inte så mycket men att vara 29 år låter mycket. Jag tror jag är färdigutbildad till något. Antagligen bor jag någon annanstans och jobbar med det. När jag vill skaffa barn och familj kan jag tänka mig att flytta tillbaka hit. Jag har varit så nöjd med att växa upp här, det är en lagom stor stad med fint läge och en fantastisk sommarstad. Jag gillar att bo här men vill inte bo här nonstop, säger Smilla och ger sig iväg för att fira in sommarlovet och det nya livet med sin kille på en lunch.