Tage Danielssons filmatisering av "Ronja Rövardotter" var avgörande. När den 14-åriga Sissa Persson Maresch kom ut från bion i Norrköping i mitten av 80-talet visste hon vad hon ville bli – perukmakare och maskör.
Nu har hon jobbat i branschen i 30 år med film, teater, foto, reklam och bröllop. Sedan 15 år är hon ansvarig maskör och perukmakare på Astrid Lindgrens Värld.
– Cirkeln är sluten, säger hon.
Att själv stå på scenen var inget som lockade Sissa.
– Däremot tycker jag om att arbeta kreativt, tänka utanför boxen och hitta nya lösningar.
Hon lyckades hitta en väg in i hantverket. Efter estetisk linje på gymnasiet blev hon perukmakarlärling. Sedan fortsatte hon till maskörutbildningen på Dramatiska Institutet i Stockholm.
Ateljén i Norrköping vittnar om hennes skiftande uppdrag genom åren. En toupé som Johan Rheborg bar i filmen "Känd från TV". En otäck mask till en vildvittra. På en hylla ligger en högerhand i silikon intill en häxnäsa från Ung scen/östs vildsinta pjäs Baba Yaga, i regi av nuvarande teaterchefen Nils Poletti.
– Det var ett riktigt roligt jobb, där man fick ta ut svängarna.
Tillbaka till Rheborgs toupé. Den är från tiden i Stockholm, där Sissas karriär började. Hon arbetade med flera filmer som "Hälsoresan", "Klassfesten" och "Jönssonligan spelar högt".
– Men när jag fick barn höll det inte att jobba intensivt i tio veckor som man gör i filmvärlden. Då valde jag teatern i stället. Livet förändras, och då fick jag anpassa mig.
Hon har arbetat åt teatrar som Östgötateatern, Göteborgs Stadsteater, Stockholms Stadsteater, Norrebrosteater i Köpenhamn och Oscarsteatern. Under en tid var hon fast anställd på Dramaten.
– Men jag fick ändå inte ihop livet, inte med en liten dotter och en man med eget företag.
Det blev en flytt hem till Kolmården, där Sissa är uppväxt. Hon började leta efter nya uppdrag och fick tips om Otto Bock som gör proteser till sjukvården. I sex år jobbade hon halvtid som silikontekniker. Hon skulpterade realistiska händer och fötter i silikon, samtidigt som hon arbetade på teatern och på Astrid Lindgrens Värld.
– Men tyvärr flyttade Otto Bock sin produktion till Tyskland. Jag saknar att få jobba med proteser. Det är häftigt att få hjälpa människor.
Den senaste tiden har fokus legat på höstlovet i Astrid Lindgrens Värld. I parken finns omkring 120 skådespelare och statister som hon gör hår och mask till.
– Det är mycket att göra, men jättekul.
När hon började arbeta för parken fanns en Pippiperuk. Nu är antalet omkring 100 – och bakom varje ligger mellan 40 och 50 timmars arbete.
– Det är viktigt att man inte sitter för många timmar på raken, då får man ont.
Hur har ditt jobb förändrats genom åren?
– Vi kämpar för bra arbetsmiljö, höj- och sänkbara bord, bra bemötande och mindre hierarkier. Det går åt rätt håll och Me too var viktigt för branschen. Jag trivs när man kan arbeta över gränser. Det tycker jag att vi kan göra i Vimmerby.
– Förr kunde det vara svårare att presentera en egen idé på en del arbetsplatser. Men det kan ha med åldern att göra. När man var yngre behövde man bevisa mer.
Hur ser ditt liv ut utanför jobbet?
– Det är nog som hos de flesta andra med tonåringar i huset. Men en skillnad hos oss är att ugnen kan vara full av trollöron på tork.