Patricia Pettersson älskar sitt jobb och att nå fram till barnen i skolan. "När de säger att de önskar jag alltid vore med är blir jag stolt och väldigt glad."
– Jag har alltid vetat att jag ska jobba med människor på ett eller annat sätt, säger Patricia när vi träffas i hennes föräldrars hus i Gamleby.
Här spenderar hon och barnen mycket tid, mamma och pappa Pettersson beskriver hon som "oumbärliga" för att få vardagen att gå ihop, särskilt när barnen var mindre.
Patricia är uppvuxen i Helgenäs. Det var där som intresset för människor började att ta form.
– När jag var tolv hjälpte jag min mormor i hennes cateringfirma. Jag gjorde allt och var bland annat med på minnesstunder. Det tyckte jag om, att få vara mitt bland alla människor.
Erfarenheterna från cateringbranschen ledde till restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och en dag efter studenten hade Patricia jobb på Guldkant.
Sedan dess har det blivit många jobb i branschen.
– Jag fick förmånen att vara med när Slottsholmen öppnade. Det var sjukt spännande. Jag jobbade som hovmästare i början, det var utmanande.
Och då menar hon inte bara jobbet.
Patricia hade nämligen fött dottern Elvira och hon var sju veckor gammal när Patricia gick på intervju. När Elvira var fyra månader började hon att jobba. Patricia var 22 år.
– Elvira sov mest hela tiden, jag kände att jag var rastlös...Får man säga att jag var lite uttråkad?
Elviras pappa jobbade också i restaurangbranschen, de pusslade med scheman för att det hela skulle gå ihop.
– Det funkade ju! Jag gick upp till heltid på jobbet när Elvira var åtta månader gammal, hennes pappa var föräldraledig.
Efter något år som hovmästare "tjatade" hon till sig en tjänst som restaurangchef. Då hade hon dottern Agnes i magen.
– Det var tidigt i graviditeten men kände att det fick lösa sig. Det blev barn och barnens fantastiska pappa och jag löste det med hjälp av mamma och pappa.
Men det var slitigt, det började födas tankar på ett annat arbetsliv.
– Jag jobbade ett tag som elevassistent. Eleverna jag hade bodde på HVB-hem i Edsbruk och jag undervisade dem där. Jag kände direkt att: "här vill jag jobba". I bakhuvudet hade jag tanken om att restauranglivet inte var hållbart, det var heller inte så stimulerande.
– Ja men det var lite så här: antingen fortsätter jag med det här trygga eller så gör jag som jag vill och testar något helt nytt.
I smyg började hon plugga på distans till socialpedagog, inte ens föräldrarna visste något.
– Jag ville visa att jag kunde, och kanske inte skylta med att jag misslyckats, om det inte skulle fungera.
Det är studier man har två år på sig att slutföra. Det gick på ett år, samtidigt som hon jobbade.
I februari 2023 började hon på Åbyängskolan i Gamleby. Här jobbar hon i en klass i årskurs 6 och på fritids.
– Jag har liksom bara fokus på barnen och jobbar med allt det runtikring som lärarna inte kan lägga sitt fokus på. Jag finns där för att känna in, lyssna och prata.
Elivira är fem år, Agnes tre. Mamma Patricia fyller i dagarna 28 år.
Hon tror att hennes år i serviceyrket har gjort att hon han känselspröten ute, för att känna av.
– Jag märker direkt när någon mår dåligt, när det hänt något. Barnen säger ibland att de inte behöver berätta vad som hänt, jag vet redan.
– Man behövs där på rasterna eller lektionerna. Ibland behöver någon en paus, vi kan gå iväg och spela lite basket i fem minuter. Jag har blivit expert på basket och fotboll, haha! Men det är då vi får kontakt.
Hon är närvarande, även på Snapchat.
– Det är värdefullt. Det händer så mycket som vi inte är medvetna om som vuxna, som måste tas itu med. Men under skoltid, det brukar barnen vara bra på att respektera.
Vi pratar om hur barn mår idag.
– Jag tror väl generellt att man mår MER idag... Vi pratar med om känslor, både bra och dåliga. Det är också tuffare för dem och föräldrarna. Det är väl där mitt jobb kan vara bra, jag ser ju mer av deras barn än vad de hinner göra.
Nu trivs hon, i skolans värld vill hon stanna. I alla fall som det ser ut nu.
Vill du alltid bo kvar i Gamleby?
– Jag skulle nog vilja bo lite mer avskilt, ute på landet. Mina dagar är fulla av andra människor. Jag vill bo på ett ställe där jag kan bara...vara.
I vardagen är det varannan vecka med barnen som gäller.
– Men när vi är tillsammans så gör jag inte så mycket annat. Då är det bara gos och vara nära varandra hela tiden som gäller.
När det bara är du då?
– Då gillar jag att sticka, gå på promenader och lyssna på poddar. Jag låter som en gammal tant... Tränar gör jag med, skriv gärna det, haha!
Hur ser du på att fylla 28?
– Ja men det är väl kul att man är med, det kunde ju vara så att man inte vore det!
Patricia Pettersson älskar mötet med människor.