Det var i början av oktober som Johan Lennartsson fick titeln professor på Institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala Universitet. Ett år har det tagit ungefär, från det att han lämnade in sin ansökan.

– Ja, för att bli professor görs det en grundlig granskning som tar lång tid, säger han över telefonen.  

Själva installationen, som den formella ceremonin kallas, sker först nästa år.

– Då blir det frack, tårta och champagne.

Att bli forskare var något som Johan Lennartsson funderade på redan när han gick på högstadiet i Överum.

– Det började med att jag såg filmer med scener från laboratorier. Det verkade så spännande med de stora maskinerna och vätskor som bubblar. Riktigt säker blev jag i början av gymnasiet.

Det var de naturvetenskapliga ämnena som lockade och Johan minns speciellt kemilektionerna. 

– Det var roligt. Vi hade bra och inspirerande lärare. Faktum är att jag tyckte det bara var intressant och spännande, inte alls stressigt. 

Efter gymnasiet gick Johan vidare till ett mastersprogram på kemistlinjen och därefter började han med sina doktorandstudier. Han disputerade 2002 och reste till USA och forskade i två år på National Institute of Health utanför Washington. 

– När jag kom tillbaka till Sverige började jag på ett forskningsinstitut i Uppsala. Och 2017 flyttade jag till Uppsala Universitet och Institutionen för farmaceutisk biovetenskap.

Teamet som Johan Lennartsson tillhör forskar inom området farmaceutisk cellbiologi och bioteknologi. 

– Det är en grundläggande cancerforskning om hur celler kommunicerar med varandra. I normala fall pratar celler med varandra, men blir cellen mer asocial och börjar föra samtal med sig själv, lite som en enstöring, kan den utvecklas till cancer.

Det är såklart inte samtal i vanlig bemärkelse, som människor emellan, utan cellkommunikationen sker med molekyler som skickas fram och tillbaka. Signalsystemet kallas PDGF (Platelet-derived growth factor).

– Det här har varit känt ganska länge och jag har forskat på det i 20 år. Men det är mer komplicerat än vad vi först trodde. 

Forskningens resultat hjälper till att utveckla läkemedel som påverkar samtalen och kan stoppa den kommunikation som blir fel.  

– Det är speciellt viktigt för blodkärl. Tumörer behöver blodkärl för att växa. Kan man förstöra blodkärlen kan man svälta ut tumören. Just den biten har vi hållit på med ett tag. Det är oerhört invecklat. 

Johan Lennartsson och hans team kommer att forska vidare på blodkärlen och hur dåliga PDGF-samtal kan stoppas. 

– Det handlar om hur de specifikt påverkar blodkärlen i tumören. 

Nyligen har teamet publicerat en vetenskaplig artikel med de senaste forskningsresultaten. 

– Det är en stor grej och vi kommer att fortsätta på det här spåret.

Johan Lennartsson talar entusiastiskt och fort. Det märks att han gillar sitt jobb. 

– Ja, jag blir glad och det är så spännande. 

Vad krävs det för att bli forskare?

– Först och främst måste man tycka att det är roligt. Sedan ska man vara envis. Mycket blir fel och motgångarna är många. Det får man inte bli nedslagen av eller ta personligt. En inre drivkraft av något slag behövs. Även disciplin. För mig går arbete och fritid ihop. Forskningen är en passion.