"Fina Marika!! Bästa ever, verkligen rätt person på rätt plats."
"Du var superduper på dagiset på Mörten och tack för roliga resor med Vågen."
"Marika, du har en speciell plats hos oss. Vilken fantastisk person du är och med ett enormt hjärta."
När Västerviks kommun la upp en text på Facebook om att Marika Sjödin skulle gå i pension fullkomligt rasade hälsningarna in. I skrivande stund har inlägget 192 kommentarer med idel fina hyllningar, hjärtan och lyckönskningar. Många minns Marika som förskollärare för sina barn eller sig själva, en annan som entusiasmerande spinninginstruktör och andra för hennes engagemang i kommunens personalklubb Vågen.
För Marika har det varit svårt att ta in alla fina kommentarer. Samtidigt känns det häftigt att ha fått göra ett sådant avtryck i andra människors liv.
Vad tror du det beror på, att du gjort ett sådant intryck på så många?
Marika funderar och resonerar.
– Du ska alltid bjuda på dig själv. Dela med dig, och följa upp. Fråga föräldrarna, "hur gick det egentligen med det där". Jag tror att man måste visa kärlek. Även en vuxen förälder kan behöva omsorg, ofta har jag frågat om någon verkat ledsen: "får jag ge dig en kram?". Helst de föräldrar som får sitt första barn och kanske inte alltid vet hur de ska göra med allt.
– Sedan är jag ju som ett barn själv (skratt). Jag leker. Jag är alltid skitig när jag kommer hem efter att ha lekt i sandlådan med barnen. Sedan älskar jag att klä upp mig när jag kommit hem i stället. Andra, som jobbar på kontor, klär ner sig när de kommer hem, men jag gör tvärtom.
Hur kom det sig att du blev förskollärare?
– Jag jobbade först på sjukhuset som vårdbiträde, på BB och sedan vid långvården. Man var egentligen tvungen att vara 18 men jag fick dispens som 17-åring. Sedan utbildade jag mig till sömmerska, men en natt när jag var ute tipsade en kompis mig om att söka barnskötarutbildningen, vilket jag gjorde. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval! Det är inget man blir rik på, men det är inte därför man gör det. Jag blir rik på andra saker: upplevelser och erfarenheter.
Marika kan visserligen kalla sig pensionär numera – ett begrepp hon inte känner sig helt bekväm med – men hon har inte lämnat arbetslivet helt. Hon jobbar extra ibland i en klädbutik och den senaste tiden har hon hoppat in en dag i veckan på sin gamla förskola, Tallen. Arbeta lär hon fortsätta göra, i mån av tid, så länge hon orkar.
– Idag har vi lekt, och lekt och lekt. Jag ser nu när jag har haft en dag på förskolan att jag fortfarande tycker det är väldigt roligt. Barnen blir överlyckliga när man kommer.
Samtidigt tar förstås jobbet på krafterna. Marika berättar att hon och maken Sven gärna åker ut till sin stuga på Ekbacken efter jobbet, för att bara vara och vila från intryck. Där finns ingen tv eller radio, bara en öppen spis som de brukar elda i. Paret tycker också om att vara ute i naturen – se solen gå upp över Skanvik, ta ett dopp i havet eller gå på vandringar. Dagen efter den här intervjun ska de gå upp klockan fem för att resa till Åre och vandra i tio dagar.
Just vandringar och resor är något som paret vill ägna ännu mer tid åt nu när båda är pensionärer.
– Det är en sådan förmån att få gå ut och kunna röra på sig, och det gäller att ta vara på livet! Vi besöker alltid alla ställen två gånger, en gång på hösten och en gång på sommaren. Pyramiden i Issjödalen i Åre är en favorit.
Marika kallar sig själv livsnjutare, och tar gärna ett glas skumpa med maken på balkongen hemma på Strandvägen, med vidsträckt utsikt över Gamlebyviken. Men hon är också en idéspruta av rang, vilket tagit sig uttryck på många olika sätt genom livet. På sin första arbetsplats startade hon en lottoverksamhet som fortfarande, 43 år senare, är i gång. I kommunens personalklubb Vågen har hon ordnat otaliga fester och resor på olika teman. Till exempel ordnade hon och en kollega en "bröllopsfest" i samband med kronprinsessan Victorias, för kollegor och andra på Gränsö. När hon fyllde jämnt tog hon fram en lista på alla andra i kommunen som fyllde det året och styrde upp en födelsedagsfest för allihop.
– Jag får idéer hela tiden, och nej, jag har ingen diagnos (skratt). För mig handlar det om att göra något som kan vara roligt för andra och sprida glädje.