När Nathalie fyllde 20 år fick hon mammans dagbok i födelsedagspresent, som hon hade skrivit när hon var gravid med Nathalie.
Sociala medier gick varma när människor skickade kärlekshyllningar till sina mammor, och mejlkorgen överöstes av tips på "hur just du kan fira din mamma på bästa sätt".
– Första morsdagen efter mammas bortgång var hemsk. Jag ville bara bort från allt och försökte blockera vartenda företag som skickade reklam, minns hon.
Året efter var hon gravid med sitt första barn. Nathalie hade nyligen fått reda på att hon och hennes kärlek Lucas väntade tillökning. Flera i deras närhet var fortfarande ovetande om vad som var på väg.
– För att bryta det sorgliga och ersätta det med ett gladare minne så valde vi att på just den dagen berätta för Lucas mamma att hon snart skulle bli farmor.
Den här morsdagen blir den tredje utan Christina, och Nathalies son Cornelius har hunnit komma till världen.
– Nu känns mer fantastiskt och inte jobbigt på samma sätt, även om jag mer än gärna hade velat dela det här med henne.
Att föda barn utan sin mamma i livet var tufft, berättar Nathalie.
– Första veckorna efter förlossningen, när allt var nytt och jag inte mådde speciellt bra i kroppen, kändes det extra jobbigt. Då saknade jag verkligen att kunna ringa till henne.
Vad som ändå blev en liten tröst var en födelsedagspresent som Nathalie fick av sin mamma när hon fyllde 20 år. Det var mammans dagbok som hon hade skrivit när hon var gravid med Nathalie, i vilken hon hade dokumenterat graviditeten och tiden efteråt.
– Den är jag väldigt glad för idag.
"Min mamma fanns alltid där. Det spelade ingen roll vad klockan var eller vad det handlade om, utan jag kunde alltid känna mig trygg i att hon svarade om jag ringde. Den tryggheten vill jag ge till mitt barn", säger Nathalie.
Nathalie har aldrig tagit för givet att kunna få barn. I och med mammans bortgång och sonens födsel har hon funderat mycket över sin egna föräldraroll och försökt ta till sig av allt som hennes föräldrar gjort för henne.
– Min mamma fanns alltid där. Det spelade ingen roll vad klockan var eller vad det handlade om, utan jag kunde alltid känna mig trygg i att hon svarade om jag ringde. Den tryggheten vill jag ge till mitt barn.
– Jag kommer också försöka ta tillvara på livet och uppleva många roliga saker med familjen. Min mamma och jag hann umgås, uppleva och resa mycket, vilket jag är otroligt tacksam för och jag vill inte sluta leva, även om det är tråkigt att fortsätta utan henne.
Nathalie försöker inspireras av sin mamma, i sin egen mammaroll.
Som nybliven förälder har Nathalie slagits av tanken på att det föds fram en nyare generation och att hon hädanefter tillhör den äldre. Döden kommer närmre och med det har en rädsla växt fram.
– Jag vill hinna uppleva så mycket som möjligt med mitt barn. Tillsammans fick jag och min mamma 29 år och jag hoppas att jag får fler tillsammans med sonen.
För att tackla rädslan av att allting en dag kommer att ta slut är Nathalie mån om att njuta av varje stund och föreviga livet i bilder.
– Med foton, filmer och texter kan jag spara små minnen både för min egen skull, men det blir också någonting som jag kommer kunna lämna över till generationerna som kommer efter.
– Det är livets konst att förlika sig med livsskedena och jag tycker ändå det finns någonting vackert i det.
Nathalie Chavez med sonen Cornelius. Förra mors dag blev dagen då de berättade för sambon Lucas mamma, att hon skulle bli farmor.
För att kunna gå vidare i sorgen efter sin mamma har Nathalie lyssnat på en speciell låt.
Vem vet hur många liv, vem vet hur många släkten för dig. Man känns som du gör nu, man känt precis som du gör nu. Om nån av dem lagt ner, om någon av dem tröttnat. Bara en. Hade släktet slutat tvärt för länge, länge sen.
Dessa rader från "Nu lyfter vi från marken" av Freddie Wadling har fått henne att orka fortsätta med livet, trots att det varit tufft.
Nathalie Chavez fick 29 år tillsammans med sin mamma.
En ung Christina tillsammans med en ung Nathalie.