– I den stora salen leker de och pysslar, säger Jörgen och visar glatt upp en sal med mängder av färger och former, inredd av honom själv och de han nu syftar på, barnen.
Vi befinner oss i Gamleby kulturhus. Det är svårt att inte känna sig välkommen och omhuldad av alla de vackra ting som kommit till av ren och skär skaparglädje. I denna oas lever och verkar en före detta munk och numera allkonstnär, Jörgen Bergström.
Det var 2015 som Jörgen startade kulturhuset i Gamleby. Drömmen hade han burit med sig i 15 år, efter en fotoutställning om ungdomar som värnade om bland annat klimatet på Kulturhusets ungdomsavdelning i Stockholm.
– Jag fotograferade ungdomar när de demonstrerade och räddade djur. När jag var där tänkte jag att detta är idealiskt, vilket skönt ställe som fanns där för ungdomar där de kunde vara kreativa, säger Jörgen.
Jörgen växte upp i Rödeby med sin mamma, pappa och lillebror. När han var tio år började en ny fas i hans liv.
– Pappa kom hem en dag och sa att nu är det slut med leken för nu ska vi bli kristna. Varje ledig timme var förankrad till Jesus, mamma klarade av två år och sedan skilde de sig, säger Jörgen.
Detta blev dock början på Jörgens egen andliga resa.
– Pappa blev frälst och det satte igång mitt andliga intresse och frågor som "vem är Gud, som tar min pappa ifrån mig?" och "vem är jag?". Mamma gav mig senare en jättefin bok av Wayne W. Dyer som heter "Älska dig själv". Den handlar om självförverkligande och framför allt hur sinnet fungerar och hur vi människor är fast under sinnet, så jag satte igång att meditera, säger Jörgen.
Han läste under tonåren mycket böcker som man inte finner på skolans bibliotek.
– Jag studerade ursprungsreligioner, schamaner, trollkarlar och var inne i magiska världar under mina tonår.
När Jörgen var 24 år flyttade han till Stockholm för att satsa på konst.
– Jag kom in på Konstakademin och där gick jag två år av fem.
Han hade under denna tid börjat gå kurser i meditation och yoga. Det var när han mediterade som en större förståelse för kropp och själ växte fram. En dag ställde han några frågor till sin yogalärare.
– Vad är vi egentligen? Vad händer när vi dör? På vägen hem stoppades jag av en tjej på Drottninggatan som gav mig en tjock bok, Bhagavadgita och sa, här finns svaren, säger Jörgen som vid tidpunkten var 27 år.
Kvinnan kom från Hare Krishnarörelsen och detta blev början på en tid i ett Hare Krishnatempel i Stockholm i vilket Jörgen kom att bo under sex år.
– Jag märkte sedan att rädslan fanns även hos dem som varit med under lång tid i templet, eller styrda av sitt ego, inte alla, det fanns fantastiskt många fina människor där men jag hade fortfarande frågor som jag inte fick svar på så jag flyttade ut, säger Jörgen.
Jörgen var mycket blyg som barn men förstod tidigt att det går att jobba med sig själv.
– Jag visste att universum ständigt ger mig möjligheter och val, på samma sätt som jag funderade över om jag verkligen skulle gå med på den här intervjun. Får jag ett erbjudande, vad händer om jag inte tar det? Vilka möjligheter går jag då miste om?
Upplever du att många är rädda idag?
– Ja de flesta av oss är rädda. För att ta sig ur rädslan så måste man arbeta med sig själv. Det är inget som vi lär oss i skolan, att bli fri från sina rädslor eller att bli självförverkligad.
Under de kommande tio år kom han att bo i kollektivet "Vita hästen" i Stockholm. Där växte intresset för musiken sig starkare och han började spela fiol.
2013 började Jörgen på folkmusiklinjen (Gamleby folkhögskola) efter att han läst om Pelle Björnlert i tidningen. Detta blev början på det nya livet i Gamleby.
Jörgen behövde någonstans att bo och hyrde ett rum i det han nu gjort till Gamleby kulturhus. Tre kvällar i veckan kan man gå dit och meditera med mera. På alla skollov och helger är barnen välkomna.
– Då kommer de hit och bland annat målar, musicerar, pysslar, snackar, fikar och bakar.
Hur har allt detta mottagits av Gamlebyborna?
– Det har mottagits fantastiskt bra, ingen rusning men det passar mig väldigt bra.
Jörgen har alltid värnat om barnen.
– Det är barnen som kommer att ta över den här planeten och vår uppgift som vuxna är att stötta dem och hjälpa dem att blomma till sin högsta version av sig själva. Jag känner att det är min uppgift här. Jag kan en massa saker och de delar jag gärna med mig av. Ju mer jag ger barnen desto mer ger de tillbaka, säger Jörgen.