I familjeteorin kallas fasen efter 55 år för ”det tomma nästet” och syftar på att barnen lämnat boet. De flesta 55-plussare i dag lever dock ett mycket aktiv liv.
Det pratas mycket om de jobbiga småbarnsåren, om det omöjliga livspusslet och om utmaningarna för en tonårsförälder. Sällan hör man samma diskussioner och välmenta råd om tiden efter 55.
Varför är det så?
– I Sverige är ungdomen, livet fram till 45, oerhört högt prioriterat. Inte sällan hör man att det är hemskt att bli gammal, och man förfaller. Som om vi förväntas sluta leva vid 60. Som om vi är avdankade då, säger Madeleine Cocozza.
Och det är fel?
– Så klart. I många andra länder står du på din professionella höjdpunkt vid 60. Nu börjar dessutom en nytt slags liv som kan bli hur fantastiskt som helst. Du kan växa, fortsätta formas, du har en erfarenhet som gör dig trygg och du får tid att odla nya intressen och relationer.
Ser du ofta motsatsen?
– Ja, tyvärr. En del ser livet efter 60 som en enda transportsträcka till graven, och torkar ihop. Men vi måste ha drömmer och lust kvar, livet kan ju fortsätta 20–30 år till!
Ser du en skillnad mellan kvinnor och män?
– Absolut. Många män är usla på att vårda sina relationer och få män runt 60 har ett rikt socialt liv. De har lagt sin energi på andra saker, prylar och karriär exempelvis. Det är oftast kvinnorna som vårdar såväl parets som sina egna relationer. För mannen kan därför känslor av tomhet, ensamhet och meningslöshet öka när arbetslivet fasas ut och livet ska innehålla annat.
Är det vanligt med skilsmässor efter 55?
– De flesta skiljer sig när barnen är mellan 1 och 4 år, när föräldraskapet påfrestas som mest. Det är dumt och säger ingenting om hur parrelationen egentligen är. Men fasen ”tomma nästet” medför en kris när paret står inför varandra, utan barn, och ska börja leva ett nytt liv ihop. Ska man stanna eller ej? Det blir ett nytt ställningstagande till relationen.
Vad är det avgörande?
– Jag använder mig av metaforen ”hur har du vårdat din egen, inre trädgård?” Den som har vårdat sin person har vårdat sin inre trädgård. Det är det som är avgörande och här står vi mycket olika rustade. Har du byggt murar eller ett luftigt staket som gör det lätt att komma in? Har du sått vackra blommor eller låtit sly ta över? Annars infinner sig frågan: vad har jag att göra i den här trädgården? Då saknas sammanhang och lust.
– Den som inte vårdat täppan, sig själv och relationen, utan stannat kvar för barnens skull ställs inför en ny prövning.
Är det fel att stanna för barnens skull?
– Det är ett emotionellt brott mot såväl partner som barn. När din man kanske tänkt ”vår tid kommer” så väljer du att gå då den gör det. Så gör man inte. Det blir en uppslitande skilsmässa och det påverkar barnen, även om de är vuxna. Det är HUR en skilsmässa går till som är det helt avgörande.
Men kan det inte bli tomt och konstigt ändå, när barnen flyttat?
– Jo, men ofta finns en möjlighet till tillväxt och att hitta tillbaka till varandra, oavsett om det är till en erotisk relation eller till djup vänskap. Det avgörande är inte att dela alla intressen utan att vara överens om hur vardagen ska te sig. Den är viktigare än utlandsresan och storhelgerna. Om den ena är utåtriktad och vill umgås med människor, medan den andra är en ensamvarg och stugsittare kan det bli svårt. Då blir varje dag ett nötande kompromissande.
Barnbarn är livets efterrätt!
– Ja, men leder också till många konflikter som jag numera kommer i kontakt med. Spektrat är stort. Här finns mor- och far föräldrar som knappt träffar sina barnbarn alls och här finns de som släpper precis allt om dottern ringer och vill ha hjälp, och som nästan går under av alla åtaganden.
Vad råder du?
– Prata med varandra. Hur mycket kan och vill mor- och farföräldrarna umgås med barnbarnen? Upp med korten på bordet. Säg som det är och var ärliga! Vi tror att sådant här kan lösas ickeverbalt, men det gör det inte. Inget förhållningssätt är rätt eller fel. Men utifrån hur tung småbarnsperioden är för föräldrar så tycker jag att mor- och farföräldrar borde kunna hjälpa till. Mins tre helger per år bör man kunna avlasta det unga paret, så de kan vårda sin relation.
Barnuppfostran är ett hett ämne . . .
– Ja, och allt fler familjer söker hjälp kring detta. En del mor- och farföräldrar känner inte gränserna och har svårt att släppa familjeledarrollen. Men det är dina vuxna barn som är de centrala och viktigaste vuxna i dina barnbarns liv, inte du. Överlåt åt dem att veta bäst. Sluta tro att du är facit. Och släpp bilden av hur du tycker att din vuxna son eller dotter borde leva sitt liv.
Släppa ansvaret?
– Javisst, och njut av det goda i att inte vara huvudansvarig. 60 plus är en fantastisk gåva i livet. Huvudansvaret för barnen är borta, de flesta har ordnat sin ekonomi och arbete sköts delvis på rutin. Nu finns tid över att njuta av det du verkligen tycker om.