Det fattas en bit av mig när Åsa är borta.
Åsa har funnits i hela mitt liv och varit en lojal förebild, trygg vän och storasyster trots att släktbandet säger att hon är min moster. När jag var liten och mamma Ewa skulle studera i Linköping fick jag bo hos Åsa, Lasse, mormor Gurli och morfar Rolf i Gamleby. Åsa har tålmodigt stått ut med att ha mig i släptåg både när hon var tonåring och jag var ett rätt tjatigt barn och sen när jag blev tonåring och Åsa lotsade mig att bli vuxen. Vi blev både syskon och nära vänner. Vi har funnits för varandra genom sorger och glädje.
Så mycket kul vi har haft. Så många kvällar av gapskratt och tokigheter, resor, konserter och utflykter. Alltid på samma kanal.
Åsa valde vården precis som de flesta i vår släkt och var så bra på att låta patienterna få ha kvar sin värdighet. Det känns så orättvist och svårt att du själv skulle bli sjuk och fort försvinna alldeles för ung.
Nu är Åsa borta och fattas mig nu och för alltid.
Tack för att du funnits för mig.
Anna Grönlund
Minnesord