Hon är född och till stora delar uppvuxen i Västervik, men flyttade till Stockholm efter gymnasiet för att studera. När Maria i sena tonåren tog sitt pick och pack gjorde hon det med inställningen att hon aldrig skulle komma tillbaka.
I storstaden utbildade hon sig till makeup-artist och hud- och spaterapeut. På en anslagstavla i skolan såg hon en lapp – "Välkommen till vackra Västervik" stod det, tillsammans med kontaktuppgifter till Ewa Andersson som sökte personal till sin skönhetssalong i stan.
– Samtidigt började jag tröttna på Stockholm och frågade mig om det ändå inte var dags att röra sig hemåt.
Året var 2004 när Maria trots allt återvände till Västervik från Stockholm för att arbeta på Ewas hud- och kroppsvård. Fyra år senare tog hon över salongen som vi idag känner igen som Nice.
Maria har utfört ansiktsbehandlingar, fotvård, vaxning och massage. Genom åren har hon även haft flera anställda och inhyrda personer som arbetat med hår, fransförlängning, injektioner och kosmetiska tatueringar.
– Bland annat jobbade min syster som frisör på salongen under flera år, säger hon.
Under de första åren på Nice var hon och Ewa bland de första längs ostkusten att använda IPL, ljusbaserad hårborttagning, och laser. De var även snabba på bollen med injektioner, vilket inte var uppskattat av alla.
– De första åren fick vi mycket skit för att vi utförde fillers och botox. Vi hade personer som kom in på salongen för att berätta hur hemskt det var, säger Maria.
Idag är situationen däremot annorlunda. Maria berättar att efterfrågan har ökat avsevärt på senare år både bland yngre och äldre. Förr var det några få som smög till salongen för att injicera, men idag är det "vardagsmat". Samtidigt lyfter Maria att hon är helt emot den utseendehets som råder i samhället.
– Vi har inte jobbat för att kunderna ska se tio år yngre ut än vad de är, utan för att de ska känna sig fräscha i den ålder där de befinner sig.
Hon tycker det är synd att många förknippar injektionsbehandlingar med många av de extrema resultat som syns på nätet. För Maria handlar behandlingarna om så mycket mer än det ytliga. Det handlar mer om välbefinnande, snarare än skönhet.
Pandemin har varit tuff för många, så även för Maria. Hon beskriver det som en berg- och dalbana och att stressnivån varit hög de senaste två åren. Samtidigt har kroppen börjat säga ifrån och det brinnande intresset som hon haft genom alla år har börjat svalna.
– Beslutet att stänga salongen har inte varit lätt att ta, säger Maria.
Hon berättar att salongen blivit en del av hennes identitet och att jobbet som hud- och spaterapeut är hennes livsstil.
– Både jag och kunderna har gråtit tillsammans över det här, men det känns verkligen som det rätta att göra, säger hon.
Efter att hon stängt dörren till salongen för sista gången ska hon först ta några månader för att landa och sedan hoppas hon på att sätta sig i skolbänken igen. Hon funderar på att läsa till socialpedagog eller socionom, men har inte bestämt sig än.
På frågan om vad hon kommer sakna mest svarar hon utan att tveka: kunderna. Hon har haft kunder som gått hos henne under alla 18 år och det har följt varandra på resan genom livet.
– Mötena i behandlingsrummet har många gånger lett till djupa samtal. Flera kunder känns mer som vänner, vilket är fantastiskt, säger hon.