Att det heter "jazzutbildningar" beror på att de inspirerats av afroamerikansk tradition, men för Malte handlar det egentligen bara om att få spela improviserad musik och bli bra på sitt hantverk.
Fram till att Malte var 10 år bodde han i Malmö och det var där, hemma hos hans farmor, som det började. Varje söndag bjöd hon över honom till pannkaksmiddag och medan hon stod vid spisen lyssnade han på jazzmusik från LP-spelaren i rummet intill.
Maltes farmor var jazzsångerska och den första som introducerade honom för den sortens musik. Hans pappa hade däremot gjort revolt och blivit punkare. Kanske var det som fick Malte att börja spela trummor?
– Det är säkert en förskönad historia, men jag vill tänka att det började när jag följde med farsan till replokalen och testade trummorna i smyg, eftersom det var enda instrumentet som stod kvar när resten av bandet packat ihop sina grejer och gått hem.
Han flyttade sedan till Västervik 2010 och ett par år efter det hittade han till Mejeriet, där han tog sina första trumlektioner. I samma veva började spelade han med ett band och på den vägen är det.
Intresset växte sig allt starkare och talangen likaså, men att han trots allt valde att satsa är mycket tack vare hans musiklärare från högstadiet, Katarzyna Uminska.
– Hon såg någon sorts potential i mig och tipsade om flera musikrelaterade gymnasieskolor utanför stan, säger Malte.
Det gjorde att Malte sökte in till tre olika skolor i Malmö, Stockholm och Falun. Han kom in på samtliga, men valde den sistnämnda.
Musikkonservatoriet i Falun, som skolan heter, erbjuder gymnasial estetisk spetsutbildning med riksrekrytering. Det är en relativt liten skola och där gick Malte tillsammans med elever från hela landet och Norden.
– Jag sökte först in till klassiskt slagverk, men bytte till jazztrummor efter första året och läste det fram tills studenten.
Efter examen gjorde Malte som många andra musiker och sökte till olika folkhögskolor med jazzinriktning, men oddsen var låga.
– Jag sökte till tre skolor, där endast tre av minst ett fyrtiotal sökande kommer in, säger Malte.
Men faktum är att han ännu en gång kom in på allihop. Det gjorde att han under två års tid hamnade på Fridhems folkhögskola som en av få "slagverkare".
Sedan Malte börjat plugga musik har fokuset skiftat från att skapa band, till att arbeta mer på sitt eget hantverk. För att få utlopp för det han hela tiden övar på har han istället gjort egen musik.
I den egna skapandeprocessen med att utveckla sitt hantverk har Malte stundtals behövt tvinga sig själv att komponera.
– Det har inneburit en hel del pusslande och plockande av gammal musik, men det är ett intressant sätt att jobba på.
Resultatet blir sammansättningar av musik som inspirerar honom.
– Många skulle säga att det är jazz, jag ser det som att jag spelar akustisk musik som influerats av sådant jag mött.
Musiken presenterar han sedan på diverse spelningar och den närmsta tiden har han gig på både klubbar och festivaler.
Efter flera år av musikstudier har Malte, förutom att spela trummor, även lärt sig spela piano.
Malte läser idag Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och till hösten hoppas han börja studera i Berlin. Om det inte vore för tyskan skulle han redan varit där.
– Jag ville dit redan innan jag började i Stockholm, men i samband med min ansökan möttes jag av ett problem.
Berlinmannen som tagit emot Maltes ansökan hade hört ljudinspelningen som skickades med och blivit helt hänförd, det enda han saknade var språkerfarenhet.
"Snälla säg att du kan prata tyska" vädjade han på andra sidan linjen, men Malte, som inte kunde säga ett ord, behövde svara nej.
Det gjorde att han tvingades ge upp platsen på skolan... Men skam den som ger sig.
– Därför har jag pluggat upp tyskabetyget parallellt under tiden som jag varit här i Stockholm, för att kunna söka till Berlin nu igen.
Med musikkunskaperna Malte besitter finns det många möjliga vägar, men målet för framtiden är suddigt.
– Personligen grubblar jag gärna inte över hur det ska gå ihop om fem år, utan jag kommer fortsätta spela så länge jag tycker det är roligt.
Han skräms inte av tanken att kanske inte kunna livnära sig på musiken, utan är istället tacksam över att intresset fortfarande håller sig vid liv.
– Jag vet bara att jag vill spela och det kommer inte ha någon betydelse om jag slår igenom eller inte, så länge jag överlever.
Oavsett är Malte säker på att han inte vill stanna i Sverige. Planen är istället att söka sig mot den större internationella scenen.
Att forma sitt eget hantverk och personliga varumärke har inneburit nya lärdomar för Malte. Skapa hemsida och skicka ut musik är nästan lika viktigt som att faktiskt spela musik.