Malin Nilsson blev erbjuden en chefsroll inom hotellbranschen men tackade nej, följde sin dröm och sökte till skådespelarprogrammet på Kulturama Vux.
Intresset för teater kom tidigt och först var tanken att hon skulle spela teater men nu är det möjligheten att regissera som lockar Malin mest.
– Jag har en hel skara kusiner så jag regisserade dem och tvingade dem att spela teater när vi var små. Jag visste vilken bok vi skulle göra om till pjäs och så fick vi våra föräldrar att vara publik, säger Malin.
Hon är född och uppvuxen i Gamleby och gick gymnasiet i Västervik, på det estetiska programmet med inriktning mot dans.
Malin flyttade efter studenten omgående till Stockholm men hann med en sväng till London också.
– London är inte värt att nämna, det var för dyrt och jobbet var för dåligt betalt men i Stockholm kände jag att jag hamnade rätt. Jag älskar att bo där.
Malin tycker det är mysigt att komma hem till Gamleby och träffa familjen men känner att det var rätt beslut att flytta.
Under några år jobbade Malin som receptionist på olika hotell i Stockholm men det var när hon fick förfrågan om att bli receptionsansvarig som hon började tänka om.
– Jag fick en chefsroll och tänkte att antingen satsar jag på detta eller så följer jag min dröm, då sökte jag till skådespelarprogrammet på Kulturama Vux som är en eftergymnasial utbildning, de har även ett gymnasium, säger hon.
Sagt och gjort, Malin kom in och gick där i två år. Under Malins andra år befann sig världen i en pandemi och det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig.
– Det var lite svårigheter kring hur många som kunde komma och titta på slutproduktionen. Jag fick ändå ut en del av det året men jag blev lite trött på det.
Malin fortsatte inte som tänkt att spela teater fullt ut.
– Jag tror att pandemin påverkade en del, att avsluta utbildningen det året blev inte så kul. Efter Kulturama skulle man gå ut som en frisk fläkt men istället fanns det inga jobb, säger hon.
Malin fattade då beslutet att själv bli den som styr och driver projekt istället för att vänta, det var helt enkelt som regissör hon ville verka.
– När man är skådis så går man ju bara och väntar på att någon ska tycka att man passar till rollen. Som regissör kan man själv leta efter någon som kan passa beroende på vad man blir inspirerad av, man bestämmer vilka tider man repeterar, man är mer en projektledare och det passar mig bättre.
Nu studerar Malin teatervetenskap på Stockholms universitet med inriktning mot dramaturgi och scenkonstkritik.
– Jag har valt sådana kurser som är mer praktiskt lagda för att få redskap kring hur jag ska kunna jobba som regissör.
Film har aldrig lockat Malin. Det hon älskar med teatern är att få kliva in i en annan värld för en stund.
– Lite som att man ser på en film fast du är där och får möta allt på plats, det blir så levande. Jag gillar att det händer i stunden och adrenalinet av att möta publiken. När man gör film så är det mer fokus på olika tagningar, det känns inte lika levande.
Malin Nilsson är med i gruppen "Teater Inkognito", här från den senaste uppsättningen av "Tre systrar".
Till hösten börjar Malin det tredje året på sin kandidatutbildning och har fått en praktikplats på ungdomsteatern "Unga Klara" i Stockholm.
– Jag ska vara regiassistent där, det känns spännande, säger hon.
Men Malin har inte släppt skådespeleriet helt.
– Jag är med i en teatergrupp som heter Teater Inkognito.
Malin har nu ett sidoprojekt med delar av ensemblen där hon regisserar själv.
– Det blir min debut. Jag regisserar en pjäs som heter "Sanna kvinnor", skriven av Anne Charlotte Leffler, från 1800-talet så den är jättegammal men kul.
Malin brinner för mänskliga rättigheter, kvinnofrågor och jämställdhet och tycker att pjäsen är lika relevant idag.
– Det är ett gammalt språk men relevansen finns kvar och det är samma frågor som tas upp. Jämställdhetsperspektivet är väldigt likt hur det ser ut idag, självklart har mycket hänt med feminismens utveckling men just kvinnans underställda position gentemot mannen är tyvärr relevant än idag.
De är sex stycken i den pjäsen inklusive Malins sambo.
– Det blir en lite speciell uppgift att regissera honom, säger hon och skrattar.
Nu vill Malin testa sina vingar för att se hur långt det räcker och sedan kanske det blir en del jobb som regiassistent.
– Man får vara glad om man kommer in och kan börja jobba inom teatern, säger hon.
Om du får drömma fritt, vad är målet?
– Just nu är min dröm att komma framåt så pass väl med regin så att jag blir anställd och får sätta upp en välkänd pjäs i Stockholm, på Stadsteatern eller liknande, säger Malin.