Under resorna som Fanny gjorde i 20-års åldern till Spanien och Indonesien föddes en surfdröm som hon fortfarande hoppas förverkliga en dag.
Fanny Ek Nordén har ingen åldersnoja och har aldrig haft.
– Det känns bara bra faktiskt. Jag är tacksam att jag fått vara med så här länge och förhoppningsvis får fortsätta vara det minst lika länge till. Däremot känns det lite olämpligt att fylla jämnt just nu, eftersom det inte går att fira som jag kanske hade önskat, men det är ingenting som går att påverka.
Istället kommer Fanny fira sin 40-årsdag hemma med närmsta familjen och spara det större firandet till ett senare, mer lämpligt, tillfälle.
Vilken ålder har varit roligast hittills?
– Gud vad svårt! Varje ålder är bra, fast på olika sätt. Jag hade väldigt roligt i 20-årsåldern. På den tiden spelade jag handboll i elitserien och allsvenskan. Jag flyttade även till Umeå under tre år för att läsa till sjukgymnast. Sen reste jag en del och bodde utomlands i några år.
Fanny kommer ursprungligen från Helgenäs och är egentligen, som hon själv beskiver det, en "lantis". I yngre dagar var aldrig tanken att bo i Västervik. Hon trivdes bra i Norrland och ville gärna stanna där ett tag till, men svårigheter med att hitta jobb gjorde däremot att hon sökte sig tillbaka söderut.
Till slut fick Fanny ett jobb i Västervik, vilket gjorde att hon flyttade hit. Att hon är kvar i stan än idag är tack vare att hon träffade sin nuvarande man Kalle här, men även för att stora delar av familjen bor kvar i trakterna.
– Att fylla 40 är roligt på ett annat sätt. Till skillnad från när jag var 20 har jag idag min familj och mina barn som jag ser så mycket fram emot att följa genom livet.
Du har spridit stor löparglädje i Västervik genom åren – hur kom det sig att du började intressera dig för löpning?
– Jag har alltid älskat att idrotta, det har bara funnits i mig. När jag var yngre hade jag en egen häst och sysslade med ridning, sen var det handbollen. Efter det föddes också ett löparintresse, vilket bidrog till att jag tog kontakt med Tjust Bike & Running Club när jag flyttade till Västervik.
Den lokala idrottsklubben, och inte minst tränaren Arne Ljungblad, hade stor betydelse för Fannys elitsatsning. När hon först började med löpning fick hon hänga med på måndagsträningarna. Därefter startade Fanny tillsammans med andra medlemmar även löpargrupper för tjejer och dessa växte med tiden. I samband med detta blev både Fanny och Arne nyfikna på hennes utvecklingspotential.
– Arne lade upp träningscheman och anmälde mig till tävlingar. Från början var inte tanken att elitsatsa, utan att det blev så är bara tack vare honom.
Arne Ljungblad beskriver själv perioden när han tränade Fanny som en rolig tid och han minns hur hon imponerade med sin beslutsamhet.
– Jag kunde se att hon hade förutsättningarna för att bli en mycket bra löpare. Hon var byggd för att springa fort. Dessutom hade hon verkligen viljan att bli duktig, vilket också hade stor betydelse, säger Arne.
Han fortsätter:
– Hon var väldigt lyhörd. När vi planerade för träningar och tävlingar riktades blickarna framåt och hon hade goda chanser att platsa i landslaget.
Arne beskriver speciellt en tävling som skulle innebära ett steg i rätt riktning, vilken var Finnkampen.
– Det var givet att hon skulle klara det, men dessvärre blev hon skadad... Jag tyckte så synd om henne. Det hade kunnat hänt vad som helst utan det där skadorna, säger han.
Fanny beskriver löpningen som en livsuppehållande åtgärd och träningsmotivationen är fortfarande stor – de senaste 10 åren har hon behövt intala sig själv att inte träna, snarare än tvärtom.
– Alla träningpass är inte "nice", men jag tänker att kroppen är gjord för att röra sig, oavsett om det handlar om ett löppass eller en lugn promenad.
Fanny beskriver sig själv som empatisk, rörig och driven (i vissa frågor). Hon är även envis och nyfiken på andra människor.
Det är över 10 år sedan Fanny sprang sitt första lopp – säsongen 2010-2011 var hennes mest aktiva. Efter två år av tävlande drabbades hon dessvärre av en skada i foten som behövde opereras, vilket gjorde att hon var borta från löpningen i 1,5 år och efter det kom hon aldrig tillbaka till samma nivå igen.
Idag är Fanny inte aktiv i Tjust Bike & Running Club, men hon gläds fortfarande åt det fina engagemang som finns inom klubben än idag.
– Den klubben har gjort mycket för att hålla mitt intresset för löpning vid liv.
Vilken av dina meriter är du mest stolt över?
– Jag tror att det är när jag vann första upplagan av Karhu Run 2011. Det är nog det starkaste minnet, dels för att det var så roligt att springa, men även kanske lite för att det var på hemmaplan.
Fanny förtydligar däremot att löpning för henne handlar om att vara ute i naturen – en tidig morgonrunda på Gränsö med bästa träningskompisarna Maria, Emilia och Johan, snarare än ett banlopp i Stockholm, även om det är roligt på sitt sätt.
– Ett huvud av sten och en kropp av glas går inte riktigt ihop. Jag skulle jättegärna vilja tävla, men det fungerar inte.
Vad har du för andra fritidsintressen?
– Jag gillar idrott i alla dess former och med tanke på att jag jobbar på gym så blir det en del träning. På senare tid har jag även fastnat för cykling, både på landsväg och mountainbike.
På frågan om vad hon skulle vilja syssla med för sport, ifall hon inte höll på med löpning svarar hon: "Det finns så många saker som jag skulle vilja testa – styrketräning, crossfit och klättring. Att vara duktig på simning hade också varit roligt".
Hon tycker även om att laga mat och vara ute i naturen. Det sistnämnda intresset gör att det ibland blir aningen för mycket frisk luft för somliga i familjen och det händer att barnen frågar om de ännu en gång "verkligen måste gå på utflykt", berättar Fanny och skrattar.
– Jag driver också ett eget företag som sjukgymnast, vilket är som ett intresse. Jag tycker det är ett spännande yrke och deltar gärna i vidareutbildningar och kurser.
Ibland händer det fortfarande att Fanny frågar sig själv "vad jag ska bli när jag blir stor?" Om hon i framtiden skulle sadla om är flera utfall möjliga.
– Friluftsguide hade varit roligt, eller något med matlagning. Kvinnors rättigheter är något som ligger mig varmt om hjärtat, så något inom det ämnet kanske. Jag brinner för att man ska våga bli stark och vill sprida kunskap om hur kvinnokroppen fungerar genom livet.
Vilket är ditt smultron(löpar)ställe i Västervik?
– Gränsö! Jag kan fysiskt längta dit för att det är så fint. Vardagsrundan är dock oftast runt Maren. Jag tycker också det är roligt att upptäcka nya stigar och undviker gärna asfaltsrundor.