Och det var just som bibliotekarie på Västerviks gymnasium hon jobbade tidigare. I drygt 30 år var hennes fokus att hjälpa barn och unga med läs- och skrivsvårigheter. 2011 flyttade hon till Ukna, men pendlade fortfarande till jobbet i Västervik. Drömmen om att få använda det hon odlar i trädgården i en egen restaurang växte sig starkare.
– Jag var alltid den som lagade mat till personalfester, och när det blev mer fokus på datorer i skolan förändrades också jobbet. Jag ville göra något annat, och lokalerna här var lediga, berättar hon.
Sagt och gjort. Hon sa upp sig, gick en starta eget-kurs och började laga matlådor som såldes i Ica-affären.
– Så jag lämnade matlådorna på måndagen, och de var slut redan på onsdagen. Då tänkte jag att "okej, jag kör".
Hon började med att öppna restaurangen tre dagar i veckan, och jobbade samtidigt halvtid i affären i Ukna. Dessutom tog hon emot cateringbeställningar. Mycket jobb blev det.
Inför 2020 bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på restaurangen, och ha öppet måndag till fredag. Och sen kom vi-vet-vad.
– När pandemin kom var det ingen catering och inga lunchgäster. Men jag började baka för avhämtning, det var populärt, och fler hämtade take-away. Hemtjänsten har också börjat hämta matlådor till sina pensionärer. Och nu har kunderna ökat igen när samhället börjar öppna upp, säger hon.
För att få en rättvisande bild av varför "Heléns spis och skafferi" är så populärt frågar vi dagens första lunchgäster, Andreas och Camilla Bäcklund. De kommer från Uppsala och utforskar området efter att nyligen ha köpt fritidshus i närheten.
– Vi såg skylten, och det är jättejättebra att det finns en restaurang här, säger Camilla och berömmer Helén för maten.
– I Uppsala tror man att man har mycket att välja på – men det är ju samma sak på alla kedjor. De här små restaurangerna finns inte längre, de är utkonkurrerade, säger Andreas.
Det roligaste i sin nya karriär tycker Helén är att få vara kreativ, och tacksamheten från kunderna.
– Lite likt biblioteksjobbet är det. Jag gillar att få göra saker för andra, säger hon, och berättar om den gången hon fick en beställning till ett 80-årskalas.
– En kvinna skickade över italienska recept för mig att laga, och då blev jag alldeles euforiskt. Det hade jag aldrig lagat förut, men det var så roligt. Och så kan jag använda de recepten framöver, berättar hon.
Hur vågar man lämna ett heltidsjobb för att starta ett eget företag på en liten ort på landsbygden?
– Jag rekommenderar verkligen att gå en starta eget-kurs. Det var mycket nytt i början: bokföringsprogram och tekniska lösningar för betalningar. Hur mycket mat ska jag laga, och vad ska jag sätta för pris? Och att börja försiktigt, i liten skala, och sedan utöka. Men man lär sig under resans gång, säger hon glatt, och tillägger att peppande (före detta) kollegor, en klippa till sambo, och den initiala tryggheten i halvtidsjobbet i affären har varit stora stöttepelare för henne.
Hittills har karriärbytet som synes varit lyckat, och drömmen om att använda egenodlade råvaror finns kvar, även om just årets skörd blivit provsmakad främst av hjortar.
– Att våga är att släppa taget, och förlora fotfästet för en stund – att inte våga är att förlora sig själv, konstaterar hon.