Efter utbildningen arbetade Sophie Berge drygt tre år på Arbetsförmedlingen med de mest utmanande fallen och det var där hon upptäckte att Ankarsrums skola sökte en kurator.
På gymnasiet gick Sophie det estetiska programmet med musikinriktning. Efter gymnasiet stannade hon i Västervik, jobbade ett år i Västervik på bland annat macken Shell och det var där en av hennes drömmar väcktes till liv.
– Det var en kväll när jag stod där och jobbade som jag såg i en tidning, att det fanns en författarskola i Stockholm som lät intressant. Jag har alltid gillat att skriva så jag sökte den och kom in, säger Sophie.
Skolan heter Skrivarakademin och ges från Folkuniversitet och Sophie lämnade då Västervik, för skrivandet och Stockholm i två år.
– Det var spännande, allt var så nytt eftersom jag bara hade bott i Västervik och då haft alla nära och kära runt omkring mig, säger hon.
Det Sophie uppskattade mest med flytten till Stockholm var att det bidrog till personlig utveckling.
– Jag flyttade helt själv och jag lärde mig därför mycket på vägen. Att dessutom få tillbringa dagarna med att författa olika typer av texter och lära känna andra människor som också brann för skrivandet var en härlig kombination.
Sophie blev dock inte kvar i Stockholm utan flyttade sedan hem till Västervik igen, tack vare kärleken.
Sophie Berge använder sig av MI, motiverande samtal, när hon arbetar med ungdomar.
En annan tidig dröm för Sophie var att en dag jobba som kurator.
Året var 2001, Sophie var 14 år och gick på Ludvigsborgsskolan i Västervik. Hon gick i en klass där det fanns en hel del konflikter mellan tjejerna.
– Då var vi en grupp tjejer som fick träffa kuratorn Helen några gånger och göra en del övningar. Då tänkte jag att det här verkar ju himla kul, jag vill också bli kurator och sedan har det hängt kvar i mig, säger Sophie.
Det var när Sophie var 25 år som hon hoppade på en distansutbildning på Blekinge tekniska högskola, som hette Samhällsvetarprogrammet för lärande, utveckling och kommunikation och den gav henne 180 högskolepoäng och en filosofie kandidatexamen i psykologi.
– Jag lärde mig mycket kring att förstå människors beteenden ur olika perspektiv på individ-, grupp- och organisationsnivå och jag valde utbildningen för att senare kunna jobba som just kurator i skolan, säger hon.
Det hon uppskattar med utbildningen är att hon fick med sig en bra grund sitt kommande yrke.
Efter utbildningen arbetade hon drygt tre år på Arbetsförmedlingen med de mest utmanande fallen och det var där hon upptäckte att Ankarsrums skola sökte en kurator.
Sophie Berge har drömt om att jobba som kurator ända sedan hon gick på högstadiet.
Nu jobbar hon på högstadiet på Ankarsrums skola, på Blackstad skola och på Himalajaskolan, sedan i augusti 2019.
Hur upplever du att ungdomarna på högstadiet mår idag?
– Det händer ju väldigt mycket både i kroppen och hjärnan i den här åldern och så pågår det mycket runt omkring. Man vill oftast inte sticka ut men man vill ändå vara sig själv men vågar inte det fullt ut. Jag skulle säga att det är en ganska tuff period i livet, man vill vara stor och liten på en och samma gång, säger hon.
När Sofie träffar eleverna enskilt får hon se människan bakom den fasad som många visar upp.
Hur tror du att sociala medier påverkar dem?
– Jag tycker att det känns som att de allra flesta har någon stress eller press över sociala medier, att man ska hänga med och synas. Ibland så känner många att de behöver ha sin "snapchatkarta" på, trots att man inte vill att alla ska veta var man är hela tiden, säger Sophie.
Att det på internet alltid finns så mycket att titta på, ett enormt informationsflöde, tror Sofie gör eleverna än mer trötta och att detta lätt kan ta kraft från andra saker som de skulle må bättre av att göra.
Att det på internet alltid finns så mycket att titta på, ett enormt informationsflöde, tror Sophie Berge gör eleverna än mer trötta och att detta lätt kan ta kraft från andra saker som de skulle må bättre av att göra.
Sophie använder sig av MI, motiverande samtal, när hon arbetar med ungdomar.
– Det handlar om att man lyssnar mer än man pratar, att man är öppen i sin kroppshållning, jag tänker på att inte sitta med armarna i kors, säger hon.
MI handlar också om att som kurator inte kritisera eller döma, att bekräfta det någon säger och sedan sammanfatta det som personen säger.
– Jag kan ställa frågor ibland men det handlar mer om att jag försöker få dem att berätta. Har de svårt för att prata så använder jag mig av olika samtalskort, gubbar som föreställer olika sinnesstämningar och då kan man prata kring de korten istället, det blir lättare än att prata om hur man själv mår.
Vad är det bästa med ditt jobb som kurator?
–Den positiva energin som jag får av att träffa barnen och ungdomarna! Det allra bästa är alla de framsteg jag får se, stora som små, säger Sophie.