"Friheten att få bestämma allt helt själv var nästan överväldigande", säger Katarina Warnström Kolb.
Det är dock inte i Västervik handlingen tar plats utan i Överkalix, Norrbotten.
Sommarlovet har precis börjat och huvudpersonen John har åkt med sina föräldrar till familjens släktgård. En sen kväll snubblar han över något dolt i det höga gräset. Ett dörrhandtag? Det visar sig att dörren hör till en övervuxen jordkällare, men när John och kompisarna William och Julia utforskar källaren verkar det ha varit något helt annat än mat som förvarats där. De hittar ett märkligt meddelande inuti en psalmbok och bestämmer sig för att nysta i mysteriet. Ledtrådarna tar dem långt tillbaka i tiden och en skrämmande och oväntad hemlighet avslöjas.
Hur fick du idén till berättelsen?
Katarina berättar över Messenger:
– Jag gillar själv berättelser som är kopplade till riktiga platser och händelser så jag lockades av att låta den fiktiva historien integreras med verkligheten. Det finns så mycket hemska företeelser i samhället att jag inte behövde gräva särskilt djupt för att få uppslag. Jag gjorde helt enkelt en mental inventering av ämnen som jag av någon morbid anledning fascineras av. Sedan valde jag bort sådant som kändes alltför magstarkt, som illegal organhandel, tortyr och terrorism.
Tidigare har hon arbetat med marknadsföring och har alltid skrivit mycket men företrädesvis kortare texter kopplade till arbetet.
– Det här är första gången jag försökt mig på något så omfångsrikt som en bok. Rent tekniskt är det inte så stor skillnad. Det är fortfarande ett budskap som ska förmedlas och man vill få läsaren att reagera på ett visst sätt. Däremot var friheten att få bestämma allt helt själv nästan överväldigande, berättar hon.
Att bli utgiven på förlag är en dröm som går i uppfyllelse.
– Jag har alltid sagt att jag ska skriva en bok "när jag blir stor". Nu har jag visserligen varit stor ganska länge men det var först nu som jag tog mig tiden att faktiskt göra det.
Hon har redan en uppföljare på gång och även planer på en bok för vuxna.
– Någonstans måste ju alla vidrigheter som censureras bort från barnböckerna ta vägen, säger hon skämtsamt.
Var och när skriver du?
– Jag skriver på vårt hemmakontor. "Uppslukad av jorden" skrev jag i perioder, och när jag fick tid över. Nu skriver jag på heltid.
Berätta om ditt och familjens liv i USA.
– Vi flyttade till Silicon Valley i Kalifornien 2017 med anledning av min mans jobb. Det var en stor omställning, framför allt för barnen som då var 10 och 13 år, men vi kom snabbt in i det.
– Till en början medgav inte vårt visum att jag jobbade och det var då jag fick tid över att faktiskt skriva den där boken som jag tjatat om så länge. När vi fick våra Green Cards började jag jobba men trots att jag jobbade på spännande nya AI-projekt för företag som Google och Apple så längtade jag hela tiden efter att skriva på min bok. När den så blev antagen av ett förlag sa jag upp mig.
Familjen Warnström Kolb i San Fransisco. Från vänster: Fredrik, Kalle, Nova och Katarina.
Har ni kvar någon länk till Tjust?
– Vi har sommarställe på Björkö och åker dit varje sommar. När vi är på landet är det en stor happening att åka in till Västervik. Oftast är det för att storhandla men vi passar såklart på att äta glass, spela minigolf, gå på restaurang och njuta av stadslyxen också.
Vad läser du helst själv?
– Deckare, historiska romaner och biografier.
Berätta om någon eller några av dina bästa läsupplevelser!
– Det finns flera fantastiska romaner som utspelar sig under andra världskriget, till exempel "Molnfri bombnatt" av Vibeke Olsson, "De bortglömda namnens bok" av Kristin Harmel, "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson och alla böcker av Kate Quinn.
– Jag är smått besatt av Nordkorea och tycker att alla borde läsa Yeonmi Parks "För att kunna leva", "Flykten från Läger 14" av Blaine Harden och Eunsun Kims "Nordkorea: nio år på flykt från helvetet".
Vad är det bästa med att bo i USA?
– Vädret där vi bor är helt oslagbart. Jag gillar också det otvungna småpratet som amerikaner är så bra på. Det går inte en dag utan att jag pratar med främlingar i kön på mataffären eller på en restaurang.
När saknar du Sverige?
– Jag saknar min familj och mina vänner mest hela tiden. Och – tro det eller ej – svensk byråkrati. Personnummer, bank-ID och integrerade system gör livet väldigt mycket enklare.