Nära naturen. Karin behöver bara öppna dörren och ta ett steg ut, så är hon i skogen.
Vi sitter på altanen vid ateljén. För första gången den här våren är det faktiskt värme i marssolen, som generöst flödar över trädgården, där vi har utsikt ner mot bruket i Överum.
I det röda huset vid backen i berget har Karin Rubin bott med sin man, Roger Pettersson, sedan sommaren 2020. Men ingen av dem har egentligen någon anknytning till orten.
Varför blev det just Överum?
– Det var lagom avstånd till alla barnen. Centralt, säger Karin.
Både hon och Roger har barn sedan tidigare.
– Vi brukar säga att vi har fem barn och åtta barnbarn, med ett på väg, säger hon.
Roger Pettersson och Karin Rubin träffades år 2000 och bor nu ihop i Överum.
Själv växte hon upp i Halmstad. Redan som barn gillade hon att måla och bygga och annat kreativt skapande. När hon skulle börja på gymnasiet, flyttade hon till Växjö, med siktet inställt på att bli byggnadsingenjör.
Hon gifte sig ung, redan när hon var 21, och fick tre barn. På den tiden jobbade hon i äldreomsorgen, men också med konstnärligt skapande och hade bland annat kurser i korgmålning.
Äktenskapet tog slut och Karin började jobba på Arkitektgruppen. Nu följde några stressiga år, när hon samtidigt med sitt heltidsjobb läste vidare till inredningsarkitekt och hade barnen varannan vecka.
Under en tioårsperiod samlade hon på clowner och målade clowner.
– De har som ett skal, och så kliver de in och gör människor glada, säger hon.
Efter en längre resa i Australien, samlade Karin sina ullmålningar från varje plats till ett enda konstverk.
Hon gifte om sig med en arkitekt. De fick tio år ihop, innan han avled av en hjärtinfarkt. Karin, som då hade jobbat i flera år med ansvar för produktionen av Ikea-katalogen, valde efter makens bortgång att flytta till Spanien med yngste sonen, då 13 år.
Hon fick jobb som ansvarig inredare av nya Ikea-varuhus i såväl Spanien som Portugal.
Det här blev starten på en intensiv period med långa arbetsdagar, täta jobbresor och många hotellnätter. Plus ett helt nytt språk.
– Jag kunde ingen spanska innan, men lärde mig, när jag väl var där, säger Karin, obekymrat.
Under intervjun växer bilden fram av en modig, framåt kvinna, som inte är rädd för att testa nya saker och dessutom är beredd att jobba hårt.
Parets båda hundar, Happy och Brownie, som ullmålning.
I Spanien träffade hon Roger Pettersson, som senare blev hennes make. Paret flyttade så småningom till Australien, där Karin fortsatte på nya toppjobb inom Ikea, med ansvar för planering och invändigt utseende av flera stora varuhus.
– Jag jobbade säkert 50–60 timmar i veckan, säger hon.
Roger backade upp hennes karriär och stöttade med att sköta städning och matlagning hemmavid. Annars hade det inte fungerat, konstaterar Karin, så här i efterhand.
Ändå hade hon inte orkat med det hårda tempot om hon inte hade satt en bortre gräns: max till 55 års ålder skulle hon jobba såhär. Då visste hon hur långt hon behövde springa.
– Om jag inte hade gjort det, hade jag nog bara kört på, och gått in i väggen.
Efter "Ikea-epoken" vidtog en lugnare period med deltidsjobb på äldreboende och återupptaget eget skapande med ateljé hemma i källaren.
– Jag målade och målade, minns Karin.
Efter några år i hus, skaffade hon och maken i stället en husvagn, som de bodde i. De reste till olika platser i Australien.
Det var i den här vevan som Karin började skapa målningar av fårull i olika färger. Det har hon fortsatt med även efter flytten tillbaka till Sverige. Hon kombinerar våttovning och nåltovning.
I somras hade hon en utställning på Gotland och den 20 november blir det vernissage för ännu en utställning, denna gång på Lofta Caffè.
Karin Rubin gör målningar av ull. Först våttovar hon, och då går det åt en hel del vätska.