De bĂ„da lĂ€rde kĂ€nna varandra under utbildningen i möbel- och inredningssnickeri pĂ„ CapellagĂ„rden pĂ„ Ăland och Josef berĂ€ttar att de har hĂ„llit kontakten sedan dess.
â Det hĂ€r Ă€r ett projekt som legat och grott lĂ€nge hos bĂ„de Torkel och mig. NĂ€r han fick möjlighet att överta den hĂ€r tomten frĂ„n sin pappa hörde Torkel av sig till mig och undrade om jag ville rita, sĂ€ger Josef.
Att det skulle bli ett hus i trÀ var sjÀlvklart, av flera anledningar. Dels för att det Àr ett viktigt material bÄde för Josef och Torkel, och för att Torkel, som Àr möbelsnickare med egen verkstad, skulle kunna göra det mesta sjÀlv. Men ocksÄ för att huset skulle passa in i landskapet, pÄ berget bland trÀden.
â För mig var det naturligt att göra nĂ„got som följde markens konturer. Men det var faktiskt svĂ„rt att fĂ„ igenom och nĂ„got vi fick kĂ€mpa för. Stadsbyggnadskontoret ville att vi skulle sprĂ€nga in huset i berget och följa bergets konturer för att det skulle smĂ€lta in i landskapet pĂ„ det sĂ€ttet.
Men att sprÀnga tycker Josef hade varit att göra Ànnu större Äverkan pÄ naturen.
Till slut fick de i alla fall som de ville och nu stÄr det stora trÀhuset pÄ pÄlar och liksom svÀvar över berget. Arkitekten och programledaren Gert WingÄrdh beskriver det i programmet som en gigantisk trÀdkoja.
Josef berÀttar att han ritade mÄnga olika husvarianter, och först hade nÄgot enklare i tankarna.
â Men Torkel och hans sambo Ayla fastnade för den hĂ€r idĂ©n.
Och sedan programmet sÀndes har Josef fÄtt uppleva hur populÀrt det Àr.
â Mina möten den senaste veckan har alla börjat med att prata om Husdrömmar, skrattar han.
â Det engagerar folk.
Förutom att rita huset har Josef Àven designat en del av möblerna, som Torkel sedan har tillverkat.
â Det var roligt, jag ritar gĂ€rna möbler. Det var ju dĂ€rför jag gick utbildningen pĂ„ CapellagĂ„rden en gĂ„ng i tiden, sĂ€ger Josef.
Hemma i huset i Lund har han en verkstad dÀr han gÀrna snickrar och arbetar pÄ idéer till nya möbler.
â Det hade varit kul att göra mer av.
Att han valde arkitektbanan var egentligen en slump. Josef gick samhÀllsprogrammet pÄ VÀsterviks gymnasium och nÀr han gick i trean var han pÄ ett besök hos syo-konsulenten, som det hette pÄ den tiden.
â Det fanns en lista med yrken som började pĂ„ A, och jag lĂ€ste Arkitekt, undrar vad det innebĂ€r.
Han började lÀsa pÄ och tyckte det verkade spÀnnande, sÄ han skaffade sig sommarjobb pÄ Atrio arkitekter i VÀstervik.
â Och nĂ€r jag hade varit dĂ€r och kĂ€nt pĂ„ det ville jag det Ă€nnu mer.
SÄ han sökte sig till Chalmers i Göteborg. DÀr fick han göra praktiska intrÀdesprov som gjorde att han kom in pÄ utbildningen.
â Den var jĂ€ttekul. Den var en njutning hela tiden. Men den var tuff pĂ„ det sĂ€ttet att man jobbar ganska mycket sjĂ€lv, man gör projekt och sedan presenterar man dem för kritiker och sĂ„ fĂ„r man se om man har lyckats.
Under en tid tog han en paus i utbildningen för att bygga sin pappas, konstnÀren Jan Wiberg, ateljé i VÀstervik.
â Jag hade precis lĂ€st en kurs i ekologiskt byggande, sĂ„ jag hade en idĂ© om att bygga den med Ă„tervunnet material. Jag Ă„kte runt och tittade pĂ„ nedgĂ„ngna byggnader i trakten och bad om att fĂ„ ta tillvara material och sĂ„ ritade efter det jag hittade.
Efter utbildningen hamnade han pĂ„ arkitektbyrĂ„ i Stockholm. DĂ€r fick han frĂ„gan av en av sina chefer om han ville följa med till Ăland för ett besök pĂ„ CapellagĂ„rden som kritiker.
â DĂ„ blev jag sĂ„ himla sugen pĂ„ att sjĂ€lv lĂ€ra mig möbelsnickeri att jag tog en sommarkurs och sen sökte jag utbildningen.
Det blev tvÄ Är pÄ skolan, men Josef valde bort det tredje Äret, eftersom han inte hade planer pÄ att göra gesÀllprov och Àgna sig helt och hÄllet Ät möbelsnickeri.
â Ja, och sĂ„ hade jag inte rĂ„d att gĂ„ dĂ€r ett Ă„r till, sĂ€ger han.
Det var ocksÄ kÀrleken som drog. Under den hÀr tiden hade han trÀffat sin blivande hustru Celestina, som bodde i Malmö.
â Det kĂ€ndes rĂ€tt att flytta efter henne. Vi bodde i Malmö i 6-7 Ă„r och sedan flyttade vi till Lund och dĂ€r har vi bott sedan dess.
Josef har inte slÀppt VÀstervik helt och hÄllet, dels har han förstÄs sina förÀldrar och sin syster med familj hÀr, men han och hans familj har ocksÄ ett sommarhus i skÀrgÄrden, pÄ Lilla RÀtö.
â Det har vi byggt sjĂ€lva, eller vi hĂ„ller fortfarande pĂ„ och bygger. Vi har en huvudbyggnad, och i nĂ€sta etapp blir det en gĂ€ststuga. Efter det kanske vi kan fĂ„ vĂ„ra sovdelar. Men det Ă€r hĂ€rligt och hela familjen trivs hĂ€r.