Jenny Nachtweij står högt uppe på en höjd i centrala Spanien och ser ut över sjön som är täckt av moln.
Jenny kände att hon behövde komma bort från vardagsstressen och få ägna tid åt sig själv.
– Man har varit mamma i många år och nu börjar barnen bli utflugna, så det var möjligt att komma iväg för sig själv, säger Jenny.
Hon hade läst lite olika böcker om pilgrimsvandringar och tyckte det lät spännande
– När man pratar om pilgrimsvandringar så tänker många på den led som startar i Oviedo. Då går man igenom hela Spanien till målet som är Santiago de Compostela.
Jenny fick höra talas om en led som heter "Camino Primitivo", den är inte är fullt så känd och det var den hon valde att gå.
– Den är kortare men innebär en tuffare vandring med mer höjdskillnader. Den är mindre exploaterad och lät mer spännande, så därför valde jag den istället, säger hon.
Jenny Nachtweij var borta under nästan hela september, startade sin vandring i den spanska staden Oviedo och gick ut mot havet, västerut till Finisterra som var slutmålet. Hela vandringen tog henne sexton dagar och var cirka 40 mil lång.
Längs leden bodde hon på olika härbärgen.
– Det finns både privata och kommunala härbärgen och hos en del av de privata lägger man en summa som man tycker känns skälig, andra har en fast summa. Man får en enkel middag och frukost.
Bilden är tagen i slutet av vandringen och man ser Santiago i bakgrunden och en glad Jenny Nachtweij.
Väl på härbärgena blev det ett genuint utbyte av erfarenheter och tips kring själva vandringen. Stämningen var välkomnande och många öppnade upp sitt innersta för varandra.
– Många vandrar ju ensamma och alla är öppenhjärtiga mot andra pilgrimer och jag fick många tips, bland annat vilken app jag skulle använda.
I de kommunala härbärgena sover man i en stor sal och det kostar omkring åtta euro för en natt. Man får då en filt, en kudde och ett överdrag. Mat finns också att köpa längs med leden, som man kan värma på härbärget.
Gick du mest själv?
– Både och. Man stöter på folk, man blir som ett litet gäng som håller ungefär samma tempo. Första dagen stötte jag på en holländsk kille och en tysk tjej, vi åt middag tillsammans på kvällen. Tjejen var lite mörkrädd på morgonen och tyckte det var skönt att ha sällskap. Det var trevligt. Så det finns möjlighet till sällskap men om man vill gå och tänka så känns det helt okej att säga att man vill gå själv också.
Vad tänker och känner man under en sån här resa?
– Efter två dagar så kändes det som om jag hade varit borta jättelänge, man får verkligen uppleva något helt annat och ett väldigt lugn. Man kommer bort från vardagen och alla krav. Det är väldigt skönt att få hitta sig själv, tänka efter och fråga sig vad man vill med sitt liv. Det är en otrolig avkoppling som jag inte upplevt på väldigt länge.
Jenny Nachtweij framför en snäcka som är gjord a trä. Snäckor symboliserar hela vandringen och alla markeringar är i form av snäckor. Alla som vandrar har dessutom en snäcka på ryggen som ett tecken på att man är en pilgrim.
Jenny Nachtweij berättar att många som går den här vandringen har upplevt att närstående gått bort, varit i olika kriser och att de därför söker sig dit. Andra kan ha hamnat i en vardag där de bara "kör på" och vill fundera över sitt liv.
– Det känns viktigt att få tänka på vad som är viktigt i livet och få en känsla för vad man vill innerst inne. Det var otroligt vackert, speciellt en dag då jag kom upp på högre höjder. Jag startade klockan sex på morgonen, fick se vildhästar och soluppgången.
Det var mestadels 25 grader och Jenny tyckte därför att det var skönt att börja vandringen tidigt varje morgon.
Detta var första gången Jenny pilgrimsvandrade men hon fick mersmak.
– Jag kommer att gå fler. Det finns ju vandrings- och pilgrimsleder även i Sverige, en som går från Sundsvall till Trondheim, berättar Jenny och den önskar hon gå med sin man.
Jenny Nachtweij tar ett morgondopp i soluppgången. Nu är det bara några dagar kvar av vandringen.
Resan blev dock ett sätt att bevisa för sig själv att hon klarar att resa ensam.
– Det kändes utvecklande. Människorna var så trevliga och stämningen så fin och man kände sig välkommen på härbärgena.
Jenny gick två mil i kuperad terräng om dagen men tyckte aldrig att det kändes jobbigt.
– Det kändes otroligt skönt i kroppen och själen, så det var över förväntan och det regnade bara en morgon under hela resan.
Hon kände sig delvis som en ny människa efter resan.
– Jag fick mycket energi och jag kände mig gladare.
Vad borde vi göra för att må bättre?
– Bryta vardagen och vistas mer i naturen för det är väldigt läkande och avstressande, jag tycker det är bättre att få komma ut och vandra än att lyssna på mindfulness eller yoga.
Vad var det bästa med att pilgrimsvandra?
– Att få vara själv med sina tankar, uppleva den vackra naturen och träffa nya människor. Jag fick många djupa samtal med människor som gav mig väldigt mycket. Alla blir mer öppna på en sån resa, säger Jenny Nachtweij.