Isabella blev sjuk 2015 och tillfrisknade inte förrÀn 2020. Hon bodde under dessa Är hemma i sina förÀldrars hus och hennes mamma har vid sidan av psykologen Mia varit ett oerhört stort stöd.
För mÄnga tjugoÄringar Àr livet fyllt av socialt umgÀnge, resor, studier och nya jobb. Det var det för Isabella ocksÄ, till en början men en dag sa kroppen plötsligt ifrÄn.
â Jag hade en vĂ€ldigt distinkt krasch, det var 2015 och jag skulle precis fylla 21 Ă„r. Jag var i Thailand med nĂ„gra kompisar och hade en total kollaps och blev inlagd pĂ„ sjukhus.
Det började en kvÀll nÀr hon skulle sova. IstÀllet för ett vanligt ryck som alla kan fÄ nÀr man precis hÄller pÄ att somna fick hon panikryckningar, nÄgot hon beskriver som elchocker som slog till i hela kroppen.
â Jag kunde inte sova pĂ„ en hel natt, dagen efter fick jag hjĂ€rtklappning av bara en kort promenad, kunde inte Ă€ta och var trött pĂ„ ett sĂ€tt som jag aldrig varit innan, jag kunde inte hĂ„lla en normal tankegĂ„ng, sĂ€ger hon.
Isabella försökte fortsÀtta resan men det gick inte.
â En kvĂ€ll rann bĂ€garen över. Jag kĂ€nde att jag mĂ„ste hamna nĂ„gonstans dĂ€r andra kan ta hand om mig. Jag minns nĂ€r jag pratade med SOS, de rĂ„dde folk att stanna i Thailand eftersom sjukvĂ„rden Ă€r sĂ„ bra dĂ€r och den var verkligen bra.
Isabella blev kvar pÄ privatsjukhuset i fyra dagar innan hennes mamma kom ner för att hjÀlpa henne att komma hem. Tanken var att resa runt i Thailand under fem mÄnader men Isabella fick avbryta resan efter en mÄnad.
Utmattningssyndrom blev hennes primÀrdiagnos.
Det verkligt jobbiga började nÀr Isabella kom hem, hon blev djupt deprimerad, hade panikÄngest, och tvÄngstankar som handlade om att hon skulle göra sig sjÀlv och andra illa.
Isabella Hjorth har skrivit boken Skattjakt som handlar om hennes resa genom en djup depression och utmattningssyndrom, det senare blev hennes primÀrdiagnos.
Under denna sjukdomstid kom tankar och idéer rörande psykisk ohÀlsa och om hur hon sjÀlv blivit bemött av sjukvÄrden. Till slut skrev hon en bok, sprungen ur dessa upplevelser. Boken heter Skattjakt.
â Den rör sĂ„dant som jag kĂ€nner saknas, som jag inte ser i den allmĂ€nna debatten. Det finns mĂ„nga upplevelser som gjort mig mycket arg och besviken och jag tyckte att jag sĂ„g mĂ„nga felaktiga idĂ©er om psykisk ohĂ€lsa, sĂ€ger Isabella.
Isabella tycker att sjukvÄrden inte sÀllan bagatelliserar mÀnniskors lidanden och likt ett löpande band snabbt ger mÀnniskor i kris mediciner och kognitiv beteendeterapi dÀr tanken Àr att allt ska fixas snabbt och sÄ lÀtt som möjligt utan att lÄta mÀnniskan lÀka pÄ djupet under obestÀmd tid.
Isabella har försökt hitta markörer som ska vÀgleda henne till konkreta svar pÄ varför hon blev sÄ sjuk.
â Jag hade jobbat mycket Ă„ren innan vid sidan av skolan men egentligen tror jag det handlar om nĂ„got djupare, att jag distraherade mig för att jag inte visste vad jag ville. Jag la mycket av mitt vĂ€rde i mina prestationer och det Ă€r sĂ„nt som skapar stress och Ă„ngest pĂ„ riktigt.
Isabella vet att hon Àr kÀnslig, att hon kÀnner mer Àn andra, att hon har varit vilsen och hÄrd mot sig sjÀlv och inte vetat vem hon Àr. "Vet man inte vem man Àr sÄ kan det gÄ vÀldigt snett", sÀger hon.
RÀddningen blev en psykolog vid namn Mia Andersson som Isabella kom att gÄ hos under mÄnga Är.
â Hon har varit som Baloo för Mowgli, hon har lĂ€rt mig allt jag kan. Det som blev avgörande var att för henne var det inte konstigt, jag blev inte ett psykfall som skulle ges ett behandlingsprogram och sen var det klart, sĂ€ger Isabella.
Mia var nÄgon som ville hjÀlpa henne förstÄ varför just hon upplevde det hon upplevde. Det viktigaste hon lÀrde Isabella var att hon Àr vÀrdefull utanför sina prestationer.
â Jag föds med samma vĂ€rde som jag kommer att dö med, det finns inget som kommer göra det bĂ€ttre eller sĂ€mre.
Isabella tillfrisknade inte förrÀn 2020. Hon bodde under dessa Är hemma i sina förÀldrars hus och hennes mamma har vid sidan av Mia varit ett oerhört stort stöd.
â Jag har krĂ€vt ofantligt mycket av henne, sĂ€ger Isabella.
2020 började hon plugga pÄ deltid, hon hade gjort försök innan men dÄ fick hon Äterigen starka kroppsliga reaktioner och Ängest.
Under Isabellas sjukdomstid kom tankar och idéer rörande psykisk ohÀlsa och om hur hon sjÀlv blivit bemött av sjukvÄrden. Till slut skrev hon en bok, sprungen ur dessa upplevelser.
Isabella har en nÀra kontakt med sin familj vilket hon Àr vÀldigt tacksam över. VÀnnerna har hon inte orkat trÀffa sÄ mycket men kÀnslan av att de finns dÀr ute har stÀrkt henne.
Hur mÄr du idag?
â Just nu Ă€r jag inne i en liten kris. Jag ska precis flytta till en egen lĂ€genhet och det blev en större omstĂ€llning Ă€n jag trodde. Men jag har mycket mer energi nu och jag kan göra saker jag sĂ„ lĂ€nge drömt om, som att resa.
Isabella vet att hon Àr kÀnslig, att hon kÀnner mer Àn andra, att hon har varit vilsen och hÄrd mot sig sjÀlv och inte vetat vem hon Àr.
â Vet man inte det sĂ„ kan man hamna vĂ€ldigt snett men nu börjar jag göra det. Jag undrar Ă€ndĂ„, blir man nĂ„gonsin fĂ€rdig som mĂ€nniska eller Ă€r det ett livslĂ„ngt lĂ€rande?