De nya trapporna vid Stegeholmsruinen är på plats inför Visfestivalen.
Hon är fixaren alla rycker i. Den som kan ordna ett extra hotellrum när det kniper eller ett gästpass som fattas. Finnas till hands när sponsorer ska mingla bakom scenen.
Det ska vara ordning och reda.
– Jag tycker om att ha många bollar i luften. Livet är så kort. Jag vill ta vara på det och leva här och nu, säger Inger om de intensiva dagarna som väntar.
Nu, dagarna före, har hon koll på läget, men är väl medveten om att det kommer att hetta till, när folk kommer och det behöver göras ändringar. Hon är lugn och van att möta människor sedan sitt arbete inom vården.
– Jag känner ingen stress nu. Det gäller att vara flexibel. I morgon kan det vara full storm, men en trevlig storm. Hellre det än stiltje, säger hon mellan skurarna när de mörka molnen glider in från Hornslandet.
Det blir långa dagar, från tiotiden på morgonen till småtimmarnas eftersits med artisterna vid Båtmansstugorna.
– Man får hitta någon timmes sömn här och var. Och vintern är lång...
Hennes första Visfestival i Västervik var 1969, när Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström var de stora namnen. Sedan dess har hon sett många artister framträda i Stegeholmsruinen.
För Inger är atmosfären på Visfestivalen väldigt speciell. När folk sitter tätt innanför de tjocka stenmurarna och lyssnar på bra musik, solen sänker sig ner över Gamlebyviken och facklorna tänds. Och det brukar alltid vara bra väder vecka 28.
– Jodå, jag får tid att lyssna på musiken. Jag brukar sitta här och tänka på hur det var här inne i slottet förr, på 1500- och 1600-talet.
Inger har hjälpt till i bakgrunden sedan Hansi Schwarz ville ha en barnscen vid festivalen.
– Då var jag producent för Ronja Rövardotter som vi körde på Musikalbåten. På den vägen kom jag in i det här och började hjälpa till på kontoret. När Hansi gick bort för tio år sedan frågade Calle (Åstrand, festivalens vd) om jag kunde ta över hotellbokningarna, berättar hon.
På den väger är det. Nu har hon sitt kontor i den grå friggeboden med skylten "Hartmans loge". Härifrån sköter "Inger på kontoret" sitt uppdrag med ett 60-tal funktionärer med olika sysslor.
Här har Inger sitt kontor utanför murarna.
Årets förarbete är avklarat och på onsdag kommer alla artister.
– Det är som att träffa släkten som man inte sett på ett år. De får det spartanskt här med tältloger, grillad korv, ost och skinka. För Loa Falkman var det lite skillnad mot hur det är på Metropolitan. De blir en speciell gemenskap. Men i år kommer vi att sakna Jack Vreeswijk (avled i april i år), han var en så varm människa.
Med åren har musiken på Visfestivalen förändrats.
– Jag har lärt mig att all musik som är berättande är en visa. Jag tycker att Miss Li gör lika starka intryck som de stora namnen gjorde förr.
En annan stor skillnad mot förr är de stora sättningarna som finns med kring artisterna. Alla ska, på något sätt, kunna bokas in på de fyra hotellen hon samarbetar med.
– Det brukar alltid lösa sig. Alla är så hjälpsamma. Jag minns en gång jag tog cykeln upp till Statt och hade turen att det kom ett återbud just när jag stod vid hotelldisken, berättar hon.
När börjar du med arbetet inför nästa Visfestival?
– Vecka 29. Då besöker jag alla hotellen och förbokar för 2024. Vi kan inte boka allt i lilla Västervik. Det måste finnas rum kvar till publiken som ska komma hit, säger Inger Jakobsson om den svåra ekvationen inför sin 24:e Visfestival.
Saknad. Bortgångne Jack Vreeswijk var en mycket omtyckt artist i Västervik.
"Det är magiskt här", tycker Inger Jakobsson om att vara på Visfestivalen i Västervik. Snart är det dags igen.