Karin vill i sitt arbete stötta eleverna att kunna göra så väl övervägda val som möjligt för sitt liv. Om det skulle bli ett felval så ska de kunna ändra sig genom ett förhoppningsvis bättre val, säger hon.
Karin Göthberg valde att bli studie- och yrkesvägledare efter att ha jobbat i skolans värld i många år.
– Jag hade undervisat i samhällskunskap och engelska på högstadiet i flera år. Sen jobbade jag på en skola där studie- och yrkesvägledaren blev sjuk. Jag undervisade i årskurs nio så då fick jag ta hand om studievägledarens uppdrag, säger Karin.
Det var då hon upptäckte en inre drivkraft i att informera och motivera människor som står inför val av yrke eller studier. Hon valde då att vid 40 års ålder själv studera på nytt till just yrkes- och studievägledare.
– Det har väldigt mycket med samhället att göra när man jobbar med ungdomars yrkesval, säger Karin som blev färdig 2004. Sedan dess har hon jobbat på Ellen Keyskolan i Västervik.
Vad drev dig att lämna den pedagogiska riktningen och ägna dig åt just studie- och yrkesvägledning?
– Studievägledaren sysslar ju inte med bedömning och man jobbar med saker som gör att det väcker nyfikenhet, det gör ju pedagoger också men att få fokusera på vad eleverna kan göra med sin framtid kändes roligt, säger Karin.
Dörren står alltid öppen hos Karin så att eleverna ska kunna komma in på raster för en pratstund. Här sitter hon med Neo Rampeltin och Wille Fredriksson från klass 9P som ofta passar på att hälsa på Karin.
Hon tycker också om att ha förmånen att jobba både individuellt, där hon kan få igång tankarna hos individen, att locka fram vad just den människan vill med sitt liv och att få jobba i mindre grupper med information.
– I slutet av nian när vi hållit på ett tag så börjar de vägleda varandra här inne och då kan jag bara lyssna, då kan de jättemycket och visar varandra olika möjligheter. Det händer jättemycket i nian, ungdomarna blir väldigt kloka, säger Karin.
Hon tror att en viktig del för eleverna är att i mötet med henne få tänka högt en stund, utan grupptryck.
– Jag säger till dem att allt som jag frågar om gör ju jag för att de ska berätta det för sig själva. Det är viktigt att de kan sätta ord på det. Sedan kan jag ställa vidare frågor och fylla på med information så att de blir kompetenta och tar reda på mer, säger Karin.
Ett viktigt mål med hennes arbete är just att få eleverna rustade att själva söka bärande information men ibland kan de behöva vägledning.
– När jag hör att det är något särskilt de söker efter så forskar jag på det åt dem, så att de hittar vad de söker, säger Karin.
Neo Rampeltin och Wille Fredriksson vill gå byggprogrammet med inriktning på husbyggnad på gymnasiet. Deras kompisars föräldrar jobbar som snickare och Neo och Wille tycker det verkar roligt.
Kontakten med Karin börjar redan i åttan. Då gör eleverna också ett besök på gymnasiet och har två veckors praktik.
– Det är en tid då jag lär känna åttorna. Under pandemin fick vi göra på ett annat sätt, då hade jag en liten intervju med varje elev. Jag frågade vad de tycker att de är bra på, vad de vill bli bättre på, vad de mår bra av och hur de samlar kraft, detta fick de berätta för mig och för sig själva.
Vad upplever du är viktigt för eleverna?
– Att vara i ett socialt sammanhang, många mår också bra av att röra på sig och inte sitta still så mycket, säger hon.
Karin upplevde tillika att intervjun resulterade i ett positivt tänk där eleverna fokuserade på vad de ville bli bättre på och hur viktigt det var för dem att få berätta det högt för sig själva.
– Den frågan tycker jag att alla kan ställa sig, även vi vuxna, så kanske man får igång en målsättning i sitt eget liv.
Går det någon trend i vad ungdomarna vill bli?
– Nej jag tror och tänker att de vill ha något de trivs med, som de är intresserade av och som de kan få någon slags stimulans av, där de får glädje av sina styrkor, sina förmågor och sin utbildning, säger Karin.