Det är snart tre år sedan Vlada Kuharska, nu 22 år, fyllde i sin ansökan för att delta in i den frivilliga GMU, grundläggande militärutbildningen, hos Försvarsmakten. Vlada tillhör en av de årskullarna som hamnade i dvala vad det gäller värnplikt efter det att den dåvarande regeringen gjorde värnplikten vilande mellan 2009 och 2018. Att hon kom in på det militära spåret var självvalt och lite av en slump.
– Jag hade en del bekanta som deltagit i militärutbildning på olika sätt tidigare och de hade alla talat gott om upplevelsen man fick från Försvarsmakten, säger hon och fortsätter:
– Sen kan det även ha varit så att jag fick inspiration att utbilda mig militärt till följd av att båda mina morföräldrar tidigare har varit aktivt delaktiga inom militären, mormor arbetade till exempel med militärsjukvård. De talade alltid om vilka goda kunskaper tiden inom militären gav en.
När hon godkändes för att komma till antagningstesterna i Kristianstad såg hon det som en kul grej och att hon endast skulle göra den tre månader långa grundläggande militärutbildningen. Vad hon ville göra inom militären visst hon egentligen inte men när hon godkänts i de fysiska och psykiska testerna så ledde en av testlederna in henne på en väg mot den marina delen av försvaret. Resväskan packades om och hon begav sig vidare för att utbildas på Sjöstridsskolan i Karlskrona. Väl framme i Karlskrona slopades planerna på att endast göra den grundläggande militärutbildningen. Det var gemenskapen mellan deltagarna vid Sjöstridskolan som gjorde att Vlada ville fortsätta.
– På Sjöstridskolan hamnade jag i ett umgänge med tre andra tjejer som alla var nya i Karlskrona. Vi blev väldigt sammansvetsade och tack vare det valde jag att bygga på utbildningen med en befattningsutbildning på ytterligare nio månader.
Utbildningen gjorde att Vlada inriktade sig mot att bli något som kallas för Sjöbevakningoperatör och det är som den titeln som hon har i dag. Efter utbildningen i Karlskrona blev hon förflyttad till en av Försvarsmaktens anläggningar på Muskö, en ö i Haninge kommun söder om Stockholm.
Vad är det man arbetar med som Sjöbevakningsoperatör?– Jobbet som Sjöbevakningsopertör är ett väldigt administrativt arbete. Kort och gott kan man väl säga att jag arbetar med att bevaka svenskt farvatten och dess territorium. Övervakningen sker med hjälp av olika sensorer som finns utplacerade lite här och var. Man följer bland annat radar- och satellitbilder.
Arbetet handlar också om att koppla samman och delge information till olika miltära avdelningar som intresserar sig för det svenska farvattnet.
– Bland annat delger vi information direkt från Marinchefen, man kan väl säga att vi är lite av en spindel i nätet.
Spänningen i arbetet berättar Vlada att hon finner i att ingen dag är den andra lik samtidigt som att hon känner att myndigheten i dag möjliggör en karriär i såväl uniform som i civiltjänst.
Förutom tjänstgöringen vid Muskö så har Vlada även haft som uppdrag att representera Försvarsmakten vid olika mässor och event, då i rekryteringssyfte.
– Det är viktigt att man som myndighet visar upp sig för allmänheten och oftast får vi positiv respons när vi bär uniform i allmänheten.
Att hon säger att man ofta man ofta blir positivt bemött beror på att hon vet att en del kollegor inom verksamheten har råkat ut för otrevligheter när de burit uniform på allmän plats. Det kan handla om elaka och kränkande ord. Detta har dock Vlada aldrig råkat ut för själv.
Rekrytering är något Vlada tycker är spännande och när vi börjar tala om Försvarsmaktens senaste rekryteringskampanj med affischer där folk utmanas att ändra sin uppfattning om myndigheten så kommer vi in på vad hon tycker är mest spännande med försvaret just nu:
– Försvarsmakten är i en stor förändringsprocess både vad det gäller attityder och hur man arbetar med rekryter, jag tror organisationen har blivit mer pedagogisk på senare år, säger Vlada.
– Många unga har väl fortfarande bilden av militären att det framförallt handlar om män som springer runt och lattjar i skogen, kanske något de utvecklat från sina föräldrars lumparhistorier. Jag vill vara med och skapa en ny bild av myndigheten.
Vlada tycker att militären gör ett gott jobb i att försöka förändra sig och anpassa sig efter det rådande samhällsklimatet, samtidigt som det finns vissa delar av organisationen som är mer motsträviga. Hon kommer in på att myndigheten fortfarande är väldigt mansdominerad, men att allt fler kvinnor får upp ögonen för militären som arbetsgivare och att det verkligen finns en nisch att hitta inom försvaret för alla typer av människor. Vlada engagerar sig själv i en organisation inom Försvarsmakten som kallas för NOAK, vilket betyder Nätverk för Officierare och Anställda Kvinnor. Hon berättar att NOAK strävar för att alla inom försvaret ska få komma till tals och de håller möten som är öppna för alla, oavsett kön.
Vi trillar in på spåret om de nya rekryterna och den återuppväckta värnplikten som blivit aktuell för de ungdomar som är födda efter 1998. Vlada förstår om många ungdomar är nervösa för sin militärutbildning men nämner att Försvarsmakten sällan väljer att rekrytera folk som verkligen inte vill vara delaktiga. Försvaret är i behov av engagerade ungdomar. Hon tycker att man nödvändigtvis inte behöver koppla sin GMU till en karriär utan mer att tänka på det som ett äventyr där man får chans att växa som människa och kanske lära sig nyttiga läror. Samtidigt tycker hon att Försvarsmakten är en bra väg att gå för framtida jobb, oavsett vad för jobb man är intresserad av.
Sen så känner Vlada att man inte får glömma den del av försvaret som hon tycker om allra mest. Gemenskapen mellan kollegorna. Det är trots allt det som gjort att hon valt att fortsätta och möjligtvis det som gör att hon väljer att stanna kvar inom myndigheten i framtiden.