Henrik Nyström var bara 14 år när han fick veta att han troligen inte skulle leva när han fyllde 18 år.
Henrik är uppvuxen i Gamleby men föddes i Colombia och adopterades vid åtta månaders ålder.
Under de senaste åren har det varit teater och film som präglat Henriks liv och flytten till Västervik ser han inte som ett hinder för att kunna fortsätta med skådespeleriet.
– Jag har lite kontakter i Norrköping och Linköping och har kvar en del av kontaktnätet i Stockholm, så det kan bli att man får åka fram och tillbaka mellan städerna. Vi får se var vi landar, just nu bor vi här men känner vi båda att vi trivs bättre någon annanstans så flyttar vi dit, säger Henrik.
Det märks tydligt att Henrik har en positiv livssyn och att det han varit med om tidigare i livet gett honom en styrka.
– Saker som kan vara jobbiga för många är inte lika jobbiga för mig idag. Jag ser hellre en utmaning och en lösning än ett stort problem, säger han.
Det var när han var 14 år som hans värld plötsligt rasade samman och hade det inte varit för den där baguetten så hade han kanske inte levt idag.
– Det var ren tur att det uppmärksammades. Jag bet snett på en baguette, skadade tanden och fick åka in till tandläkaren.
Tandläkaren la märke till en svullnad på kinden och efter diverse utredningar upptäcktes en tumör.
– Från början trodde man att jag skulle dö innan jag var 18 år.
Henrik hade drabbats av en hjärntumör som satt mellan kinden och hjärnloben. Den växte från två håll.
– Tumören var godartad men den växte så pass illa att den var på väg in i hjärnloben. Hade den nått hjärnan, då hade jag dött, säger Henrik.
Att vid 14 års ålder få veta att man troligtvis inte kommer att överleva sin 18-årsdag väckte många tankar hos Henrik.
– Vad händer nu med skolan? Hur lång tid har jag kvar om ingen kan operera mig? Hur kommer jag att må i slutet?
Efter två veckors mörker såg man en liten strimma ljus.
– Det var en läkare i Linköping som hade läst min remiss. Han sa han att han nog skulle kunna göra en operation och ta bort det mesta, säger Henrik.
Operationen skulle dock vara extremt riskfylld och ingen visste utgången.
– Man visste inte om jag skulle vakna som en grönsak, säger Henrik.
När Henrik vaknade efter operationen hade han fått en synskada på vänster öga och han hade ingen känsel på vänster sida av huvudet. Hans ansikte består idag av titanplattor.
Fram till att det var dags för den stora operationen ville Henrik leva på som vanligt.
– Jag tänkte att om jag dör kommer jag att leva lyckligt fram tills dess och om jag inte dör så kommer jag att kämpa för att komma tillbaka så bra som möjligt och leva det bästa livet efter nya förutsättningar, säger Henrik.
Dagen innan operationen döptes Henrik och tog farväl av vännerna.
– Jag är troende och för mig var det viktigt att jag skulle vara redo för att Gud skulle ta emot mig om jag skulle dö. Sedan gick jag till mina närmaste vänner och deras föräldrar och kramade dem hej då. Även om jag skulle överleva så visste jag inte i vilken form jag skulle komma tillbaka så då ville jag också leka en sista gång, säger han.
Operationen tog sexton timmar och det var tre läkare som opererade Henrik.
– Efter operationen kom en av dem ut och log och sa till pappa att det hade gått jättebra så jag tror att läkarna under tiden förstod att det skulle gå bra.
När Henrik vaknade hade han fått en synskada på vänster öga, hade ingen känsel på vänster sida av huvudet och hans ansikte består idag av titanplattor.
– Jag kunde prata men hade fått en massa smärtstillande och kroppen var helt slut. Jag minns att jag rörde på läpparna och hasplade ur mig något som, "Vad händer?".
Det var inte den bästa tiden i livet för Henrik. I början så hade han en massa slangar kopplade till kroppen, hade ont överallt och kunde inte röra på benen.
– Jag hade inga krafter kvar och hade gått ner så mycket i vikt när de kopplade bort alla slangar, så i början behövde jag rullstol och rullator för att komma upp ur sängen.
Henrik hade dock inte fått några hjärnskador och kom därför tillbaka väldigt fort. Efter en och en halv månad kunde han delta i skolgången igen med ett specialanpassat program. Efter ett år var han fysiskt återställd.
– Jag satte upp ett mål att ett år efter operationen göra min första fotbollsträning med gamla fotbollslaget, så jag låg i hårdträning det året med mycket styrketräning och rehabilitering.
Henrik klarade det efterlängtade målet med tio dagars marginal. Den nionde januari 2011 tog han på sig sina fotbollsskor och träffade det gamla laget igen.
Under de senaste åren har det varit teater och film som präglat Henriks liv, här i en föreställning som heter Grodregn över Fruängen, som spelades i "Hallarna" i Norrköping 2018.
Henrik tror själv att denna resa har hjälpt honom i hans skådespeleri och gett honom en mental styrka.
– Ibland måste man kämpa för att nå dit man vill men tack vare detta så har jag ett starkt "mindset". Jag tänker att om man vill något så måste man kämpa även om det är tufft och mörkt idag. Det är inte världens undergång bara för att man får ett nej eller för att man kanske går till ett jobb en dag och jobbet är skit, det drar inte ner mig, säger han.
När det gäller jobbet som skådespelare har hans fästmö också varit ett stort stöd.
Efter gymnasiet kom Henrik in på Marieborgs folkhögskolas teaterlinje i Norrköping.
– Jag kom in på första försöket, det var jätteroligt så då flyttade jag dit och gick där i ett år.
Han lärde sig att det inom skådespeleri inte finns något rätt eller fel.
– Det handlar om att vara trygg i dig själv och göra saker som om du skulle ha gjort det själv, då kommer du få en trovärdig karaktär även om du inte själv varit med om det du gestaltar, säger Henrik.
Under utbildningen lärde han sig också mycket om sig själv.
– Man blir väldigt öppensinnad.
Under de senaste åren har det varit teater och film som präglat Henriks liv och flytten till Västervik ser han inte som ett hinder för att kunna fortsätta med skådespeleriet.
Henriks kulturresa fortsatte även efter Marieborg.
– Jag fick sån blodad tand för skådespeleri så jag sökte vidare till en annan folkhögskola i Sigtuna med inriktning mot film för att bredda mitt skådisregister.
Där gick han i ett år, fick nya erfarenheter inom film- och skådespelarbranschen samt skaffade sig kontakter. Stockholm blev sedan hans bas att utgå ifrån.
Henrik fick lite olika roller, var med som statist i "Udda veckor" och i tv-serien "The playlist" på Netflix, han spelade teater och var även med i ett antal reklam- och kortfilmer.
Nu bor han i Västervik med sin fästmö och de väntar sitt första barn ihop.
– Det är jätteroligt och spännande. Det låter kanske klyschigt men jag är nog mer tacksam för livet idag. Man önskar att alla ska få vara friska och glada men det är ingen självklarhet för mig. Jag har fått en positiv livsinställning och är mer tacksam överlag efter det jag varit med om, säger Henrik.