Skapandet är en meditativ process för Lore Nynell, som under de senaste 40 åren visat sin konst i hundratals utställningar. Nu är det dags för en ny.
Lore Nynell föddes 1946 i Danmark. När hon var fem år reste hennes föräldrar med henne och systern till Brasilien, där Lore kom att växa upp.
– Jag växte upp i São Paulo där vi bodde tills jag var 17 år, säger hon.
Hur var det att växa upp där?
– Det blev mitt liv. Jag gick i en liten skola där det var otroligt mycket kreativitet. Vi började dagen med att sjunga och vi spelade teater. Det har präglat min livssyn otroligt mycket, mycket mer än mina danska föräldrar, säger hon.
För Lore är det mesta normalt. Att växa upp med ett stort antal människor, från olika kulturer och med olika traditioner, har på många sätt präglat henne, hon har fått en annan toleransnivå för det som är annorlunda.
– Allt beror också på ens genetik, hur man är som människa, hur man tar in omvärlden. Men det har betytt mycket att jag sett och upplevt andra sätt att vara. Bara det att man har födelsedagskalas på olika sätt, hos en rysk vän var det på ett sätt och hos en japansk på ett annat och allt är normalt, säger hon.
Fanns konstintresset redan när du var liten?
– Jag har alltid spelat musik och sjungit mycket. Jag höll på med brasiliansk folkmusik och kompade på gitarr, säger hon.
För åtta år sedan gjorde hon detta konstverk. "Jag saknade något som gick upp i luften och så ville jag ha lite färg", säger hon.
Väl tillbaka i Danmark började hon att intressera sig för nordisk folkmusik. Hon sjöng, spelade gitarr och började uppträda en del, men hon tyckte inte om att stå på scenen.
När Lore var 27 år träffade hon sin blivande livskamrat Ove Megin, som då drev en skola i kreativitet för vuxna i Danmark. Hon gick på en av hans kurser och de fattade tycke för varandra. Det var där som hon hittade sin egen konstform.
– Han ville dra till Sverige och jag följde med, säger hon.
Hon bröt med hela sin familj och flyttade med Ove till Sverige.
– Då brände jag alla mina skepp, bokstavligen allt, jag startade om från scratch, det var nödvändigt att bryta med familjen, jag hade inte överlevt annars. Mina föräldrar gjorde så bra de kunde, men vi matchade inte, säger hon.
Under en viss period var det mycket varelser som Lore skapade, denna kramande figur är gjord för 32 år sedan.
Efter några år i Sverige hittade hon gården i Gamleby med två tillhörande ladugårdslängor och drog igång med sin konst. Hon gör framför allt skulpturer i sten.
– Det är den värld jag valt att leva i.
Hur skapar du?
– Jag går in i mig själv, och stänger av allt "snacket" och då går jag igång. Sedan rätt som det är så blir det ointressant och då är jag klar.
Att göra en skulptur kan ta 14 dagar eller upp till några månader för henne.
– Att jobba i sten är tidskrävande, det är min inre resa.
Lore tror att vi föds in i ett existentiellt program.
– Vi blir fostrade på ett visst sätt för att vi ska bli accepterade men vi kanske är någon annan än det vi föds in i. Du är alltid densamma från det att du föds tills du dör, men omständigheterna gör att du agerar annorlunda, säger hon.
"Vi är alla så olika, vi har några grundläggande behov, maten, det sociala och sen kommer kulturen. Men sättet hur du har möjlighet att tillfredsställa de behoven är olika", säger Lore – här i sin egen skulpturpark.
Hon berättar att hon på Oves skola haft möjlighet, då de jobbade mycket med meditation, att tidigt upptäcka vem hon är som människa. Baserat på det la hon upp sin egen livsstrategi.
– Det är det ni kan se här idag, säger hon och hänvisar till alla de skulpturer som omhuldar det vackra hus och den stora trädgård som omger oss ute på landet.
Konsten har valt Lore, hon hade inget val, berättar hon, men för att kunna leva på konsten har hon behövt göra avkall på mycket annat och länge levde hon spartanskt.
– Jag förstår inte hur det funkat men det har funkat. Väljer du rätt i livet, vad du är ämnad åt så funkar livet på de premisserna. Jag är så tacksam över att jag varit lyhörd för det som händer inuti mig.
Hur känns det att bli 75 år?
– Ju äldre vi blir, desto mer känner man igen den där inom en som är du. Det är så spännande att gå tillbaka i livet, att gå igenom allt. De första åren är otroligt betydelsefulla, säger hon.
Barn var aldrig något som Lore längtade efter.
– Mitt inre barn tog för mycket plats. Jag är en bra vuxen med andras barn, vi leker direkt. Man behöver inte skaffa barn, det är så många andra som levererar.
Lore gör mest skulpturer i sten. Diamantklingor och vinkelslip är verktyg hon använder.
Kvarteret Nynell är hela hennes plats på jorden. Det innefattar gården, nya längan, en skulpturpark, ett galleri och hennes bostad.
Under de senaste 40 åren har det blivit hundratals utställningar, men utställningen som nu är aktuell är lite speciell, då man utöver hennes konst, också kan se Ove Megins verk.
– Det är inte bara en utställning utan också en invigning av min nya länga, ett slags multirum för konst, performance och musik, säger Lore.