Inger Wiman med sin egenhändigt gjorda skrift om släkten från Blidstena.
Skriften, som hon precis har låtit trycka upp, handlar om hennes barndomsby Blidstena, som ligger någon halvmil söder om Ukna och väster om Storsjön.
Här har hon samlat diverse handlingar som säger något om släkten, till exempel köpekontrakt och äganderättsbevis. Det finns också en rad fotografier.
Byn får ett eget litet kapitel, liksom gården Fjärdingen, där hon växte upp. Hon berättar kortfattat om ett antal personer från släkten, var de bott och vad de sysslat med.
När vi träffas utanför villan i Ukna, där Inger bott sedan 1967, är det för att hon vill inspirera andra att göra något liknande.
– Det finns väldigt mycket att skriva om, som bara försvinner i vårt digitala tidevarv. Varje individ har ju en historia.
Hon har redan ett nytt projekt på gång. Den gången blir det en fördjupning om släkten Trozell, som kom till Blidstena 1860, och om en ung bondgrabb som valde att utbilda sig till läkare.
Långt senare blev Inger själv rekommenderad att gå samma väg, men då hade hon redan fyra barn och tyckte att utbildningen var för lång.
Inger Wimans barndomshem i Blidstena på 1920-talet. I mitten pappa Halvard.
Hon växte upp på en gård och deltog i de arbetsuppgifter som förekom där. Bland annat lärde hon sig köra traktor. I skörden behövdes alla.
Även om det inte fanns några rikedomar att tala om, hade de så att de klarade sig. Ett starkt barndomsminne var när hon fick följa med sin farfar till en utfattig gammal kvinna. Farfar hade en korg med mat åt henne. Den misär som Inger då fick möta, har hon aldrig kunnat glömma.
– Det satte spår i mitt liv. Jag tyckte inte att det skulle få vara så: att en del har överflöd och en del ingenting.
Så småningom kom det engagemanget att ta sig politiska uttryck, men mer om det senare.
Inger växte upp med mor och far och fyra syskon.
Hur var du som barn?
Hon skrattar lite.
– Jag tror att jag har varit en ledartyp jämt. Jag var det i skolan också.
Uppväxt som hon var på en gård, blev det första politiska parti som hon gick med i Bondeförbundet, nuvarande Centerpartiet. Där var hon med några år, tills hon var 16. Sedan dess har det inte varit något annat än Socialdemokraterna för henne.
– Jag var den första socialdemokraten i släkten, minns hon.
Nyblivna makarna Inger och Tore Wiman 1958.
Inger fick jobb som kontorist på en mekanisk verkstad.
– Det var många ungkarlar där, och jag åkte ju dit på en av dem, säger hon.
Bröllopet med Tore stod 1958, samma år som Inger fyllde 20. Paret bodde i Storsjö den första tiden, men 1967 kunde de flytta in i det nybyggda huset på Tallåsvägen i Ukna, där Inger bor kvar alltjämt.
När yngsta dottern var i sjuårsåldern, satte sig hennes mamma i skolbänken igen. Först läste Inger in gymnasiet. Sedan blev det en utbildning till förskollärare på Linköpings universitet.
– Jag var jättesugen på att plugga. Jag kastade mig över det.
Inger Wiman var aktiv i kommunpolitiken under många år. Bilden är från 2008.
Vid sidan av jobbet som förskollärare och senare förskolechef har hon varit engagerad i kommunpolitiken i flera decennier. Bland de många uppdragen kan nämnas att hon var ordförande för barn- och utbildningsnämnden. Hon var också nämndeman.
Att röra på sig är ett annat intresse som har följt henne genom livet. Hon har åkt mycket skidor och sprungit Tjejmilen ett tiotal gånger.
Några politiska uppdrag har hon inte längre, men hon sitter med i såväl kommunala pensionärsrådet som regionens pensionärsråd, nominerad av PRO. Dessutom är hon engagerad i flera föreningar.
– Föreningsmässigt är jag med i allt här, utom Centerpartiet, säger hon.