– Jag ska gå på två bröllop och sen ska jag bara vara med familjen och kompisarna är tanken, många vänner kommer ju hem på sommaren, säger han.
Det är en tidig förmiddag i juli och Anton Båtman är hemma på sin årliga visit i hemstaden Västervik. Han är uppvuxen i Blackstad, den lilla orten som tidigare låg längs huvudvägen mellan Västervik och Vimmerby.
Anton har semester och utstrålar lugn och harmoni. Han är annars van att jobba mycket och trivs med det. Redan efter gymnasiet började han att jobba på Bostadsbolaget i Västervik där han blev kvar i tre år, innan han begav sig mot nordligare breddgrader.
– Jag hade en kompis som bodde i Åre. Jag hälsade på honom både somrar och vintrar och tyckte att det var ett så himla fint ställe och kände att jag skulle kunna bo där, säger Anton.
Den känslan fick gro ett tag men så en dag ledde känslan till handling.
– Först åkte jag upp på en rekrytering under cirka tre dagar, för ett jobb som fastighetsskötare. Sedan fick jag åka hem och vänta i cirka två månader, säger Anton.
Det var två ganska långa månader men så en dag kom svaret. Han fick jobbet och flyttlasset gick till Åre.
– Det är ett ganska lugnt och skönt liv skulle jag säga, framför allt på sommaren, då är det lite lugnare än på vintern. Vi har ganska mycket turister även nu men det är ju inte i närheten av vad det brukar vara på vintern.
På vintern är hans jobb inriktat mot att hjälpa gäster om det exempelvis händer något med deras stugor.
– På sommaren underhåller vi istället lifthus uppe på berget, målar och renoverar värmestugor.
Hela skidsystemet heter Skistar och det innefattar boende, liftar och skiduthyrning och det är där på fastighetsavdelningen som Anton jobbar.
Trivs du bra?
– Ja, det roligaste är att det är så mycket variation och att man får träffa så många olika människor och roliga kollegor som kommer upp varje år, säger han och syftar på säsongsarbetarna.
Om han ska stanna kvar i Åre och bilda familj där, vet han i nuläget inte.
– Inget är omöjligt, det hade varit superhärligt att bilda familj där men det är långt hem till familjen som bor i Blackstad och det är dyrt att köpa en bostad där uppe eftersom det är en semesterort.
Just nu bor Anton i en lägenhet mitt i Åre. Han åker inte hem till familjen i Blackstad mer än två till tre gånger per år.
– Det hade varit roligt att komma ner oftare men det är ändå cirka 100 mil enkel väg.
Anton älskar kontrasterna i livet och finner dem i Åre.
– På lunchrasten kan man åka ut och cykla eller ta på sig skidorna och efter jobbet ta på sig pannlampan och gå på topptur. Att ha den möjligheten är helt magiskt. Det är så vackert, det får man inte glömma, det är lätt att man blir hemmablind, säger han.
Intresset för skidåkning kom tämligen sent.
– Det började när jag gick på högstadiet och åkte på skidresa med fritidsgården. Då tyckte jag det var väldigt kul. Jag har alltid gillat extremsporter, det ger en sån upplevelse.
I november har Anton bott i Åre i fyra år och det är en specifik händelse under dessa år som han minns särskilt väl.
– Jag och ett gäng kompisar gick med skidorna upp för berget. Vi gjorde några dumma val. När vi skulle gå över på ett ställe så släppte en bit av berget ovanför oss.
En av kompisarna hamnade mitt i lavinen.
– Han åkte med i den men han klarade sig. Vi hade grejer så vi visste hur vi skulle söka efter honom. Som tur var blev han inte helt svald av lavinen men han var helt mörbultad efteråt. Han kunde andas när han kom upp, säger Anton.
Anton fick sig en tankeställare efter den där händelsen.
– Man behöver alltid tänka igenom saker två extra gånger innan man gör ett val.
Den årstid som lockar flest turister till Åre är vintern men det är på sommaren som Anton trivs som bäst där.
– Då finns möjligheter till härlig vandring. Man brukar säga att man kommer till vintern men stannar för sommaren. På vintern är det hektiskt och folk överallt, man är inne i sitt men på sommaren när solen tittar fram så börjar folk hitta tillbaka till varandra igen.
Visst saknar Anton skärgården hemma i Västervik men han trivs verkligen med livet i Åre.
– När man kommer hem till Västervik så ser man hur vackert det är här också, man tog det för givet när man bodde där men att flytta tillbaka hit just nu kan jag nog inte se, men ingenting är omöjligt, säger Anton.