När han var 10 började han med en mopedmotor, som han plockade isär och satte ihop igen. Nu har Benny Johansson varit bilmekaniker i hela 48 år. Och än är han inte trött på jobbet.
– Det är tack vare att jag träffar massor av trevliga människor hela tiden. Då är det inte så svårt att trivas, säger han.
Men motorintresset är lika stort som förr, och Benny berättar att han fortfarande tycker jobbet är lika roligt.
– Ingen dag är lik en annan.
Genom åren är det många människor, och många bilar, som passerat genom portarna på Bennys verkstad Autokraft i Gamleby. Här har han hållit till på samma ställe sedan 1986, när han först startade eget.
– Varför ändra på ett vinnande koncept, skrattar han.
För ett antal år sedan byggde han till verkstaden och har nu nästan dubbelt så mycket plats som när han började.
Den här eftermiddagen har Benny fått sällskap av sin bror Björn över en kopp kaffe. En ovanlig paus i Bennys värld. Det var knappt han hade tid för ett besök från tidningen.
– Jag har så mycket att göra, jag kan ju inte låta folk vänta på sina bilar, säger han.
De flesta av hans kunder är stammisar, både gamla och nyare och många av bilarna känner han utan och innan.
När vi sitter och pratar kommer en kund in med en bil som kärvar. Benny tror han vet var problemet är. Han har själv en bil av samma märke.
– Lämna den du så fixar jag den till dig till i morgon, säger han.
– Den här kunden har jag en rolig historia om, berättar Benny, jag hade renoverat en gammal DBS-moped som jag hade ute till försäljning och han kom hit för att köpa den. Men då hade jag redan sålt den, så jag frågade om han inte ville köpa min gamla Lotus i stället. Det gjorde han. Så han åkte hit för att köpa en moped och kom hem med en bil!
Bennys verkstad är en riktigt klassisk gammal bilverkstad och här har han både svarv, fräs, pelarborr och andra maskiner.
– Bilmekaniker nu för tiden beställer delar, jag tillverkar dem.
Yrket har förändrats mycket sedan han började sin bana berättar han. Allt eftersom utvecklingen har fortskridit har allt blivit mer datoriserat och elektroniken tagit över.
– Man måste koppla in datorn för varenda grej. Jag tror att många som blir bilmekaniker i dag skulle få problem om det kommer in en gammal bil. Där är man bränd.
Redan som barn var Benny intresserad av teknik och hur saker och ting fungerar. Det var så han fick tag på den där mopedmotorn som han plockade isär och satte ihop igen. Sen fortsatte det med fler mopeder, och han lärde sig att trimma sina egna.
– De kom väl upp i en 60-70 kilometer i timman. Det var andra tider då. I dag finns det så mycket delar att köpa, men då fick man tillverka själv och det var skojigt.
Redan då började han hjälpa till med att reparera cyklar och mopeder hos cykelhandlaren i Gamleby för att tjäna lite extra pengar. Hans första egna moped var just en DBS och nu har han en likadan hemma, som han renoverat och kör med. Ett återuppväckt intresse kan man säga.
– Vi är ett gäng som åker moped tillsammans på somrarna. Vi brukar träffas nere vid Pressbyrån och så åker vi en sväng.
– Man måste väl vara lite galen, men som tur är finns det många likasinnande.
Även om det var teknikintresset som förde in Benny på sin yrkesbana, så erkänner han att det är något annat som bidrar till att han blivit kvar.
– Farten är tjusningen. Jag gillar när det går fort.
Det var så han hamnade på rallybanan. Han började köra rally redan på 80-talet, men när han startade egen firma var det svårt att få tiden att räcka till, så han sålde sin rallybil och la ner tävlandet.
– Men så för 19 år sen så fick jag ett återfall och byggde en bil som jag fortfarande har att tävla med. Det är en Ford Escort från 1977.
Han hade egentligen inte tänkt på tävling när han började bygga på den, men byggde i alla fall in en störtbåge eftersom han tänkt ha den till att köra i terrängen. Och så slog suget efter att tävla igen till.
– Jag hade ju kvar min licens så det var bara att köra.
Mest gillar han sprint- och backtävlingar.
– Snabba urladdningar, det är jätteskoj!
Därför ser han heller ingen anledning till att lägga ner verkstaden, trots att faktiskt uppnått pensionsålder.
– Jag måste ju ändå ha någonstans att hålla på med mitt eget, säger Benny och skrattar.