"Ska man leda en organisations utveckling så måste man hela tiden ligga steget före och ha ett framåttänk", säger Mari Kadowaki och även hemma i den vackra prästgården i Odensvi får jobbet ofta följa med i tanken.
Vi träffas hemma hos Mari i prästgården i Odensvi. Att Mari har en stark inre drivkraft yrkesmässigt är inte svårt att se när hon med övertygelse berättar om det som driver henne framåt.
– Företag, både genom sina produkter och tjänster men också genom att skapa jobb, bidrar och bygger upp välfärden i ett samhälle. Det hänger ju ihop. För mig är det en enorm drivkraft att bygga hållbara bolag, då kan man bidra till välfärden på ett långsiktigt sätt, säger Mari.
Hon vill ha en företagsmiljö i Sverige som gynnar bra bolag att få chansen att både födas och växa.
– När man har bra bolag så har människor i det samhället bra anställningar. Välfärd kommer ju inte från himlen utan bygger på att några jobbar med att skapa sunda, hållbara företag. I Sverige tar vi det för givet. Det hjälper inte att bara klimatstrejka utan att få människor att utbilda sig och engagera sig i något de tycker är intressant, som kan bidra till bra bolag. Det dämpar klimatångesten om man gör något.
Mari är född i Skåne och uppvuxen i Linghem utanför Linköping, dit hon kom som ettåring.
Hennes japanska föräldrar flyttade till Degeberga, nära Österlen, innan Mari föddes.
– Pappa fick jobb där, han var kycklingsorterare, det enda yrket i Japan som möjliggjorde flytt utomlands.
Mari har jobbat som VD på Saft i Oskarshamn sedan 2007. "Det är orimligt att hinna med allt, hemmet kan inte vara perfekt, barnen kan inte ha sju aktiviteter var. Var sak har sin tid och man hinner inte göra allt perfekt utan du måste prioritera och acceptera", säger Mari som finner kraft hemma i Odensvi.
Mari växte upp med en lillasyster och en lillebror. Hennes mamma ville bli läkare men familjen var för fattig så drömmen fördes vidare på barnen.
– Jag gick läkarlinjen en termin men trivdes inte, då log min mamma och sa att det var nog ganska väntat. Jag hade svårt för att se en död fågel, säger Mari som istället läste industriell ekonomi i Linköping och blev civilingenjör.
Hon träffade sedan sin man som jobbade som båtbyggare. De flyttade till östkusten och Mari fick jobb på Electrolux i Västervik där hon så småningom blev chef.
2007 fick hon jobbet som verkställande direktör på företaget Saft i Oskarshamn. Företaget tillverkar och utvecklar reservkraftsbatterier för extremt kritiska industriella applikationer. Mari jobbar mycket med frågor som rör hållbarhet.
Varför går Safts batterier och hållbarhet hand i hand?
– Vi har legat före vår tid, under 50 år har vi haft en egen återvinningsanläggning. Vi har "bring back points", insamlingsställen. I Europa är det krav på det men vi har det över hela världen.
Mari berättar vidare om strikta regelverk kring transporter av farligt gods och FN-bestämmelser där man ser till att farliga ämnen och avfall inte dumpas till fattiga länder.
– När vi fått in dem plockar vi isär och behandlar deras olika beståndsdelar så att 75 procent av batteriet blir återvunnet.
Mari visar upp en bok som handlar om Safts historia, skriven av Anders Houltz.
Mari har nyligen blivit utvald som styrelseledamot i Profilgruppen AB, som är ett svenskt börsnoterat metallindustriföretag för tillverkning av profiler i aluminium.
Sedan tidigare är hon styrelseledamot i det börsnoterade bolaget Garo AB, som bland annat tillverkar laddare till elbilar.
Hur hinner du med allt ?
–På grund av att de verksamheter jag befinner mig i hänger ihop i ett gemensamt hållbarhets- och strategiskt tänk.
Mari har alltid kunnat koppla av och sova bra och hittat strategier för att kunna jobba mycket.
– Jag tror att man med erfarenhet och ålder lär sig att agera mer fritt utan manus. Det handlar om att man då får en större förmåga att behålla fokus och lugn och det sparar energi. Jag har lärt mig att hålla ihop uppdragen så att de kan korsbefrukta varandra.
Hur ser du på framtiden ur ett hållbarhetsperspektiv?
– Nästa generation kommer att göra allt mycket bättre, de är mer medvetna. De ska inte underskattas. Vi ska få dem att förstå att utbildning är viktigt. Hållbarhet och ungdomar ger hopp.