Coronapandemin har satt en del käppar i hjulet för de fyra syskonen, som inte har kunnat fira varandras födelsedagar som vanligt det senaste året, men nu är de i alla fall vaccinerade, åtminstone med första sprutan. Två av dem har även fått den andra.
Tre av dem har nyligen träffats hemma hos Elly Thuresson i Hunsala för att fira hennes 88:e födelsedag. Äldsta systern, Ingrid Sääv, som blir 94 år i augusti, var också med, liksom lillebror, Janne Gustafsson, 83, som bor i Blackstad.
Mellansystern, Irma Johansson, 92 år, valde dock att stanna hemma, på grund av pandemin. Både hon och Ingrid bor i Linköping.
Ingrid tycker att det är tråkigt med den här segdragna pandemin, så födelsdagskalaset i Hunsala blev ett välkommet avbrott.
– Jag sitter bara ensam hemma, säger hon.
Två gånger i månaden får hon städhjälp, men de som kommer då har inte tid att prata så mycket. Hon och hennes syskon är glada att de har varandra fortfarande.
– Det är enastående att vi är kvar alla. Vi är av kärnsläkt, säger Janne.
Han har räknat ut att de tillsammans kommer upp i den aktningsvärda åldern av 357 år, om man lägger ihop den ålder som de alla fyller under innevarande år. Han tror att det är ovanligt mycket. De har ju också lyckan att alla fyra som var med vid starten, fortfarande är kvar i livet.
Varför tror ni att ni har blivit så gamla?
– Jag vet inte. Vi har väl gamla gener, skrattar Elly.
Hon och hennes syskon växte upp på en gård som heter Hybbel i Odensvi. Där fanns det sex mjölkkor, två arbetshästar, två grisar, 20 höns samt flera katter. Några honungsbin hade de inte, men Janne minns att deras farfar ska ha haft bin en gång i tiden.
Hästarna var av rasen nordsvensk. Syskonen minns att två av dem hette Putte och Ulla, och två hette Lasse och Stina.
På 1950-talet skedde två större förändringar på gården. Först var det mjölkmaskinen, som införskaffades 1951, och sedan traktorn, 1955.
En häst valde man dock att behålla, trots traktorn. Till hästens arbetsuppgifter hörde att dra timmer i skogen och att räfsa ihop höet med den hästdragna räfsan. Men slå höet gjorde man med traktor och slåttermaskin.
Barnen gick i skolan i Skälhem. Dit hade de drygt en kilometer, kanske en och en halv, enkel väg. När det var barmark cyklade de och när det var vinter åkte de skidor. Skolan lades ner 1952. Janne fick då gå i skolan i Rumma utanför Gamleby i stället.
– Det var första och enda året som jag fick skolmat och skolbuss, minns han.
Janne stannade kvar på föräldragården i Odensvi och drev den i 34 år, parallellt med sitt jobb som skogsförman på Västerviks kommun. I stället för mjölkkor hade han amkor. Ett viktigt fritidsintresse har varit dragspel. Han har bland annat varit med på dragspelsstämman i Hjo inte mindre än 42 gånger, med undantag för förra året, då stämman blev inställd, som så mycket annat.
Elly flyttade till sin man Lennarts föräldrahem i Hunsala. Där drev de lantbruk i 20 år med mjölkkor, ett par hästar och några höns. Sedan hade de bara höns ett antal år. Både hon och han hade dock – precis som Janne – andra jobb vid sidan av lantbruket; hon jobbade i hemtjänsten och han körde skolskjuts och taxi.
Ingrid jobbade i olika affärer. Hon var också på Riksbanken i Linköping i tolv år.
Irma var bland annat hårfrisörska under sitt yrkesliv. Sedan var hon hemmafru med tre barn.