"Jag vill försöka vara en snäll människa, det låter så klyschigt men jag tror jag vill göra rätt eftersom jag själv har busat rätt mycket i livet", säger Jenny.
Det var på skolavslutningen förra veckan, som Jenny överraskades på jobbet på Överumsskolan.
– Rektorn gick upp till mitt rum innan vi skulle tåga iväg till kyrkan. Marléne Alpglöd, ordförande i Föräldraalliansen, kom med blommor och diplom.
Jenny, som jobbar som socialpedagog på Loftahammars skola, Ringeltaubska skolan (Edsbruk) och Överumsskolan, hade av Föräldraalliansen utsetts till "Årets samverkare". En utmärkelse som delats ut sedan 2015, till en eller flera personer som gjort en betydande insats för samverkan mellan skola och föräldrar.
– Detta är så ärofyllt, säger hon med ett brett leende och tårfyllda ögon.
Jenny är uppvuxen på Gotland. Själv hoppade hon av skolan redan på högstadiet.
Jag träffar henne en solig dag i Gamleby och utan att vilja låta vare sig poetisk eller klyschig så lyser hon faktiskt starkare än solen. På bred gotländska berättar hon om sin kärlek till barnen och om hur hon själv var som barn.
– Jag var världens busunge, hade hur mycket energi som helst och när man går i skolan är det ju inte alltid så positivt, säger hon.
Jenny flyttade som 15-åring hemifrån. Föräldrarna var oroliga men Jenny gick sin egen väg.
– Som barn hoppade jag runt, syntes och hördes mest. Det var tufft för alla. Det påverkade ju inte bara mig utan även lärarna men framför allt de barn som ville lära sig eller dem som ville nå lite extra långt.
När Jenny skulle ha gått ut nian flyttade hon till Norrland för att istället studera där.
– Det gick inte alls bra, jag busade bara runt.
"Har du inte föräldrar som orkar driva på så blir det tuffare. Alla har inte resursstarka föräldrar", säger Jenny.
År 2000 kom hon in på Gamleby folkhögskola där hon läste in hela högstadiet och gymnasiet. Efter det läste hon vidare på högskola och universitet och har bland annat en fil kand i socialpedagogik.
– Då upptäckte jag att jag är en plugghäst när jag får välja själv, då tyckte jag att skolan var jätterolig.
Jenny har alltid känt sig som en udda fågel men i Överum, dit hon sedan flyttade, har hon alltid känt sig accepterad för den hon är.
– Jag har känt mig välkommen till Överum.
Jenny har jobbat som socialpedagog på Överums skola i fem år, innan dess jobbade hon på Arbetsförmedlingen.
– Det är jätteroligt att jobba med barn. Jag fick inte riktigt lika många teckningar och kramar när jag jobbade på Arbetsförmedlingen men det var också fantastiskt, säger Jenny och skrattar.
Rektor Roger Strandberg, Jenny Svensson och ordförande i Föräldraalliansen Sverige, Marléne Alpglöd. Jennys egen drivkraft är att göra dagen lite soligare för någon, som hon själv uttrycker det.
Jennys huvudsakliga uppgifter är att skapa förutsättningar för att elever ska må bra på skolan.
– En lärare är ju utbildad till lärare men ibland jobbar de med så mycket annat och då avlastar jag dem. Det kan handla om elevhälsa, kontakt med myndighet, samverkan med BUP, habilitering, kuratorsuppdrag med mera. Mitt jobb är komplext.
Det kan vara när man märker att ett barn far illa som Jenny kopplas in.
– Det kanske skär sig mellan skolan och familjen eller mellan läraren och eleven, jag går in och medlar, ger råd och hjälper till i konflikthantering. Detta sociala spektra är så viktigt, säger Jenny.
Jenny tror att samarbetet mellan olika parter är avgörande för att lyckas nå målet.
– Det är en frustration från hemmet att barnet inte får tillräckligt med stöd och skolan har samma frustration och önskar att de hade mer stöd. Jag försöker få de olika parterna att samarbeta för alla vill ju barnets bästa.
Hon har alltid brunnit för barnen.
– Varenda unge flyttar in i hjärtat på mig, inte bara de som tar sig den platsen. Det är så många som inte märks eller syns och de har också behov och rätt att få synas.
"Jag har sprungit mycket, bland annat flera maraton men de medaljerna betyder inte ett dugg i jämförelse med detta", säger Jenny Svensson om utmärkelsen.
Jenny tycker det är viktigt att prata om de barn som inte "passar in" i skolans värld.
– Det finns barn som, hur mycket resurser som än sätts in, aldrig kommer passa in i skolan. Där vill jag passa på att säga att det kan gå väldigt bra för de barnen i livet, även om det inte går bra i skolan. Vad du hade på ett matteprov i sexan definierar inte vem du är.
Hur hade du önskat att skolan såg ut för de barnen?
– Jag önskar att det fanns fler individanpassade moment. Det finns många som är praktiker och då borde de få lyckas inom det.
Vad betyder denna utmärkelse för dig?
– Jag är så enormt stolt, ödmjuk och tacksam. Den betyder supermycket. Jag har sprungit mycket, flera maraton men de medaljerna betyder inte ett dugg i jämförelse med detta.
Vad är viktigast för dig privat?
– Att försöka vara snäll mot både mig själv och andra. Snäll för mig är något vackert och eftersträvansvärt. Jag misslyckas hela tiden men jag försöker, säger Jenny.