Maria Sjötång hade ett tryggt liv med man och två döttrar på Öland. Plötsligt blev hon änka och stod ensam med barn och cateringfirma. Hon var 44 år. Hennes döttrar var 17 och 20.
Makarna hade drivit en cateringfirma tillsammans, men Maria Sjötångs synskada gjorde det omöjligt att driva den vidare. Hon har en ärftlig ögonsjukdom som gör att hon har fläckvis synbortfall. Hon ser bra i ett smalt synfält rakt framåt, men hon har svårt när hon ska skanna av omgivningen.
Nu sitter vi i Maria Sjötångs kök i lägenheten i Västervik. Morgonsolen strålar in i köket och Marias katt ligger nyfiket på bord mellan oss.
Mycket har hänt på de här tolv åren. På många sätt lever Maria ett annat liv än vad hon gjorde då.
Hon valde nämligen att bryta upp från livet på Öland en tid efter makens död. Öland hade varit hennes hem ända från födseln och plötsligt stod en stor förändring inför dörren. Maria hade träffat en man på internet. Han bodde i Karlshamn i Blekinge och efter att ha träffats i ett års tid ungefär valde hon att flytta dit.
I samband med flytten valde hon att börja engagera sig i föreningslivet. Under många år hade hon varit passiv medlem i Synskadades riksförbund, SRF, men nu ville hon bli aktiv.
Men lokalföreningen var inte speciellt aktiv och hade inga pengar i kassan, så det fanns inget annat att göra än att starta upp föreningen från grunden.
Det ena ledde till det andra. Maria var företagsam. Efter två år som aktiv fick hon frågan om hon ville sitta i distriktsstyrelsen, ett år senare blev hon distriktets vice ordförande och sedan 2017 sitter Maria Sjötång även i SRF:s förbundsstyrelse på riksnivå.
– Jag har lärt mig jättemycket av detta. Under de senaste tio åren har jag blivit pratsam, öppen, väldigt social. Jag har förstått att jag är en människa som kommer med en god stämning. Jag lyssnar först och kör inte över folk, säger hon och berättar också att hon tack vare föreningen byggde upp ett eget socialt liv i Karlshamn.
Förra sommaren valde Maria Sjötång att lämna Karlshamn. Förhållandet höll inte, men hon berättar att de fortfarande är goda vänner.
– Det var min dotter som sa "du kanske ska flytta hit upp till mig", säger Maria och berättar att hennes äldsta dotter Annica bor i Gunnebo.
Sagt och gjort. Maria Sjötång köpte en tvåa i Västervik och flyttade hit.
– En dag när det var fint väder var jag ute och gick på stan. Då träffade jag plötsligt en kvinna som jag kände igen från Synskadades riksförbund. Vi hade varit på kurs tillsammans. Jag stoppade henne och då bjöd hon in mig på deras avslutningsmöte.
Numera är Maria Sjötång invald i Västerviks lokalförenings styrelse som ersättare och hon sitter fortfarande i förbundsstyrelsen. Det blir många resor. Innan hon flyttade från Öland åkte hon aldrig tåg, men numera reser hon mycket.
– Jag gör saker i dag som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag står och pratar inför folk, jag sitter i en styrelse.
Vad betyder föreningen för dig?
– Den betyder väldigt mycket. Jag ägnar en stor del av min fritid åt föreningslivet och människorna i föreningen är mina goda vänner. Föreningen har gett mig ett socialt nätverk här i Västervik, säger Maria Sjötång och berättar att hon även blivit invald i Rådet för funktionsfrågor.
I rådet sitter representanter från handikapporganisationer samt tjänstemän från Västerviks kommun.
Varför väljer du att engagera dig i frågor som rör synskadade?
– Vi har alla samma värde och alla ska få vara med. Med en synnedsättning blir många saker mycket svårare, men vi synskadade har samma behov och önskningar. Vi vill kunna delta i samhället och ha ett arbete.
Maria Sjötång promenerar gärna och då har hon en vit käpp med sig som hjälp. Hon ser ganska bra för att vara synskadad och kan utan problem använda läsplatta och mobiltelefon med förstoringsfunktion. När vi sitter mitt emot varandra vid köksbordet märker jag inte att hon ser dåligt. Hon har en stadig blick och hon berättar att hon ser mina blå ögon och min gula kofta. Det som finns runt omkring ser hon inte lika bra.
På bordet ligger ett tovat glasögonfodral som Maria själv har gjort. Hon går i väg en stund och kommer tillbaka med en gul tovad sol.
– I december får jag mitt första barnbarn. Det blir årets händelse, säger Maria och berättar att solen är till en tovad mobil som ska få hänga över decemberbarnets säng.
