Cecilia Andersson författardebuterar med spänningsromanen "I vikens mörker", en bok som till stor del är skriven i den här fåtöljen i huset på Norrlandet utanför Västervik.
Under uppväxten i Lönneberga var det journalistdrömmarna som hägrade. Författare hade hon inte en tanke på och civilekonom fanns inte heller i planerna.
– Jag skulle bli journalist och flytta härifrån. Det minsta jag skulle bo i var New York, säger Cecilia och skrattar.
Men när hon inte kom in på utbildningen direkt efter gymnasiet och blev upplockad av en redovisningsbyrå med kontor på småländska höglandet tog karriären en annan vändning.
– Jag hade läst ekonomi på gymnasiet och nu kunde jag jobba samtidigt som jag studerade till civilekonom.
Och i stället för New York tog motorintresset henne till Eksjö. Där träffade hon den lika motorintresserade Claes och de blev ett par. Han körde och hon var kartläsare. Och både motorintresset och kärleken håller i sig, berättar Cecilia. Motorintresset har också smittat av sig på parets numera vuxna barn och bonusbarn, och blivit något de gör tillsammans, men numera är det snarare racing på bana än rally som gäller.
– Ena grabben är till och med racingmekaniker.
Men hur kommer det sig då att Västervik blev spelplatsen för Cecilias första roman? Det har förstås flera orsaker, berättar hon, men den främsta är att Västervik är som en andra hemstad för henne. Hon och sambon Claes har ett hus på Norrlandet, där de tillbringar så mycket tid de bara kan.
– Tidigare hade vi en båt i Loftahammar och åkte upp och ner längs kusten på somrarna. Men så kände vi att vi ville ha ett hus här och började leta. Vi hade tur som hittade det här. Det är egentligen större än vi hade tänkt oss, det är faktiskt större än vårt hus i Eksjö, men det ligger så fint och vi föll för det.
Eftersom barnen har rotat sig i Eksjö, och Claes driver en verksamhet där, vill de inte rycka upp bopålarna helt och flytta till Västervik.
– Jag gillar miljöombytet. Vi gör egentligen samma saker här som vi gör i Eksjö, men det är skönt att kunna byta miljö ibland.
Det är i Västervik hon har suttit och skrivit, och det är här hon har hämtat sin inspiration.
– Jag gillar Västervik och hela miljön inbjuder till att skrivas om.
Sedan några år tillbaka är Cecilia frilansande konsult och har gått över från att jobba med siffror till att jobba med ord. Hon började visserligen sin yrkesbana som redovisningskonsult, men gick de sista åren över till att arbeta mer med marknadsföring och när hon startade eget valde hon att satsa mer på den biten.
– Jag hjälper företag att skriva och marknadsföra sådant de själva inte hinner, eller tycker är svårt, det kan till exempel handla om sociala medier eller hemsidor. Det blev roligare att komma ut och träffa kunder än att göra bokslut. Även om siffror också är roligt!
Cecilia Anderssons debutbok utspelar sig i Västervik, och omslagsfotot är taget vid hennes hus. I bakgrunden skymtas centrum som en svart siluett.
För fem år sedan gick hon en skrivarkurs vid Högskolan i Jönköping och en av slutuppgifterna var att ta fram början till ett projekt. Här växte grunden till det som nu har blivit Cecilias debutbok, spänningsromanen "I vikens mörker" fram.
I centrum för handlingen står Anna, 53 år och änka med utflugna barn. Hon längtar efter en nystart och bestämmer sig för att bosätta sig i sitt sommarhus i Västervik. Hon får ett nytt konsultuppdrag i sitt arbete som ekonom.
– Man gräver där man står, skrattar Cecilia.
– Men förutom att Anna fått mitt gamla jobb så är vi inte ett dugg lika. Jag ville utforska en annan människa och när jag skrev blev det som om hon tog mig i handen och visade vart vi skulle gå.
Men för Anna går inte allt som på räls. Hon träffar en yngre man, blir smickrad över hans intresse, men känner att det är något som inte stämmer. Och döljer sig något i mörkret i viken?
– Jag ville gräva i kvinnors rädslor och vad som händer när vi träffar människor som inte är snälla.
Cecilia och hennes familj tillbringar en stor del av sin tid i huset i Västervik, med utsikt över Gamlebyviken. Hon berättar att Västervik är som en andra hemstad för henne.
I flera år låg manuset till boken orört, tvivlet hade tagit över. Var idén verkligen tillräckligt bra? Var det egentligen värt att jobba vidare med den?
Men Cecilia pratade om boken så mycket att familjen till slut tröttnade och sa till henne att skriva färdigt, berättar hon. I samma veva träffade hon en annan aspirerande författare, Malin Lundskog, med en halvfärdig roman och de bestämde sig för att ha skrivarsessioner tillsammans och startade även en podd, "Skriverier med Malin och Cilla" där de pratar om böcker och skrivande.
– Jag insåg att om jag ska komma någonstans måste jag frigöra tid. Jag streckade i almanackan och bestämde att de här dagarna ska jag skriva, säger Cecilia.
Manuset blev färdigt under våren 2020 och då hade hon ett råmanus färdigt, som hon till att börja med försökte redigera själv. Tills hon insåg att det inte fungerade.
– Det var svårt. Jag funderade på om jag skulle låta någon läsa det i stället och frågade 5-6 personer om de ville testläsa.
Reaktionerna var överväldigande positiva, berättar hon. En av personerna var översättaren Cecilia Berglund Barklem, som bland annat översatt boken "Där kräftorna sjunger" och som hon träffat tidigare i skrivarsammanhang.
– Hon hörde av sig till mig och ville hjälpa till, så jag anlitade henne som redaktör.
Cecilia Andersson författardebuterar med spänningsromanen "I vikens mörker"
Manuset skickades till flera av de stora etablerade förlagen. Men föga överraskande blev det nej.
– Det är svårt att komma in, i första hand väljer de redan etablerade författare. Jag fick svaren att de inte hade plats i sin utgivning just nu. Däremot fick jag flera bra personliga återkopplingar där de bad mig fortsätta och återkomma.
Det sporrade Cecilia att fortsätta och hon började titta på egenutgivning och hybridförlag. Ett av förlagen var Visto, som svarade att de ville ge ut boken. Efter att ha jämfört villkoren med om hon skulle ge ut boken helt på egen hand bestämde hon sig för att nappa på Vistos erbjudande.
– Jag valde att behålla Cecilia som redaktör och Nicklas Lindblad för att göra omslaget. Jag ville att det skulle bli riktigt bra och han har gjort omslag åt till exempel Emelie Schepp, som jag har varit i kontakt med en del för att få råd om hur man kan göra för att ge ut sina egna böcker.
Den här dagen skiner solen över Gamlebyviken, men det var höstmörkret som inspirerade till boktiteln.
Den 14 december ska böckerna komma från tryckeriet och den 18 december planerar Cecilia bokrelease på Hultgrens bokhandel i Västervik. Nu väntar hon med spänning på att äntligen få hålla boken i sin hand.
– Jag är glad, nöjd och stolt över hur den blev. Jag tycker om min bok, men nu vill jag ju att andra ska tycka om den också.
Så visst är känslan lite dubbel, där glädjen blandas med nervositet över hur boken ska tas emot.
– Det är ändå det som bestämmer min riktning sen. Är den tillräckligt bra för att jag ska fortsätta?
Men redan nu har hon ändå planer för en andra bok och har börjat skriva.