Kristofer Johnsson tycker det kÀnns lite ovant att hans kunskaper inte lÀngre kommer till anvÀndning. Samtidigt tycker han det Àr spÀnnande att plötsligt vara ledig pÄ obestÀmd tid.
Kristofer föddes i Stockholm men flyttade snart till Flen i Sörmland. NÀr förÀldrarna skilde sig 1966, flyttade de till Nykvarn dÀr hans mamma fick jobb som lÀrare. Det var 1969 som han hamnade i Edsbruk dÀr hans mamma fick en rektorstjÀnst.
Han hade efter gymnasiet en dröm om att bli journalist. Som 18-Äring Äkte han upp till Journalisthögskolan i Stockholm och pÄbörjade antagningsproven.
â Man satt i en stor sal och fick uppgifter att lösa pĂ„ tid. Man skulle redigera ner en text till 200 ord, de kollade vĂ„r spatiala förmĂ„ga, hur tegelstenar ser ut pĂ„ olika hĂ„ll, det var vĂ€ldigt stressigt men jag gick vidare.
Han fick alltsÄ snart sÀtta sig pÄ tÄget upp till Stockholm igen.
â DĂ„ intervjuades jag av en psykolog och en journalist och dĂ€r sprack det. Jag var ju bara 18 Ă„r och de tyckte att jag nog borde lugna ner mig lite. NĂ€r de frĂ„gade vad jag ville syssla med inom journalistiken svarade jag att jag vill bli utrikeskorrespondent. Det kanske inte Ă€r det första man börjar med, sĂ€ger Kristofer och skrattar.
Han la journalistdrömmarna pÄ hyllan och började studera informationsteknik pÄ högskolan i Jönköping.
â PĂ„ skolan jag gick var det bara jag och en till som lĂ€ste pĂ„ heltid.
Han tyckte det var vÀl ödsligt och fick nog efter tio dagar. Nu ville han hitta ett arbete för att spara ihop till sin första motorcykel.
â 1977 kunde man gĂ„ till tre stĂ€llen i VĂ€stervik och fĂ„ jobb samma dag. PĂ„ Electrolux, StyckmĂ€staren och SlipNaxos. StyckmĂ€staren var för kallt och blodigt sĂ„ jag började pĂ„ Electrolux.
Han upplevde sin nya arbetsplats som ett fÀngelse. En kvÀll satt han och Ät kvÀllsmat med tvÄ kollegor. Alla tre ville bort frÄn Electrolux.
â DĂ„ sa en av killarna: "Skulle inte du bli journalist?" " Nej det har jag lagt pĂ„ hyllan", sa jag. "Men hĂ€r stĂ„r det att VĂ€sterviks-Tidningen söker folk", sa han. "Jaha", sa jag ointresserad. "Platsjournalen", en tidningso m fanns dĂ„, med alla lediga tjĂ€nster, lĂ„g pĂ„ bordet sĂ„ jag öppnade den för att titta. "Medarbetare sökes till annonsavdelningen under Sylvia Thörnells havandeskapsledighet, ett Ă„rs vikariat", stod det, sĂ€ger Kristofer.
Under de första 20 Ären gjorde Kristofer Johnsson sjÀlv annonserna pÄ detta sÀtt med hjÀlp av en skissbrÀda, blyertspenna, suddgummi och skulle man ha en bild med sÄ behövde han limma fast den.
Han gick ivÀg för att be om lov att ringa och sökte tjÀnsten.
â Jag blev kallad pĂ„ intervju och fick trĂ€ffa vd:n, eller disponenten som det hette dĂ„, Sven Danielsson. Han pratade oavbrutet i en halvtimma och jag förstod ingenting. NĂ€r vi var klara tyckte jag det var sĂ„ skönt att komma ut dĂ€rifrĂ„n och tĂ€nkte att nu kan jag ju glömma det dĂ€r, jag kunde inte sĂ€ga nĂ„got intelligent.
Efter nÄgra dagar ringde Sven och frÄgade nÀr han kunde börja.
â Jag hade ju en mĂ„nads uppsĂ€gningstid pĂ„ Electrolux, dĂ€r de blev jĂ€ttesura men efter en mĂ„nad började jag.
Detta Àr instrumentpanelen frÄn Kristofers första bil som han fick av sin pappa 1976. Kristofer skar ut den som ett minne till honom. Klockan gÄr och man kan tÀnda instrumentbelysningen och varningslamporna
Ăven om de 14 mĂ„nader han kom att vara pĂ„ Electrolux kĂ€ndes som ett fĂ€ngelse fanns det en positiv aspekt med det.
â Den automatmaskin jag jobbade vid fungerade dĂ„ligt. Det kom tekniker för att fixa den men det blev inte sĂ„ mycket bĂ€ttre. DĂ„ började jag testa sjĂ€lv och fick den att gĂ„ bĂ€ttre och bĂ€ttre. Det var dĂ„ jag tappade respekten för alla tekniska prylar och insĂ„g att om nĂ„gon annan kan sĂ€tta ihop detta sĂ„ kan jag ocksĂ„ ta isĂ€r och sĂ€tta ihop det, sĂ€ger han och ett livslĂ„ngt intresse tog vid.
PÄ VÀsterviks-Tidningen skulle han bara vara i ett Är. Till en början fick han mest sköta faktureringar och ta emot smÄannonser pÄ telefon.
â Efter halva dagen var jag fĂ€rdig med mitt jobb, sĂ„ dĂ„ satt jag bara dĂ€r och det fick ju chefen syn pĂ„. DĂ„ kom han ut med Ekblads telefonkatalog, vi hade ett tryckeri hĂ€r som hette Ekblads. "Du ska sĂ€lja annonser i den hĂ€r, för jag ser att du inte har fullt upp att göra" sa han. Jag blev helt skrĂ€ckslagen, jag sĂ€lja? tĂ€nkte jag.
Kristofer Johnsson har hittat denna helt mekaniska spelautomat frÄn 50-talet, pÄ Blocket i Norrköping.
Det hela gick dock över förvÀntan.
â Jag började ringa runt. DĂ„ kom chefen ut nĂ€r jag var fĂ€rdig och sa: "Du har dubblat omsĂ€ttningen pĂ„ annonser, det hade jag aldrig trott", och sĂ„ gick han in igen.
Du har nyligen gÄtt i pension, hur kÀnns det att inte lÀngre vara behövd av en arbetsplats?
â Det kĂ€nns ju lite trĂ„kigt, nu behöver ingen mina kunskaper lĂ€ngre.
Vad hÀnder i ditt liv nu?
â Det Ă€r jĂ€ttespĂ€nnande tycker jag. Man har ju aldrig varit ledig pĂ„ obegrĂ€nsad tid förut. Det finns mycket saker jag skulle vilja göra. PĂ„ min "bucket list" stĂ„r det att jag skulle vilja Ă„ka över till USA, köpa en bil med en amerikansk V8-motor i och sedan pĂ„ obegrĂ€nsad tid kryssa mig igenom USA. I min naivitet förestĂ€ller jag mig att det kommer bli som att köra runt i en Stephen King-roman, sĂ€ger Kristofer.
Kristofer Johnsson har mycket pÄ sin att göra lista sedan han blev pensionÀr. Bland annat vill han köra genom USA i en bil med en amerikansk V8-motor.