–  Jag har försökt variera det där sen dess. Naturen har kommit till med åren. Jag tycker om att tänka på hur allt hör ihop och jag vill veta vad varenda fågel jag ser är för art, säger Tord Johansson.

Han är för de flesta känd som skådespelaren, underhållaren och dragspelaren. Intensiv, eftertänksam och uttrycksfull. Ofta med en glimt i ögat och nära till skratt.

– Det är så kul att leva, inte varje minut förstås, men det har varit väldigt många roliga minuter, säger han.

Även om han ogillar ordet "pensionär" ser han fram emot en inte alltför avlägsen framtid utan tidsbundet lönearbete.

– Jag längtar efter att göra saker, spela och roa större mängder människor, kanske på sjukhus och teatern här i Knastorp kan man göra mycket av...

Dragspelsmusiken är en grundbult som ledde till teaterscenen.

– Jag spelade in varenda "Nygammalt" i TV på rullbandspelare och när "Pepparn" Pettersson kom in i sin slokhatt rev av "Fröjd på vischan", Herre Gud - det var det bästa jag nånsin hört. Poplåtar jag försökte tycka om, minns jag inte en enda av.

En gång fick Tord spela med "Pepparn" på scenen i Tuna Bygdegård. Det fortsatte med revyer och teateruppsättningar i varenda bygdegård i regionen, Komedianten och stora roller i ALV. Nu har han sin scen hemma i Knastorp.

– Enkla uppsättningar och roliga men väsentliga historier. Back to basic och jag tror att folk gillar det. Det finns en mättnad på allt flådigt och flashiga effekter.

Han ser något liknande även i den mänskliga tillvaron utanför scenen.

–  Ska du köpa en kopp svart kaffe får du en lista med sorter som aldrig tar slut. Det är så avancerat, och vill du ha en bulle är den stor som en pizza. Vem vill ha det ? Och räkmackorna är som en tävling om vem som kan få på flest räkor. I bland blir det så man vill spy, räkor är något exklusivt som man äter några stycken av.

–  För mig är basic "inte mer än vad jag behöver" – sen kan man ju fråga sig vad jag behöver tio dragspel till..?

Motorcyklar finns det också några stycken av.

– Jag tycker lika mycket om motorcyklar i dag som när jag var nio år och släpade hem motorcyklar jag hittade i skogen. Det finns ingenstans man är så ensam som på motorcykeln. Inga telefoner, ingenting hörs. Otroligt avkopplande, och man sitter ute. Det gör det dramatiskt också...

När han tänker på vad som format 60–åringen ser han människor som stått i vägen.

–  Jag har haft tur som mött bra folk. Men det räcker inte att nån står i vägen det gäller att stanna, lyssna och sen ta utmaningen de där människorna ger och inte välja en omväg förbi. 

Ett exempel är kollegan som hotade att aldrig mer hälsa om Tord inte tackade ja till platsen på teaterutbildningen i Norrköping.

 – Det är mitt bästa skolår. Det pratas om ett transformativt lärande som gör att du vrider huvudet åt ett annat håll. Du får kraft och förståelse som är mer än kunskap. Inte minst självförtroende...

Han har själv arbetat med lärande en stor del av livet.

– När jag var riktigt liten skulle jag bli präst. Jag såg en oerhörd dramatik i berättelserna i gamla testamentet. I dag är jag lärare, det är också en sorts mässande av ett budskap. Samtidigt är det en roll, jag är knappast densamma i klassrummet som jag är hemma.

Han ser stora skillnader mellan nioåringens och 60-åringens omvärld.

–  Det är astronomiskt. Vi har aldrig varit så ensamma i vår gemenskap som i dag. På 1960-talet samlades folk hos den som hade TV och tittade ihop, nu glor folk på TV i varsitt rum i sina stora hus. Vid busshållplatsen står folk helt isolerade i sin gemenskap i sina mobiltelefoner. 

–  Går jag ut här i trädgården hör jag mest bilar, jag vet inte hur mycket mer bilar det finns i dag än 1965. Då hade jag hört barn... Det finns knappt några hagmarker kvar men mycket mer skog. Det är massor av enorma skillnader på egentligen ganska kort tid.

Han berättar om hur han som elvaåring satt i en upphittad båt vid en göl, spelade dragspel och hittade på låtar och tänkte att på det sättet skulle livet levas. Bara åka till stan en gång om året för att köpa salt. Så blev det förstås inte, men han bor kvar i det första barndomshemmet. Trots flera försök att flytta.

– Jo, men jag kommer inte här ifrån. Vi försökte flytta ända till Vimmerby en gång och bo i lägenhet. Det gick ju inte så bra. Jag åkte hem hit varje kväll för att se till det, och det är inte lätt att ha tio dragspel i en lägenhet...