Bertil Lundén har bott i Lunds by i hela sitt liv och trivs mycket bra, här utanför sitt hus.
Lunds by är en så kallad släktby vilket innebär att den en gång i tiden, för mycket länge sedan var en ursprunglig gård som sedan delades. Den är belägen i Gladhammars socken i Västerviks kommun.
Om vi ska ta det hela från begynnelsen så får vi ta oss tillbaka till 1600-talet då byn uppstod kring en skjutsstation utanför Västervik på den gamla kustvägen mot Kalmar. Gården hette Lunden och tjänstgjorde som prästbostad.
Jag har träffat två av de tio personer som idag bor kvar i byn, för att få reda på mer.
Bertil Lundén är uppvuxen i Lunds by. Bertil är den tionde generationen i sin familj som bor där och han kan mycket om byns historia.
– Byn grundades i början av 1700-talet av Peder Olofsson. Han blev talesman, vi hade ståndsriksdag i det här landet då, han var bosatt på en annan gård och vid den tiden var det riksdagar cirka vart fjärde år, säger han.
1686 skänktes gården som då hette Lund av Karl XI till riksdagsmannen och bonden Pehr Olofsson i Torsfall i Gladhammar. Detta som tack för att han stod fadder vid den nyfödde prinsen Karl Gustavs dop. Via arvskiften delades hemmanet och på 1700-talet bestod det av åtta gårdar.
– När man står fadder så är det ju en ära och det vanliga var att ha en faddergåva och som faddergåva fick han en silverkanna och fick välja ett skattehemman, det är en gård som är skattefri, säger Bertil.
Han fick således i gåva att bo där skattefritt med sin hustru så länge han levde. Då fanns inte byn som den ser ut nu.
Husen i Lunds by är ett byggnadsminne.
Husen i Lunds by är byggda på 1700-talet och på 1800-talet bygde man till fler våningar på husen som först bara hade ett plan.
– Peder Olofsson beskrivs som en enkel man till kläder och språkval. Han fick väldigt många barn och i samband med att han gick bort så togs beslutet att han skulle bygga den här bosamlingen, nu är vi i början av 1700-talet. Lunds by byggde han för sina ättlingar som den ser ut idag, säger Bertil.
Idag är de tio personer som bor i byn men när Bertil var liten var de 60 personer, då var det två lägenheter i varje hus och de som bodde där hade många barn.
Bertil är född 1950. Han berättar om hur barnen i byn spelade brännboll och lekte kurragömma i källaren.
– Under hembygdsföreningens hus lekte vi att det var fängelse, säger Bertil och pekar ner mot golvet.
Lunds by är en släktby där det idag bor tio personer.
Fyra av husen är idag bebodda av släktingar till ättlingar.
– Jag ska ju vara tionde generation. Sen finns det en elfte generation och det är mina grannar som har två barn som är boende här också, säger han.
Bertil har arbetat som lantbrukare i byn.
– Jag var mjölkbrukare och hade djur fram till 2013.
Bertil trivs i sitt hus och i byn men det är inte bara enkelt att bo i ett byggnadsminne.
Länsstyrelsen i Kalmar läns hembygdsförbunds årsbok 2010 - 2011 om Lunds by.
– Utvändigt får de inte förändras. Allt kring byggnadernas utseende är ju antecknat. Det medför då mycket jobb. Man ska använda gamla material, allt som ska göras måste man söka tillstånd för. Invändigt får man hålla det modernt, säger han.
En annan aspekt är den som rör det sociala.
– Vi har i byn haft mycket människor runt om oss. Jag som varit lantbrukare har tyckt det varit jobbigt när turister kommit. Tidigare hade vi två konstnärer i byn och under den perioden hade vi mycket besök, säger han.
Gunnel Call utanför sitt hus i Lunds by.
Gunnel Call är granne med Bertil, hon har två barnbarn, de enda barnen som bor i byn. Gunnel trivs bra även om det var hennes man som ville att de flyttade till Gunnels barndomsby.
– Det är utmärkt att bo här. Jag har varit borta härifrån i 20 år i då jag bott i Göteborg bland annat. Att jag kom tillbaka hit berodde på att min pappa blev sjuk och skrev över gårdarna på mig. Då fick vi ta ett beslut att sälja eller behålla. Jag ville egentligen inte behålla men min man som är från Kungälv ville och nu är jag glad för det, säger Gunnel.
Folket i byn umgås inte aktivt.
– Men vi pratar väl med varandra när vi ses, säger Gunnel.
Husen har inte ändrats mycket med åren.
– Man har inte ändrat invändigt direkt men det är ju inte som det var från början. I samband med att man satte in moderniteter fick vi inomhustoalett, på landsbygden var det ju ganska långt efter. I huset där jag växte upp sattes det in badrum 1947-48, då blåste de nästan ur hela det huset, säger Gunnel.
Vad är det bästa med att bo här?
– Det är jätteskönt att bo på landet, det är så skönt att få åka hem igen när man varit i Västervik, säger Gunnel.