Marianne och Jan-Erik som unga och nykära, på Vallonen i Överum. Bilden är från 1960 eller 1961.
Det var 1959, på sommaren någon gång. Danspalatset Vallonen i Överum var en riktig magnet för danssugna och lockade folk från när och fjärran.
– Vallonen var oerhört populärt på den tiden. De här danskvällarna kunde det komma tusen personer, när det var orkestrar som var populära, säger Jan-Erik.
Mitt i vimlet på dansgolvet just den här kvällen fanns Marianne Eriksson från Dalhem och Jan-Erik Ådemark från Västervik. De fastnade snabbt för varandra.
Minns ni vad ni föll för?
– Han var lång och stilig. Och han dansade bra, säger Marianne.
– Hon var en söt kvinna. Mycket trevlig och glad jämt, säger Jan-Erik.
Det första intrycket var alltså gott, men att det sedan har hållit i mer än 60 år finns det förstås flera förklaringar till. Makarna själva tror att en del av det beror på att de flyttade så många gånger.
– Jag har jobbat inom kooperationen i hela mitt liv, sedan jag var 16 år. Det var så i branschen att skulle man få en större butik, och det ville man ju, så fick man flytta på sig, säger Jan-Erik.
Som en kuriositet kan nämnas att det då, när Jan-Erik var 16–17 år, fanns hela 14 Konsumbutiker bara i Västerviks stad!
Ständigt på nya orter, utan bekanta, blev makarna Ådemark vana att klara saker själva och lösa de problem som dök upp. Det gjorde dem också sammansvetsade som par.
Sedan 1990 bor de i ett radhus på Djurgården i Västervik med en fantastisk utsikt över Gamlebyviken. Hit gick flyttlasset när Jan-Erik blev varuhuschef för Domus i Västervik. Sista åren innan pensionen var han vd för Konsum Västervik, innan fusionen med KF Göta.
Bröllopsfotot från den 3 mars 1962 med Marianne och Jan-Erik Ådemark.
Men vi backar till de första åren, då när de just hade träffats. Då låg Jan-Erik i lumpen vid T1 i Linköping. Marianne, som var uppväxt i Dalhem i norra delen av Västerviks kommun, bodde även hon i Linköping vid den tiden.
När det så småningom blev aktuellt för dem att flytta ihop, ville deras föräldrar att de först skulle gifta sig, och så fick det bli. Den 3 mars 1962 stod bröllopet i Dalhems kyrka. Samma kväll var det snöoväder, minns de.
Första flyttlasset gick till Degerfors och sedan i tur och ordning till Avesta, Eslöv, Helsingborg, Påarp, Fagersta, Norberg, Norrköping, Västerås, Arboga och så slutligen Västervik.
På 60-talet föddes deras båda pojkar, först Niclas och sedan Patrik. Marianne var hemmafru när barnen var små och jobbade sedan som butikskassörska och på kontor.
Ett stort fritidsintresse för Jan-Erik var handbollen. Han började spela redan som ung i Västervik och fortsatte sedan på andra orter, när de flyttade, innan han blev tränare i samma sport.
Jan-Erik och Marianne Ådemark hemma i soffan i Västervik. Snart kan de fira 60 år som gifta.
Men det stora gemensamma intresset har i alla år varit deras sommarparadis Rosenlid, strax utanför Hjorted, vid vägen mot Totebo. Oavsett var de för tillfället har bott i landet, har detta varit en fast punkt som de har återvänt till, så ofta de har kunnat.
– Det har gått i släkten sedan 1857, berättar Jan-Erik.
Det var hans morfar, Oskar Stenberg, som arrenderade stället och sedan köpte loss det. Oskar jobbade för övrigt med att sköta trädgården vid Hjorteds prästgård.
När Marianne och Jan-Erik blev pensionärer, skaffade de sig en hund, som de sedan hade kvar i 14 år. Nu kommer de inte att köpa någon mer hund, men de konstaterar att man mår bra av att ha hund, med alla promenader som blir.
– Vi gick oerhört mycket då. Fem–sex mil i veckan i alla fall, säger Jan-Erik.
Här, på Djurgården i Västervik, har makarna Ådemark bott sedan 1990.