Dan Sagemo fick tidigt uppleva vad en hjälpande hand kan göra, när han och hans mamma åkte runt med mat till människor i byn som inte själva kunde ta sig till den lanthandeln som hans mamma drev.
Dan Sagemo växte upp i Persbo i Dalarna med en mamma, en pappa och fyra syskon.
Hans mamma blev föräldralös redan som 13-åring och hennes stora sorg var att hon inte själv fick fortsätta att studera.
– Det präglade henne så till vida att hon fick en ganska dålig självkänsla, säger Dan.
Dans familj flyttade tidigt till Skåne, där de bodde under några år. När Dan var nio år flyttade familjen till Angelstad i Småland där hans mamma fick ta över lanthandeln, något som gav henne en bättre självkänsla.
– Mamma blev centrum i byn. Hon tog genom lanthandeln hand om människor och vi åkte ut med varor till dem som inte kunde ta sig till lanthandeln själva, säger Dan som tidigt fick uppleva vad en hjälpande hand kan göra.
Själv blev Dan utsatt och retad under hela mellanstadiet, en tid som präglades av verklighetsflykt in i böckernas värld.
– Det gjorde att jag bara gick halva tiden i skolan men i övrigt hade jag lätt för skolan. Jag började läsa när jag var fyra år och när jag var tio år läste jag ut hela skolans bibliotek, jag läste nog åtta till tio böcker i veckan. Jag flydde in i böckernas värld under de där jobbiga åren, säger Dan.
Som barn var han mycket påhittig. Han startade en idrottsförening, en fiskeförening och en nykterhetsförening.
Dan tränade mycket och blev duktig på fotboll, något som bidrog till att Dan blev respekterad på högstadiet och det tråkiga bemötande han fått upphörde.
Nykterhetsföreningen startade han efter att en vän på gymnasiet under tragiska omständigheter blev dödad av några fulla killar som råkat snubbla på hans fot, blivit arga och misshandlat honom till döds.
– Det var fruktansvärt och efter det ville jag inte dricka alls, något som annars var det man gjorde där på helgerna, säger Dan.
Efter gymnasiet började Dan att arbeta som biträdande ungdomsledare i nykterhetsrörelsen och när han var 20 år flyttade han till Stockholm och jobbade med barn.
– Jag arbetade som förskollärare i Stockholm innan jag kände mig kallad att bli diakon. Jag studerade sedan på Ersta diakonutbildning, säger han.
Dan Sagemo fick tidigt uppleva vad en hjälpande hand kan göra, när han och hans mamma åkte runt med mat till människor i byn som inte själva kunde ta sig till den lanthandeln som hans mamma drev.
Många gånger i Dans liv har han upplevt att goda handlingar burit frukt. Som den där gången när han hittade ett stort vitt kuvert på en gata på Söder i Stockholm.
Dan var omkring 20 år gammal och studerade till diakon. Han hade tidigare stött på en 20-årig kille med stora alkoholproblem och lät honom bo i hans mycket lilla studentlägenhet.
– Jag hade en klump i magen varje gång jag var på väg hem för jag visste aldrig om han skulle vara nykter, säger Dan.
Dan ville ändå fortsätta hjälpa honom och hade bestämt sig för att försöka hitta ett hus där han kunde bo tillsammans med den svårt alkoholiserade ynglingen och eventuellt hjälpa fler människor utan hem. När han gick till banken fick han klart för sig att det inte fanns någon möjlighet att få lån med hans inkomst eftersom han inte hade pengar till handpenningen.
En dag fann Dan ett vitt kuvert fullt av pengar, liggandes på en gata. Dan gick med det till polisen och efter några dagar blev han kontaktad av en man som visade sig vara mäklare.
– Han tackade för min ärlighet, i kuvertet låg nämligen hela mannens sommarinkomst, så han gav mig 3 000 kr i kontanter och hjälpte mig att hitta ett hus att köpa, säger Dan.
Dan köpte ett hus och flyttade in med den alkoholiserade ynglingen som han ville hjälpa till ett bättre liv. Efter ett tag flyttade det in fler människor som korsat Dans väg.
Det är ofta så det har sett ut, Dan har mött människor i livet som haft det svårt på olika sätt och har då erbjudit dem tak över huvudet och mat som han många gånger bekostat helt själv.
Idag bor det sju barn och ungdomar hemma hos Dan och varannan helg kommer det ytterligare tre barn.
Efter några år träffade Dan sin blivande fru, en kvinna från Portugal.
– Hon var inte så sugen på att bo i kollektiv så jag sålde huset och vi flyttade till Västervik 1988 där hon fick jobb som ST-läkare.
Snart kom sönerna Peter och Oskar. Dan jobbade som diakon och hustrun som läkare. Föräldraledigheten delade de på, något som Dans arbetsgivare inte var jätteförtjusta i då detta tyvärr inte var en självklarhet under tidigt 90-tal.
Åren gick och det började skava i äktenskapet då de båda var väldigt olika.
– Vi skilde oss. Min före detta hustru bodde kvar i huset och jag flyttade så småningom till ett annat hus.
Efter skilsmässan köpte Dan ett hus på Stenhagsgatan med sina föräldrar för att ta hand om och hjälpa dem till dess att de hade behov av dygnet-runt-vård.
– Då kom de att bo i särskilt boende i Växjö där min bror bor. Sedan dess har huset varit till för att hjälpa ungdomar, säger Dan.
Som mest har Dan haft 16 olika barn och ungdomar boende i sitt hem samtidigt och en del av dem han hjälpt har varit på helt eget bevåg, människor som han försörjt ur egen ficka.
Det var således nu som Dan återigen började öppna upp sitt hus för behövande.
– Jag blev först familjehem åt ensamkommande flyktingar och sedan stödfamilj och kontaktfamilj, säger Dan.
Som mest har Dan haft 16 olika barn och ungdomar boende i sitt hem samtidigt och en del av dem han hjälpt har varit på helt eget bevåg, människor som han försörjt ur egen ficka.
En gång hjälpte han en kvinna att bli av med sina skulder.
Dan har alltid varit duktig på att hitta lösningar, hushålla med pengar och ha en buffert.
– Just nu är det lite knapert för jag har precis hjälpt en människa i kris hem från London, samtidigt som bilen gick sönder. Men det löser sig alltid, säger Dan
Dan köpte sitt stora hus tillsammans med sina föräldrar för att kunna hjälpa dem. Sedan de flyttade ut har huset varit till för att hjälpa ungdomar.
Dan utstrålar ett oerhört lugn och en frid som man sällan möter hos människor i dagens stressade samhälle. Från den stund jag klev över tröskeln blev jag varse en genuin värme och en välkomnande känsla i hela huset och ett enormt lugn trots det faktum att huset rymmer många människors liv.
Idag bor det sju barn och ungdomar hemma hos Dan och varannan helg kommer det ytterligare tre barn, vars mamma är inneboende hos Dan.
– Barnen ser mig som en bonusmorfar. Jag har lärt dem cykla, simma och i somras tog jag med dem till Astrid Lindgrens värld, säger Dan och ler.
Dan Sagemo skaffade katt när en av de ungdomar som han tog hand om visade sig må bättre av en katts närvaro i huset.
Det märks att det är just detta som ger Dan det där lugnet som hela tiden vilar över honom, en inre frid och lycka. Att han får finnas här på jorden för de som behöver honom verkar vara av stor vikt för att känna tillfredsställelse.
Att Dan har en sådan drivkraft att hjälpa beror dels på hans starka tro.
– Jag är diakon, en tjänare, mitt liv är att tjäna Gud, mänskligheten och skapelsen, så tänker jag mig och mitt liv är ägnat åt det. Så när mänskligheten och skapelsen är ok går jag i pension, säger Dan och skrattar.