Christina Troedsson och pojkvännen Ricardo i staden Maaseik i Belgien.
Christina har ridit sedan barnsben. Hon gick Naturbruksgymnasiet i Ljungsbro utanför Linköping med inriktning mot häst. Att livet skulle bli präglat av hästar ser hon som en självklarhet.
– Vi hade hästar hemma på gården och mamma har ridit tidigare så det blev naturligt, säger hon.
Direkt efter gymnasiet fick Christina ett jobb i Norsholm där hon både tränade hästar och tävlade.
– Det var via det jobbet som jag efter ett år fick ett jobb för att jobba heltid med hästar utomlands, i Holland.
Tanken var sedan att hon åter skulle tillbaka till Sverige men så blev inte fallet. Hon kom istället, efter två år, att flytta till staden Maaseik i Belgien, nära gränsen till Holland.
– Jag träffade då min nuvarande kille i Belgien, han är från Brasilien och han har en egen hästverksamhet där han rider och tävlar, så det är därför jag nu bor i Belgien. Vi träffades på en hästtävling, säger Christina.
För Christina är hästar hela hennes barndom och passionen är stark.
– Jag älskar dem som djur, jag är verkligen en djurälskare. Det jag drivits av gällande sporten är tävlingarna, att se de stora ryttarna på de stora arenorna och att få se hästarnas utveckling från grunden till en färdig tävlingshäst, säger hon.
Christina Troedssons passion för hästar har varat hela livet. På bilden sitter hon på hästen Blacky som var en häst från pojkvännen Ricardos verksamhet.
Under gymnasieåren red och tävlade hon och drivkraften var bland annat att sätta upp mål för att utvecklas tillsammans med hästen. Men efter gymnasiet blev fokuset ett annat.
– Då ville jag utveckla min egen ridning och mig själv för att se vad det kunde bli av det, säger hon.
Även om Christina kunnat livnära sig på jobb med hästar så var det för tre år sedan som hon gjorde ett stort livsval.
– Jag tog ett aktivt val att börja studera istället. Jag är realistisk också, jag tänker att det kan vara bra att ha en egen grund att stå på framöver och kanske ett familjeliv. Som ryttare så är detta inte lätt. Det är en dyr sport och man måste vara beredd på att jobba sju dagar i veckan. Speciellt om man har en egen verksamhet, säger hon.
För tre år sedan började hon att plugga International business i Holland.
– Vi bor precis vid gränsen så jag kör bil emellan. Jag har sagt någon gång att jag inte vet inte om jag kan ha ridsporten bara som hobby men nu har jag delvis det.
"Jag har inte hästar bara för att rida och klappa på, jag har en sån passion för sporten också, att utveckla hästar för hoppsporten", säger Christina Troedsson. På bilden hästen Bella, också den från Ricardos verksamhet. Dessutom fick valpen Jeff vara med på den hopptävling i Holland, där bilden är tagen.
Studierna tar upp en hel del tid men Christina har ändå försökt att få in livet med hästarna så gott det går.
– De första åren var det svårt men det senaste åren har jag kunnat rida mer och hjälpa min kille i sin verksamhet. Nu ska jag studera mitt sista år så då blir det nog tuffare, säger hon.
Att hon och pojkvännen hinner ses beror mycket på det gemensamma intresset.
– Jag är väldigt involverad i hans verksamhet så om han åker på en tävling så är jag ofta med, det är där jag spenderar min tid när jag inte pluggar. Det har varit fördelaktigt för mig med pandemin då jag har kunnat plugga i stallet, jag försöker verkligen kombinera studierna med hästar.
Christina Troedsson har ett år kvar på universitetet där hon studerar International business, sen vill hon hitta ett internationellt företag att jobba för.
När Christina ska ut i arbetslivet kommer hon initialt inte att kunna vara lika mycket i stallet.
– Jag måste ju så klart omvärdera och få arbetslivserfarenhet och bygga upp min egen grund att stå på. Jag får rida på kvällar och helger istället. Sen har jag någon slags dröm i framtiden om att kanske kunna jobba på något företag halvtid och sedan investera och göra något med egna hästar men jag måste väl ta några hundår i det riktiga jobblivet först, säger Christina.