För många i Västervik är Christin Rampeltin Molin en välkänd profil. Under en tid var hon en av kommunens ledande politiker, men mest känd är hon nog för klädbutiken Ogräs, som hon drev tillsammans med maken Gustaf under många år. Sedan några år bor familjen i Palma på Mallorca – där de nyligen startat en mäklarfirma.
Men hur hamnade familjen egentligen där? Och hur har deras liv förändrats sedan flytten?
Vi ringde upp Christin Rampeltin Molin för att checka läget. När vi når henne har hon precis haft ett "intagsmöte" med en potentiell kund.
– Här är det inte som i Sverige, där man väljer en mäklare och den säljer ens lägenhet. Du som säljer kan välja en mäklare som gör allt jobb, fotograferar och marknadsför, men sedan kan alla andra mäklare också sälja ditt objekt. Det gör att du som mäklare får jaga mycket mer.
Den natursköna Medelhavsön har länge haft en särskild plats i paret Rampeltin Molins hjärta. Det var på Mallorca de gifte sig 2009. Året efter bröllopet var familjen där igen, och då bokade Christin in några visningar med mäklare för att sondera terrängen.
Redan på den första visningen förälskade sig paret i ett renoveringsprojekt – och slog till.
– Det blev ett större projekt än vi trodde, kostade mer och gav oss många gråa hår och oroliga nätter. Men när det var klart kände vi att det var det bästa vi någonsin gjort, förutom barnen.
Under åren som följde jobbade Christin och Gustaf väldigt mycket hemma i Västervik. Men varje gång de landade på Mallorca var det som att något lättade i bröstet på Christin. Ön blev en fristad där hela familjen kunde återhämta sig.
– Jag tror att många kan känna igen sig i känslan av att en plats gör att man kan andas lättare. För mig blev Mallorca mitt andningshål, säger Christin.
Så småningom började de längta efter att någon gång stanna en längre tid på ön. Få uppleva en vardag. De ställde yngste sonen på kö till Svenska skolan – och fick oväntat en plats hösten 2016. Med kort varsel bestämde de sig för att ta chansen, så Christin, sonen och hunden åkte ner två veckor efter beskedet.
En termin blev ett läsår, och sedan ett till, och på den vägen är det. Nu spenderar familjen en stor del av sin tid på Mallorca. Men med två vuxna barn som studerar hemma i Sverige blir det förstås en del tid i hemlandet också.
– Vi har egentligen aldrig känt att vi lämnat Sverige och Västervik, utan mer som att vi har två hem, resonerar Christin.
För ungefär ett år sedan startade Christin och Gustaf Svensk Fastighetsförmedling på Mallorca. Sedan dess är det fullt upp med att etablera varumärket och bygga upp kundrelationer.
Mycket jobb – finns risken att ön inte längre blir det andningshål som du upplevt?
– Nej, det tror jag inte. I en småstad är man mycket mer påpassad, det här är en annan typ av stress. En skillnad här är också ljuset och värmen, det blir ett enklare, mer lättsamt klimat på alla sätt.
Utanför jobbet består vardagen mycket av umgänge med vänner, padel, vandringar och utflykter. Från att inte ha känt en människa på ön har familjen idag ett stort socialt nätverk. En av fördelarna med Mallorca tycker Christin är att man inte "går i ide" på vintern på samma sätt som i Sverige. Ön lever året runt, och det är enklare att hitta på aktiviteter på kvällarna när det är varmt och ljust.
En annan skillnad mellan länderna som Christin upplevt är hur man ser på hemmet. I Sverige skapar vi mysiga hemmamiljöer och bjuder hem varandra, medan spanjorerna bryr sig mindre om hur det ser ut hemma. De träffas ute på restaurang eller på stranden i stället.
– Som en sådan sak som lampor. Spanjorerna har ofta lysrör som belysning i sina hem, för att det är praktisk. Det skulle man aldrig ha i Sverige.
Christin berättar också att samhället är mycket mindre ålderssegregerat. Människor umgås över åldersgränserna på restauranger, kaféer och barer. I Sverige upplever hon att många äldre hamnar utanför många sociala forum – bara på grund av åldern.
Hur ser du på framtiden, blir ni kvar på Mallorca?
– Just nu är vi mitt i nystart och etablering, så 2024 kommer vi vara här i alla fall. Sedan vet vi inte riktigt – och jag tycker det är ganska skönt att inte veta precis vad som händer sen. Det beror lite på vad familjen och barnen gör framöver. Men vi trivs jättebra här.