â Det Ă€r ju en av mina Ă€ldsta vĂ€nner. Det Ă€r fantastiskt att fĂ„ vara nĂ€ra ett djur sĂ„ lĂ€nge ocksĂ„ sĂ„ att man lĂ€r kĂ€nna varandras alla humör och beteenden. Det Ă€r verkligen en gĂ„va pĂ„ ett sĂ€tt, sĂ€ger Caroline Axelsson, som Ă€ger Calle och har gjort sĂ„ sedan 1997 nĂ€r han kom till gĂ„rden strax utanför Storebro.
â Jag hade en pojkvĂ€n nĂ€r jag var 17 som ville överraska mig och hyra en hĂ€st till mig över sommarlovet. Hans slĂ€kting hade en vĂ€n som var travtrĂ€nare i Göteborg sĂ„ pĂ„ den vĂ€gen hamnade han hĂ€r, berĂ€ttar hon.
NÀr sommaren var slut var hon instÀlld pÄ att Calle skulle Äka tillbaka, men dÄvarande Àgaren var inte intresserad dÄ Calle inte gÄtt bra pÄ travet och inte heller var intressant för avel.
â Meddelandet var liksom att han kommer att slaktas dĂ„. Min kusin fick idĂ©n att vi skulle behĂ„lla honom, sĂ„ det Ă€r jag och min kusin som Ă€ger honom tillsammans.
För 4 000 kronor, lika mycket som slaktvÀrdet, blev Calle deras.
23 Är senare Àr Calle fortfarande i livet och betar lugnt i trÀdgÄrden runt huset dÀr Caroline bor, strax bredvid gÄr hÀstkompisen Grace som ocksÄ Àr en travhÀst. I maj firade han 30 Är, vilket Àr en hög Älder pÄ en hÀst.
â Vi har haft fantastisk tur med honom, han har aldrig varit sjuk, han har aldrig varit skadad. Han blev en ridhĂ€st. Det enda problemet var vĂ€l att fĂ„ honom att galoppera, berĂ€ttar Caroline.
Hon tror att framgÄngsreceptet pÄ hans höga Älder Àr en kombination av omsorg och Calles bra gener.
â Det som jag tror pĂ„ Ă€r att hĂ€starna ska fĂ„ ha ett sĂ„ naturligt liv som möjligt. Jag har vĂ€ldigt stora hagar till dem sĂ„ de kan röra sig mycket och de Ă€r inte inomhus pĂ„ vintern heller, utan de gĂ„r ute, om det inte Ă€r storm givetvis, dĂ„ fĂ„r de komma in.
Ăven om livet Ă€r lite lugnare för Calle nu för tiden sĂ„ Ă€r han trots det inte heltidspensionĂ€r. TvĂ„ gĂ„nger i veckan rids han ut i skogen.
â Det Ă€r ju fantastiskt egentligen, jag har ju tĂ€nkt i flera Ă„r att han ska fĂ„ pensioneras nu och vi ska inte rida honom och sĂ„dĂ€r, men han tycker sĂ„ mycket om det, sĂ€ger Caroline.
Vissa Älderstecken har börjat mÀrkas av pÄ Calle. Han blir fortare trött och saktar ner pÄ stegen nÀr han nÀrmar sig gÄrden, förr var det snarare tvÀrtom. Men aptiten Àr det inget fel pÄ.
â Han Ă€ter jĂ€ttebra. Han har inga problem med tĂ€nderna, jag har kollat. Det Ă€r oftast tĂ€nderna som gör att de inte klarar sig.
Hur skulle du beskriva Calle?
â Han Ă€r envis och samtidigt inte omöjlig. Han Ă€r modig, vi har tagit oss fram bĂ„de över vatten och broar, han gĂ„r i terrĂ€nger rakt in utan minsta tvekan.
Caroline berÀttar ocksÄ att Calle Àlskar att bada.
â Han kliver gĂ€rna i och skvĂ€tter upp vatten pĂ„ sig sjĂ€lv och pĂ„ mig dĂ„ givetvis, sĂ„ mycket han bara kan sĂ„ han blir helt dyblöt pĂ„ magen. Det tycker han jĂ€ttemycket om.
NÀr Calle kom in i Carolines liv för 23 Är sedan sÄ trodde hon inte att han skulle bli sÄ gammal som 30 Är.
â Det var vĂ€l sex eller sju Ă„r sedan som jag och min kusin pratade om vad vi gör nĂ€r han blir dĂ„lig. Vi kĂ€nde att vi var tvungna att kolla upp hur vi gör och vad som gĂ€ller och sĂ„dĂ€r.
Planen för den dagen dÄ Calle galopperar pÄ "de evigt gröna Àngarna", Àr att han ska begravas pÄ gÄrden.
â Det finns ju möjligheter att göra det men man mĂ„ste kolla med lĂ€nsstyrelsen sĂ„ att det inte finns risk för att man förorenar marken. Men förhoppningsvis fĂ„r han vila dĂ€r uppe pĂ„ kullen nĂ„gon gĂ„ng.