Cirka fem mil norr om Stockholm, i det lilla samhället Håbo-Tibble, en by omgiven av vacker natur med Mälaren som möjlig badplats, växte Cajsa Borgström upp.
Hon var ett livligt barn med många intressen, som älskade att simma, spela teater, rida, och leka med kompisar.
Föräldrarna jobbade båda som veterinärer och familjen hade många djur.
När Cajsa var tio år, flyttade familjen till Västerviks kommun.
– Mina föräldrar köpte en gård här för få att kunna ha ett större stall, mer mark och bo på landet, säger Cajsa.
Cajsa gick i skolan i Överum på mellan- och högstadiet. Hon upplevde att mentaliteten var något hårdare än den hon var van vid.
– Folk bytte ut sina kompisar ofta. Man var bästis med en den ena veckan och en annan den andra. Jag kom från att ha haft samma bästis i tre år, säger hon.
Det var under gymnasiet som det stora intresset för foto växte sig starkare. Hon valde då estetisk verksamhet, foto som en fristående kurs på 50 poäng.
– Jag fastnade för det och valde sedan fler kurser, trots att jag gick samhällsprogrammet med inriktning språk.
Efter gymnasiet åkte hon till Finland där hon studerade foto på en folkhögskola.
Det var i mörkrummet som Cajsa upplevde magi kring skapandet av bildkonsten, när hon la bilden i framkallningsvätskan och den framträdde på pappret.
– I början ville jag bara fylla rullar med film för att kunna framkalla dem. Den magin blev ju starkare om bilden blev bra.
Cajsa valde att gå utbildningar som hade kurser i Photoshop.
– Jag visste att framtiden i foto kommer att vara digital och sökte därför bara folkhögskolor som hade digitala utbildningar och då hittade jag den i Kalix. Där gick jag i ett år.
En betydande del i hennes utbildning har också varit det år hon valde att jobba som fotoassistent i Stockholm i ett år. Hon gick också en konstskola i England där hon lärde sig ljussättning och bildbearbetning.
Cajsa Borgström har frilansat sedan 2005 med avbrott för studier och tog ibland extrajobb vid sidan av studierna.
Hon jobbar hårt och älskar att ge allt, det finns inget alternativ för henne. Laddar batterierna gör hon bland annat genom meditation.
– Det ger mig lugn och kontakt, säger hon.
Cajsa jobbar en hel del med porträtt och reklam men har också jobbat på tidning och gjort produktfotografi.
– Jag kan lite av allt. Fascinationen är att få göra olika saker. Dokumentärfotografi tycker jag är jätteroligt men också renodlad reklam, jag gillar kombinationen, säger hon.
Hon tycker om att jobba med människor i stora team.
– När arbetsuppgifterna delas upp på fler av oss som samarbetar. Jag älskar att få nya inputs, att göra saker eller se på något genom fler ögon än mina egna.
Hon har inte bara bott i Stockholm utan gjorde också ett stopp på Åland ett tag.
– Jag jobbade som frilansfotograf där och på en av deras tidningar. Där gjorde jag mycket porträtt.
Hon trivdes bra och bodde där i nästan två år.
– Det var mycket trevligt, en landsbygd som är bebodd av öfolk. Ett drivet öfolk, de är väldigt aktiva med sina fritidsintressen, hittar på saker, det är en mer levande landsbygd.
För en tid sedan flyttade hon hem till gården igen, där hon en gång sprang omkring och lekte.
Varför flyttade du hem igen?
– Min mamma fick cancer, men det var en kombination av det och att jag hade hittat en häst som jag blev kär i, säger hon.
I dag mår hennes mamma bra och Cajsa trivs på gården. Djur har alltid gett Cajsa både lugn och glädje.
– Det känns bra att bo här men jag jobbar i hela Sverige. Jag har kunder kvar på Åland, har varit där också och jobbat sedan jag kom hem.
Cajsa har i rollen som frilansare tydligt märkt av lågkonjunkturen.
– Man har märkt en nedgång på kunder men jag lever relativt billigt. Jag trivs med att bo lite enklare på landet och göra det jag tycker om att göra både jobbmässigt och privat. Trivs inte hunden så trivs jag inte heller och inne i staden där är det svårt att ha hästar.
Det är kombinationen mellan att kunna pusta ut med djuren ute på landet och att resa i jobbet som Cajsa gillar. När hon kommer hem går hon in i ett lugn, men hur länge hon kommer att stanna på landet, vet hon inte. Cajsa lever nu och här och just nu känns det bra.
– Med djur funkar logik och att dirigera deras energi, människor är annorlunda för de fungerar inte alltid logiskt, man måste känna in på ett annat sätt, säger Cajsa.