Björn Johansson, med rötterna i Lofta, vandrar just nu Pacific crest trail, en vandringsled som går längs hela USA:s västkust, från mexikanska gränsen till den kanadensiska.
Han började vandringen den 25 april och är nu på väg den nästan 430 mil långa leden genom Kalifornien, sedan Oregon och Washington, mot målet vid gränsen mot Kanada.
– Jag har drömt sedan jag var 20 om att på något sätt göra ett längre äventyr. Som att paddla kajak längs Sveriges kust, eller cykla till Marocko. Men när jag fick reda på att den här leden fanns och började läsa på fick jag det inte ur huvudet, säger Björn, på telefon, när han tagit en paus från vandringen i staden Tehachapi, en bit norr om Los Angeles i Kalifornien.
I flera år har han planerat och sparat pengar för att kunna göra resan och för två år sedan började han planera på allvar.
– Det var tack vare min sambo som det blev av, utan henne hade jag nog inte gjort det. Hon är oerhört stöttande. Vi har funderat och pratat mycket om vad vi har för drömmar och vad vi vill ha ut av livet. Och hur man ska göra med de drömmar man inte delar med sin partner.
– Hon sa, "Åk, annars kommer du säkert ångra dig". Hon förstår att det är en stor dröm och en viktig sak för mig.
Björn kommer ursprungligen från Lofta, där hans föräldrar hade en gård, men är numera bosatt i Stockholm, där han arbetar som HR-chef på Visma. Det är från det jobbet han nu är tjänstledig fram till september. Men han tror kunna ta sig i mål på en något snabbare tid än genomsnittsvandraren, som går sträckan på ungefär 150 dagar.
När vi pratar har han avverkat ungefär en femtedel och lämnar snart Kaliforniens ökenlandskap för den högalpina delen.
– Jag hade sett framför mig att det skulle vara ganska platt och ganska torrt, och så var det till viss del, men det var även mycket grönska och varierad natur med jättefina vyer.
Pacific crest trail är populär och Björn berättar att han sällan är ensam på leden.
Intresset för naturen har alltid funnits där. På gymnasiet läste han en tillvalskurs i natur och friluftsliv där han fick lära sig att planera och genomföra olika friluftsaktiviteter. Sedan dess har det blivit en hel del vandringar som förberedelse för det stora äventyret.
– Jag skulle egentligen ha åkt redan förra året, men det gick inte på grund av pandemin, så förra sommaren gick jag Kungsleden, Hemavan-Abisko. Det var både för att testa min fysik och min mentala förmåga och min utrustning. Det var jättevärdefullt och fantastiskt vackert.
Att kunna packa sina tillhörigheter i en liten ryggsäck och bara ge sig iväg är en befriande känsla, tycker Björn.
Intresset för att vandra Pacific Crest Trail är stort. Så stort att vandrare måste ansöka om tillstånd och att organisationen som sköter om leden måste begränsa antalet vandrare.
– Det är högt tryck och det ökade nog mycket efter boken och filmen Wild, med Reese Witherspoon, som handlar om en kvinna som vandrar just den här leden.
De som träffas på leden pratar, gör kanske sällskap en bit, och skiljs sedan åt igen. Björn berättar att det är en väldig blandning av åldrar, nationaliteter och bakgrunder, och han tror att så många som hälften kommer från andra länder än USA.
Vissa delar går utmärkt att vandra ensam, andra delar är det bra att vara flera och kunna ta hjälp av varandra.
– Man behöver vada över vissa forsar och då kan det vara bra att vara flera när man ska passera. Annars får man tälta över natten och ta sig över på morgonen när det är mindre vatten eftersom det har frusit över natten längre upp.
Så här ser Björns nattläger längs leden ut. Här befinner han sig fortfarande i Kaliforniens ökenlandskap.
Utrustningen han har med sig är så minimalistisk som möjligt. Tält, sovsäck, liggunderlag och allt annat, förutom mat och vatten, väger inte mer än fem kilo.
– Det känns ju lite konstigt, men jag åkte till en annan kontinent utan några kalsonger, skrattar Björn.
– Jag har ju innerbyxa i mina shorts och sover i mina långkalsonger. Varje hekto spelar roll över tid när man går så långt. Det är heller inte som i Sverige, där många vandrar i tunga vandringskängor. Här går nästan alla i terränglöparskor. Fördelen är att de är lätta och torkar ganska snabbt under nattvilan.
– Det är en befriande känsla att bara ha en liten ryggsäck på ryggen och veta att jag klarar mig.
Björn Johansson har tagit tjänstledigt för att vandra den långa vägen längs USA:s västkust, en mångårig dröm som nu äntligen fått liv.
Björn tycker inte man behöver ha extremt bra fysik, eller vara bergsklättrare för att klara vandringen.
– Framför allt ska man vara motiverad och det finns ganska mycket material att läsa eller kolla på Youtube. Och åk ut på helgerna och vandra. Man lär sig alltid någonting, hur ska jag till exempel vika ihop mitt tält när det har regnat hela natten?
På den stora vandringen började han med kortare sträckor för att bygga upp sin fysik och klara mer och mer för varje dag, något som han tycker har fungerat bra.
– Det svåraste var att komma till start. Det är nog det jag är mest nöjd med.