Ann-Sofie Karlsson hinner inte måla så mycket längre. "Det är svårt när man jobbar heltid. Jag behöver minst en hel dag ledigt för att måla, det tar tid att komma in i känslan så det går i perioder", säger hon. Tavlan i bakgrunden målade hon efter en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.
Hon har upplevt allt ifrån kibbutz i Israel och tågluff genom Europa till Transibiriska järnvägen genom ett Kina där hon fick se kvinnor med lotusfötter och människor i Maos blåkläder.
Hon befann sig på Himmelska fridens torg ett halvår innan studentrevolten bröt ut.
– Jag åkte genom Sydostasien och stannade i Australien i ett år. Jag hade planer på att emigrera, men insåg att jag skulle sakna släkt och vänner för mycket. Jag har bott med nunnor och munkar i Italien och mycket annat. Resorna formar nog oss människor, säger Ann-Sofie.
Jag går in i en vackert vildvuxen trädgård, full av odlingar och överallt tomatplantor i olika former. Här bor Ann-Sofie Karlsson, hon som valde att lämna grundskolan för Komvux ett år efter att bildprogrammet på Västerviks gymnasium lades ned.
Ann-Sofie firar i år att hon varit anställd hela 25 år i kommunen.
Hon arbetade till en början som bildlärare på det estetiska programmet på Västerviks gymnasium under åren 1998 till 2014.
När bildprogrammet lades ner orkade hon med ett år i grundskolan innan hon skolade om sig och sökte sig till Komvux.
– Jag kände att bildämnet hade för litet utrymme i grundskolan och jag mådde inte bra av att jobba där med de förutsättningarna som fanns, säger Ann-Sofie som senare kom att vidareutbilda sig till religionslärare, lärare i SFI och speciallärare.
På Komvux trivs hon, hon har hamnat rätt.
– Jag har en jättebra arbetsplats, vi hjälper varandra och det är en positiv stämning med högt i tak. Det är spännande att jobba med elever från olika kulturer.
Ann-Sofie växte själv upp lantligt, på en gård i Gagersrum, nära Almvik, tillsammans med mamma, pappa, en syster, en bror och flera hästar.
– Vi bodde så vackert, precis vid Gamlebyviken. Det var fantastisk natur och vi kunde ha hur många djur som helst.
Hon flyttade dock hemifrån när hon bara var 16 år.
– Det fanns en konstutbildning i Göteborg, så jag flyttade dit. Det var som att dra upp en rullgardin, och bakom den gardinen fanns ett helt smörgåsbord av kultur.
Ann-Sofie Karlsson fick diagnosen bröstcancer 2008. Den hade spridit sig till de två första lymfkörtlarna och de tog bort 21 på henne, något som gjort att hon fått problem i sin högerarm och blivit känslig för infektioner.
Ann-Sofie gick en linje med fokus på måleri, skulptur, foto, keramik och design.
Efter de tre åren kom Ann-Sofie in på Konstfack i Stockholm. Där gjorde hon succé och blev uttagen som enda elev att vara med på en utställning och en av hennes lärare var ingen mindre än Dan Wolgers. Ändå valde hon en pedagogisk inriktning då hon kände att skulle vara väl tufft att helt livnära sig på konsten.
– När jag var klar på Konstfack så valde jag att flytta tillbaka till Västervik, säger hon.
Hon var då 28 år och fick omgående jobb på det estetiska programmet. Men jag undrar hur det kändes att lämna en storstad full av möjligheter och med all kultur bakom den där rullgardinen hon så lyckligt dragit upp.
– Det var suveränt, jag kunde flytta ut på landet, ha min häst och hålla på med odling – som man inte kan i Stockholm.
De första tio åren upplevde hon det estetiska programmet som en riktigt bra utbildning.
– Vi hade en bra budget som gjorde det möjligt att utveckla en fantastisk utbildning, åka på intressanta studieresor och ge eleverna en stor materialkännedom och upplevelse av vad kulturella uttryck är. Jag upplevde mer kultur än när jag bodde i Stockholm.
När bildprogrammet lades ned 2014 jobbade Ann-Sofie ett år som bildlärare i grundskolan.
– Jag tyckte det var svårt att tvinga elever som inte ville ha bildämnet att vara kvar och prestera med de dåliga förutsättningar som finns där. Jag städar hellre än går tillbaka till grundskolan. När man har elever som är intresserade är det en helt annan sak, säger Ann-Sofie.
När hon tänker tillbaka inser hon vikten av att ta vara på stunden. Åren på estetprogrammet befann hon sig mycket i ett framtida tänk.
– Det var bara nästa projekt och nästa projekt, det märker man när man tittar i backspegeln, att man måste njuta lite av stunden.
Under det året som Ann-Sofie Karlsson var sjuk läste hon boken "Ditt liv i dina händer" och ändrade livsstil. "Jag vill äta nyttiga grönsaker, kanske därför jag blivit en sån odlingsnörd", säger hon.
2008 fick Ann-Sofie bröstcancer.
– Jag var 39 år, mina barn gick på låg- och mellanstadiet och då fick man sig en tankeställare, säger hon.
Under året som hon var sjuk läste hon boken "Ditt liv i dina händer" och ändrade livsstil.
– Jag vill äta nyttiga grönsaker, kanske därför jag blivit en så odlingsnörd.
Ann-Sofie går och gör ultraljud av brösten en gång varje år.
– Det är ju så att man bara vandrar här på jorden en stund så det handlar om att göra det bästa av det, säger hon.
"Jag tycker det är kreativt med en trädgård. Så fort jag haft en trädgård så har jag odlat. Det kanske är den där bondgenen i mig, säger Ann-Sofie.