– Jag har nog tänkt att det bara skulle dyka upp en man men det hände inte, jag har ju träffat lite killar men det har inte känts rätt, säger Anna.
Anna är född och uppvuxen i Västervik. Under uppväxten var det framför allt basket, handboll och fotboll som hägrade. Sport överlag låg henne varmt om hjärtat. Efter gymnasiet reste hon runt en hel del för att vid 25 års ålder tillfälligt slå sig ner i Kalmar där hon läste till lågstadielärare.
När hon var färdig med studierna begav hon sig mot betydligt nordligare breddgrader, hon flyttade nämligen till Östersund och sedan till Åre.
– Jag flyttade dit upp för att åka skidor men jag levde ett vardagsliv där och jobbade på en skola, säger hon.
Anna var 30 år när hon flyttade till Åre. Där kom hon att bo i åtta år.
Det var när hon skulle fylla 35 år som tanken på att skaffa barn själv, kom.
– Jag har alltid skämtat och sagt att om jag är 38 år och inte har några barn så får jag väl åka till Danmark. Så jag började tänka, varför ska jag vänta med att skaffa barn, tänk om jag väntar för länge.
Anna gjorde en ansökan till landstinget och sedan gjordes en psykosocial utredning för att bli godkänd, och en läkarundersökning.
Kön var lång och Anna fick vänta i ett och ett halvt år innan försöken kunde påbörjas.
Eftersom Anna bodde i Åre fick hon resa många mil till Östersund för varje undersökning och det blev många.
Det som sedan hände var att läkaren matchade Anna med en man i ett register. De väljer någon som är mer eller mindre lik mamman för att barnet och mamman ska få en igenkänningsfaktor.
Anna blev dock inte gravid med en gång, det tog ett tag.
– Det jobbigaste har varit ovissheten, om man ska få ett barn eller inte. Hade jag vetat att jag så småningom skulle bli gravid så hade det varit lättare, säger hon.
När Anna väl blev gravid kändes allt väldigt bra.
– Jag har mått jättebra, det tog ett tag innan jag verkligen fattade det, säger hon.
För Anna har barn alltid känts som något önskvärt och hon har sett sig själv bo i Västervik när tiden för barn är inne. Eftersom Anna var gravid under pandemin fick hon gå hem redan i vecka 20.
– Jag kunde verkligen utnyttja sista tiden i Åre och jag mådde bra så jag kunde åka skidor hela tiden.
Anna hade således redan bestämt sig för att hon skulle flytta hem till Västervik.
I mars 2022 sålde hon lägenheten i Åre och började leta hus i Västervik.
– Åre skulle mer vara en tid i mitt liv. Jag tyckte det var bra att växa upp här i Västervik och jag har min familj här så det blev naturligt att flytta hit.
Anna Möller bor nu med dottern Rut i Västervik sedan några månader tillbaka. Det hon saknar mest med Åre är inte skidåkningen, utan höstarna och försommardagarna, när man kan cykla på fjället och ge sig ut och vandra.
Har du aldrig saknat en partner under den här resan?
– Nej, det har känts bra från början. Jag försöker bara se fördelarna. Rut är nöjd och glad, det är sällan jag går och tröstar men jag får inte sova så mycket på nätterna och det är klart att det kunde ha varit skönt. Eftersom mina föräldrar är pigga pensionärer så får jag lite avlastning av dem.
Från den stund Anna bestämde sig för att skaffa barn på egen hand så har hon bara mött optimism från sin omgivning och hon bestämde sig tidigt för att inte göra det hela jobbigare än vad det är.
– Jag kan inte göra allt perfekt hela tiden. Min första rädsla var att jag inte skulle våga ge ifrån mig henne men jag har tagit hjälp av föräldrar och syskon. Det positiva är att jag inte behöver diskutera med någon hur jag ska uppfostra henne utan kan köra mitt race och det är väldigt skönt. Jag vet ju dessutom hela tiden att det är jag och hon så jag behöver bara planera för oss.
Det Anna tycker är viktigt är att inte ge en massa råd till kvinnor som av olika anledningar har svårt att bli gravida.
– En del säger, slappna av, det är nog det sista man vill höra för man vet redan allt det där. Ibland har jag fått råd och tips på saker jag ska göra för att bli gravid, vilket är menat som välvilja men jag tror att alla vi som fått kämpa en del även googlat själva, säger Anna.
Önskar du fler barn?
– Det är skjutet på framtiden. Jag mådde bra fysiskt men psykiskt var det jobbigt så jag vet inte om jag orkar den processen igen. Här är det i och för sig enklare eftersom jag skulle slippa köra tjugo mil till och från varje undersökning, säger Anna.