Egentligen skulle det inte ha blivit en ridskola på det nya stället. Anna, som börjat plugga till socionom, hade inte planerat att dra igång en ridverksamhet. Hon hade hållit på med det så länge, när familjen bodde utanför Stockholm. Nu ville hon göra något annat.
– Jag hade mentalt tänkt att jag skulle ha en paus, men det blev inte så. Det kom väldigt många förfrågningar om ridlektioner, så då drog vi igång på nytt, säger hon och ser glad ut.
Gården där hon bor och har sin verksamhet är granne med hennes mammas sommarställe, så det var en välbekant miljö för henne.
Ridskolan öppnade hösten 2020 och har 25 elever i veckan, varav drygt hälften är vuxna. Några rider flera gånger per vecka.
Anna, som växte upp i Västervik, har god hjälp i verksamheten av sin mamma, Lena Markskog, och storasyster Linnea Nyman. Hon tycker att det blev roligare när hon inte behövde livnära sig på inkomsterna från ridskolan, eftersom hon pluggar. Hon tar inte ut någon lön, utan allt går tillbaka in i verksamheten.
I januari blir hon färdig socionom. Drömmen är att på sikt kunna förena de båda yrkena på något vis. Antingen genom att jobba deltid med båda, eller ha en så kallad daglig verksamhet hemma på gården.
Men oavsett hur det blir med detta, vill hon fortsätta med ridskolan. Hon tycker att det ger så mycket att se eleverna och hästarna tillsammans. Se elevernas glädje.
– Jag har alltid tyckt om att få jobba med djur och människor. Stallet blir en mötesplats där vi står på samma mark och möts i ett gemensamt intresse.
Nio islandshästar finns i verksamheten, plus en inackordering. Anna talar varmt om just rasen islandshäst. Om hon inte hade lärt känna den, tror hon inte att hon hade fortsatt med hästar.
– De är tuffa, men snälla, och tölten är en jättehäftig gångart.
När vi besöker gården, kommer några tjejer från Ankarsrums fritidsgård för att rida. Carita Sundström, som jobbar på fritidsgården, säger att de har fått ett statsbidrag till utomhusaktiviteter. Sex tjejer får genom detta möjlighet att testa sporten.
– Det har varit väldigt omtyckt, både av föräldrarna och ungdomarna, säger hon.
Och tjejerna håller med. Det är en mörk och regnig novemberdag, men Elmina Dahlin, Safa Alsadek, Lovisa Meijer och Selen Boustaij tvekar inte att ge sig ut i den leriga hästhagen.
Vad är det viktigaste ni har lärt er här?
– Hur man ska bete sig mot hästar, säger Safa.