Ann-Christine Ruuth var nyligen på Slottsholmen i Västervik där hon höll ett föredrag kring ”transfrågor” för läkare inom primärvården.
Ann-Christine har själv gått igenom en resa från man till kvinna och är förebilden till Rolf Lassgårds rollfigur i den svenska filmen "Min pappa Marianne".
– Någonstans kring konfirmationen, det var runt de åren som det inte längre funkade för mig. Av någon anledning så kom jag på att jag längtade obeskrivligt mycket efter att vara tjej. Detta var i mitten av 60-talet och varför de tankarna kom vet jag inte, säger Ann-Christine och tittar ut över flocken läkare som sitter på stolsraderna nedanför scenen på Slottsholmen i Västervik.
Ann-Christine växte upp som Åke i Rottne, ett litet samhälle norr om Växjö.
– Transexuella visste man ingenting om. Jag var övertygad om att jag var ensam i hela världen om att ha det så här och var livrädd över att någon skulle komma på det.
Hon provade sin mammas kläder i smyg.
– Till slut var jag tvungen att prata med någon och det blev mamma. Jag sa att jag ville se ut som en tjej men vad det innebar visste jag inte. Mamma var folkskollärare men inte heller hon visste och hon tänkte nog att det går över i puberteten.
Samtalet blev kort och de pratade aldrig mer om saken. Med sin pappa pratade hon aldrig om detta.
Till slut tog hon kontakt med en diakon i kyrkan.
– Hon skickade mig till doktor Wickhoff som satt bakom ett stort skrivbord och undrade vad jag ville.
Det hela resulterade i att Ann-Christine gick därifrån med en burk lugnande tabletter som hon snart kastade.
Ann-Christine Ruuth berättar att könsdysfori inte är något som går över, "det är något vi får leva med i resten av våra liv", säger hon.
Efter skolan flyttade hon till Lund för att bli präst.
– Där träffade jag den sötaste flickan i stan som jag ville gifta mig med, säger hon.
Ann-Christine kände att hon ville berätta allting för henne så att hon visste vad hon gav sig in på.
Tankarna fanns ständigt där, att hon ville bli "teättad" som man sa i Småland. Nu ville hon dessutom blir präst, något hon inte trodde kunde gå hand i hand med den längtan hon bar på.
Ann-Christine Ruuth känner inte att hon "kom ut", hon upplever att hon istället blev sig själv när hon "lämnade Åke" och blev Ann-Christine.
Ann-Christine och hennes hustru åkte efter några år till Zimbabwe då hustrun fick ett jobbuppdrag där.
– Om man har ett problem som man vill bli av med så kan man åka långt bort i världen och tänka att det då kan lämna en men nej, man har sitt liv med sig.
I Zimbabwe började hon återigen att må dåligt. Detta var i mitten av 80-talet.
– Jag gick till stadsbiblioteket och tänkte att det kanske fanns någon bok där om ämnet.
Mycket riktigt så fanns där en bok. En bok som kom att betyda mycket för Ann-Christine, den handlade om Lili Elbe.
– Jag var överlycklig när jag läst den boken, för första gången i mitt liv handlade något om mig, någon som jag kunde identifiera mig med.
Lili Elbe genomgick en av de första könsoperationerna runt 1930 och filmen "The Danish girl "med Alicia Vikander i huvudrollen handlar om henne.
När hon kom hem från besöket på biblioteket berättade hon för sin fru.
– Hon sa: "Här är vi nu, vi har två barn och ett tredje är på väg och nu ska du bli kvinna, hur har du tänkt att det ska gå till? "Jag hade inte ens tänkt i de banorna, jag var bara genomlycklig över att jag inte var sjuk i huvudet, att det fanns andra långt före mig.
Det var någon gång kring konfirmationen, runt de åren, som Ann-Christine Ruuth kom på att hon längtade obeskrivligt mycket efter att vara tjej. Hon har skrivit en bok om sin resa.
Ann-Christine berättar att hon då och där ändå insåg att det inte var något att göra åt situationen.
– Jag var förälder och hade ansvar så jag la det på hyllan i 25 års tid.
Ann-Christine blev kyrkoherde och trivdes med det. Men så efter många år kom livet ifatt henne. Det gick inte att blunda längre.
Detta var 2010 och Ann-Christine hittade en kurator.
– En fantastisk kurator som sa, varför gör du inte allvar av detta? "Men Johanna sa jag, jag kan ju inte gå ut på stan som en kvinna, jag kommer ju att se ut som någon som rymt från nåt tivoli". Men sen insåg jag att jag behövde prova.
Ann-Christine Ruuth visar under föredraget upp en bild på sig själv när hon för första gången gick ut som kvinna. "Nu var jag klädd på ett sätt som bekräftade vem jag var och jag kände mig inte det minsta utklädd", säger hon.
Ann-Christine visar upp en bild på en kvinna som står vid centralen i kjol och kavaj.
– Nu var jag klädd på ett sätt som bekräftade vem jag var och jag kände mig inte det minsta utklädd.
Resan mot att bli kvinna har varit tuff, inte minst för hennes tre döttrar.
– Ester skrev en bok, det blev hennes sätt att bearbeta det på.
Filmen "Min pappa Marianne" är en svensk dramakomedi som är löst baserad på Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine.
Hur har transpersoner det i Sverige idag?
– Många säger att det är väl bara att leva, så fantastiskt att du har hittat dig själv, men så är det inte, jag vet ju att jag sticker ut så fort jag går utanför dörren och könsdysfori är inget som går över, det är något vi får leva med i resten av våra liv, säger Ann-Christine.